Vi önskar er alla en näst intill onödigt God och kärleksfull Jul.
Kram
Kram
Thursday, December 24, 2009
Monday, December 21, 2009
"Efter en god middag kan man fördra allt - till och med sina släktingar."
-Oscar Wilde
DAG 2 Taupo:
Tidig buss till Taupo, de varma källornas stad.
Efter en lunch på vert hostel, Rainbow loge, gave vi so out på vending längs flooded mot Huka falls. Vi valde sedan tat fortsätta promenaden genom skog och ödemarker, berg och dalar. På vägen passade vi på att bocka av Nya Zeelands billigaste extremsport. Dirtfisting. Allt enligt Fredrik och Filips utstakade regler. Hitta ett outforskat hål, kör in armen så långt det går och vispa runt. Ger en skön adrenalinkick, kul. Efter några timmars vandring, kom vi fram till en fin lagun där medhavd middag (tea) förtärdes i solen vid strandkanten. På vägen tillbaka valde vi (återigen) att avvika från snitslad bana och begav oss in i Rohans rike. Denna gång visade det sig inte bebos av hästar och människor, utan av kossor. Märkligt. Härligt mysiga grönklädda kullar. Efter totalt sju timmars vandring
avslutades trippen med bad i varma källor. Dessa hade sitt ursprung i backen ovanför floden, och när de rann ut, kunde man på ett finurligt vis hitta en lämplig temperatur att bada i. Succé.
DAG 3 Tongariro
04.55 ringde klockan. och två pigga själar masade sig upp ur sängen. Här skall bestigas berg.
En snabb frukost och en bussresa senare var vi vid starten för Tongariro Crossing. Nya Zeelands bästa endagshajk i vulkanisk miljö. Med flinka fötter, utrustade med nötter, russin (till Henriks förtret) och choklad, samt… morötter!?!? påbörjades färden med The Devils Staircase. Detta var en initial stigning upp till klyftan mellan två bergstoppar, varav den ena var Mt Ngauruhoe, (aka Mt Doom) 2291 m ö h. Beskriven som prototypen för hur en vulkan skall se ut. Det var också vårt nästa mål. Det blev en 600 m klättring på alla fyra (sjukt brant). På vägen upp slog vi oss i slang med Tim, en tysk fältskärare, i internmedicin (kunde komma till användning) innan vi efter mycket möda nådde en molnbetäckt topp. Dooh!! Förmiddagsfika var indicerat och vid kraterns kant fanns korta sekvenser då molnen lättade och underbar utsikt uppenbarade sig. Utförsresan gick betydligt lättare då det var en grusslide, där man likt slalom fick parera sin väg ner. Väl nere igen påbörjades nästa klättrang uppär berg 2. Ingen rast eller ro!! Väl uppe på denna topp togs en välbehövlig lunch med underbar utsikt över bl a de vulkaniska sjuorna några hundra meter ner. Via en röd och rykande krater sattes ett högt tempo för nerresan mot bussen då vi insåg att vi njutit lite för mycket där uppe bland topparna. Avslutningen gick stundtals i språngmarsch igenom tropisk miljö, bäckar, vattenfall och täta buskage. Med 15 min till godo kom vi så fram till bussen, för att där inse att några andra jeepar gått vilse och vi tvingades vänta 45 min innan vi tillsist lämnade dem bakom oss.
Väl hemma lagades hamburgare, samtidigt som värkande fötter gjorde sig påminda.
Vi somnade gott den kvällen!!
DAG 2 Taupo:
Tidig buss till Taupo, de varma källornas stad.
Efter en lunch på vert hostel, Rainbow loge, gave vi so out på vending längs flooded mot Huka falls. Vi valde sedan tat fortsätta promenaden genom skog och ödemarker, berg och dalar. På vägen passade vi på att bocka av Nya Zeelands billigaste extremsport. Dirtfisting. Allt enligt Fredrik och Filips utstakade regler. Hitta ett outforskat hål, kör in armen så långt det går och vispa runt. Ger en skön adrenalinkick, kul. Efter några timmars vandring, kom vi fram till en fin lagun där medhavd middag (tea) förtärdes i solen vid strandkanten. På vägen tillbaka valde vi (återigen) att avvika från snitslad bana och begav oss in i Rohans rike. Denna gång visade det sig inte bebos av hästar och människor, utan av kossor. Märkligt. Härligt mysiga grönklädda kullar. Efter totalt sju timmars vandring
avslutades trippen med bad i varma källor. Dessa hade sitt ursprung i backen ovanför floden, och när de rann ut, kunde man på ett finurligt vis hitta en lämplig temperatur att bada i. Succé.
DAG 3 Tongariro
04.55 ringde klockan. och två pigga själar masade sig upp ur sängen. Här skall bestigas berg.
En snabb frukost och en bussresa senare var vi vid starten för Tongariro Crossing. Nya Zeelands bästa endagshajk i vulkanisk miljö. Med flinka fötter, utrustade med nötter, russin (till Henriks förtret) och choklad, samt… morötter!?!? påbörjades färden med The Devils Staircase. Detta var en initial stigning upp till klyftan mellan två bergstoppar, varav den ena var Mt Ngauruhoe, (aka Mt Doom) 2291 m ö h. Beskriven som prototypen för hur en vulkan skall se ut. Det var också vårt nästa mål. Det blev en 600 m klättring på alla fyra (sjukt brant). På vägen upp slog vi oss i slang med Tim, en tysk fältskärare, i internmedicin (kunde komma till användning) innan vi efter mycket möda nådde en molnbetäckt topp. Dooh!! Förmiddagsfika var indicerat och vid kraterns kant fanns korta sekvenser då molnen lättade och underbar utsikt uppenbarade sig. Utförsresan gick betydligt lättare då det var en grusslide, där man likt slalom fick parera sin väg ner. Väl nere igen påbörjades nästa klättrang uppär berg 2. Ingen rast eller ro!! Väl uppe på denna topp togs en välbehövlig lunch med underbar utsikt över bl a de vulkaniska sjuorna några hundra meter ner. Via en röd och rykande krater sattes ett högt tempo för nerresan mot bussen då vi insåg att vi njutit lite för mycket där uppe bland topparna. Avslutningen gick stundtals i språngmarsch igenom tropisk miljö, bäckar, vattenfall och täta buskage. Med 15 min till godo kom vi så fram till bussen, för att där inse att några andra jeepar gått vilse och vi tvingades vänta 45 min innan vi tillsist lämnade dem bakom oss.
Väl hemma lagades hamburgare, samtidigt som värkande fötter gjorde sig påminda.
Vi somnade gott den kvällen!!
"Jag har så enkel smak. Jag vill bara ha det bästa av allt."
-Oscar Wilde
Hej igen!
Tärningen är då äntligen kastad, projektet är i stort färdigt (vilket sannolikt kommer innebära att vi är klara, då det blir svårt att finna motivationen till ngt vidare allvarligt plugg i dagsläget.) De sista dagarna i Auckland blev lyckade. På onsdagen blev vi inringda till en kappsegling utan dess like. 100-tals båtar deltog i det som skulle bli en allvarlig batalj in i det sista. Jag och Oskar agerade barlast, och kastades från sida till sida, och de nu som skrattar gott skall ha i åtanke att vi nog inte skulle hamnat på den hedrande andraplatsen utan mig och Oskar på båten. Det var riktigt roligt och var full fart. Hamnade man lite sent i sidbytet blev det till att klättra uppåt mot den andra sidan då det lutade så mkt. Efter raset njöt vi av en kall öl och lite barbecue i marinans klubb house, som även var tillhåll för Americas cup etc. (höll en klart godkänd standard)
Torsdagen blev ett riktigt rejält studiepass, och avslutning av projektet. Fick nog till ca 13-14 timmars arbetstid denna dag, men så blev vi också färdiga. Fredagen avnjöts nämligen med besök vid en Kungspingvinkennel i lokalerna. De hade en koloni på ca 80 fåglar, dessutom var stället fyllt av rockor, hajar och asiater, ack vilket turistställe. Vi flydde snabbt vidare till en Christmasbarbeque på stranden tillsammans med Wendy och hennes avdelning. Kött i oändliga mängder, vin, champagne och lite till. Paltkoma. För att bli av med denna gjorde vi det enda rätta. Satsade på ett första bad för vistelsen. Vid den obligatoriska tävlingen stukade en ivrig Henrik två fingrar och Oskar skadade fötterna då han hastade fram på vassa snäckor och stenar. Tilläggas bör att Henrik blev blötast först.
Väl hemma slocknade vi som de två vikingarna vi är och vaknade inte förrän det var dags för squashturnering med Luke. (Skywalker) Oskar inleder starkt med en stabil seger över en vilsen Henrik, men i andra matchen var det ombyta roller.
Dagen avslutades med packning och finmiddag, med nya lakan, för två spartaner. Dags för avresa!!
DAG 1 Rotorua:
Vi bestämde oss till slut för att börja vår resa i Rotorua, så vi tog en buss från Auckland tidigt på morgonen och lämnade vår lägenhet bakom oss.
Väl i Rotorua tog vi oss till vårt första hostel, Rotorua Central backpackers. Där åt vi en snabb lunch och tog en kaffe vid en lite slampig jultomte (var god avvakta julkort den 24/12). Sen tog vi bussen ut till the Skyline. Platsen där agnen skiljs från vetet och där pojkar (Oskar) förhoppningsvis blir män. Nämligen via Luge, en sorts gocart utan motor (men med broms) som i full fart tar sig an bergets branter (se bild). Matchen slutade oavgjort (men Oskar vann uppvärmningen, som för övrigt innefattade barnfamiljer på lördagssightseeing)
På kvällen vankades äventyr i form utav upptäcktsfärd och skattjakt. Henrik sökte också febrilt efter moderskeppet (dvs. den varma källa som skulle göra promenaden värd). Efter många puttrande pölar, och rykande hålor, trodde vi att vi hittat rätt… Efter en snårig strapats, utanför snitslad bana, fann vi skattkammaren. Fyra trosor i ett träd. Aningen besvikna (detta nämndes inte i broschyren) kastade vi in handduken och rörde oss mot sjön. Men. Så plötsligt, såg vi moderskeppets ångor kalla (även om de var varma). Vi hittade rätt (se bild). Med humöret på topp, strosade vi sedan längs stranden där vi hittade en julgran som enligt Henrik tom. aspirerade på att vara glesare än morfars.
Hej igen!
Tärningen är då äntligen kastad, projektet är i stort färdigt (vilket sannolikt kommer innebära att vi är klara, då det blir svårt att finna motivationen till ngt vidare allvarligt plugg i dagsläget.) De sista dagarna i Auckland blev lyckade. På onsdagen blev vi inringda till en kappsegling utan dess like. 100-tals båtar deltog i det som skulle bli en allvarlig batalj in i det sista. Jag och Oskar agerade barlast, och kastades från sida till sida, och de nu som skrattar gott skall ha i åtanke att vi nog inte skulle hamnat på den hedrande andraplatsen utan mig och Oskar på båten. Det var riktigt roligt och var full fart. Hamnade man lite sent i sidbytet blev det till att klättra uppåt mot den andra sidan då det lutade så mkt. Efter raset njöt vi av en kall öl och lite barbecue i marinans klubb house, som även var tillhåll för Americas cup etc. (höll en klart godkänd standard)
Torsdagen blev ett riktigt rejält studiepass, och avslutning av projektet. Fick nog till ca 13-14 timmars arbetstid denna dag, men så blev vi också färdiga. Fredagen avnjöts nämligen med besök vid en Kungspingvinkennel i lokalerna. De hade en koloni på ca 80 fåglar, dessutom var stället fyllt av rockor, hajar och asiater, ack vilket turistställe. Vi flydde snabbt vidare till en Christmasbarbeque på stranden tillsammans med Wendy och hennes avdelning. Kött i oändliga mängder, vin, champagne och lite till. Paltkoma. För att bli av med denna gjorde vi det enda rätta. Satsade på ett första bad för vistelsen. Vid den obligatoriska tävlingen stukade en ivrig Henrik två fingrar och Oskar skadade fötterna då han hastade fram på vassa snäckor och stenar. Tilläggas bör att Henrik blev blötast först.
Väl hemma slocknade vi som de två vikingarna vi är och vaknade inte förrän det var dags för squashturnering med Luke. (Skywalker) Oskar inleder starkt med en stabil seger över en vilsen Henrik, men i andra matchen var det ombyta roller.
Dagen avslutades med packning och finmiddag, med nya lakan, för två spartaner. Dags för avresa!!
DAG 1 Rotorua:
Vi bestämde oss till slut för att börja vår resa i Rotorua, så vi tog en buss från Auckland tidigt på morgonen och lämnade vår lägenhet bakom oss.
Väl i Rotorua tog vi oss till vårt första hostel, Rotorua Central backpackers. Där åt vi en snabb lunch och tog en kaffe vid en lite slampig jultomte (var god avvakta julkort den 24/12). Sen tog vi bussen ut till the Skyline. Platsen där agnen skiljs från vetet och där pojkar (Oskar) förhoppningsvis blir män. Nämligen via Luge, en sorts gocart utan motor (men med broms) som i full fart tar sig an bergets branter (se bild). Matchen slutade oavgjort (men Oskar vann uppvärmningen, som för övrigt innefattade barnfamiljer på lördagssightseeing)
På kvällen vankades äventyr i form utav upptäcktsfärd och skattjakt. Henrik sökte också febrilt efter moderskeppet (dvs. den varma källa som skulle göra promenaden värd). Efter många puttrande pölar, och rykande hålor, trodde vi att vi hittat rätt… Efter en snårig strapats, utanför snitslad bana, fann vi skattkammaren. Fyra trosor i ett träd. Aningen besvikna (detta nämndes inte i broschyren) kastade vi in handduken och rörde oss mot sjön. Men. Så plötsligt, såg vi moderskeppets ångor kalla (även om de var varma). Vi hittade rätt (se bild). Med humöret på topp, strosade vi sedan längs stranden där vi hittade en julgran som enligt Henrik tom. aspirerade på att vara glesare än morfars.
Saturday, December 12, 2009
"Vi ligger alla i rännstenen, men somliga av oss tittar på stjärnorna."
-Oscar Wilde
Hej Alla, vi önskar er en härlig LUCIA!
Nu har jag varit här i nästan två veckor. Jag börjar känna mig hemma i staden och hittar skapligt i centrala stan. (Bullshit! Han hittar till sjukhuset...-enligt Henrik)
Henrik kom ner i torsdags. Härligt att få lite sällskap, vi kommer nu skriva tillsammans här på bloggen.
Projektet går framåt, vi har lagt det mesta av vår tid på att jobba, så tur är väl det.
Höjdpunkterna är snarare:
- Wendy bjöd på lunch när vi hämtade Henrik på flygplatsen. Lunchen var dock inte lokerad på flygplatsen utan Wendy tog med oss till norra delarna av Auckland, till en restaurang/café med havsutsikt och sand mellan tårna. Härligt. För mig (Oskar) var det också första riktiga kontakten jag fick med havet (förutom min utsikt) sen jag kom ner. (detta gäller iof oxå Henrik) Vädret var fantastiskt och vi tog en promenad längs stranden innan Wendy körde oss till vår lägenhet så Henrik fick checka in.
-På kvällen vandrade vi mot en mataffär som ligger en (ganska bra) bit härifrån. När vi närmade oss tyckte vi dock att vi behövde lite orienteringshjälp. (Henrik vill återigen belysa Oskars eminenta lokalsinne) Så vi frågade första bästa som passerade. Han var sig också på väg till affären, så vi slog följe. Dessutom visade han sig vara en jänkarkirurg som tydligen extraknäckte här. När vi berättade om våra medicinska kunskaper och varför vi var här, så var saken biff. Vi var som ler och långhalm, yin och yang, roy och roger. -Nästan. Väl vid affären skiljdes vi åt. Efter en stund (vi hann till grönsaksdisken), kom han farande och tryckte i all hast ned en påse i Henriks korg. "It has already been paid for, enjoy it cool" sa han, och sen var han borta.
Det visade sig vara ett av Nya Zeelands allra mest prisbelönta chardonnay-viner. Succé. Det skulle aldrig ha hänt i Sverige. (Tills dess vi blir motbevisade, för det blir vi gärna)
- Igår (lördag kväll) hämtade Wendy och Grayham upp oss vid vår lägenhet och tog med oss till sina vänner (också läkare) i östra delen av stan. Dem bodde i en pampig villa ett stenkast från havet och hade bjudit in sin avdelning (genetik av något slag) på julmiddag. Det var många doktorander (lite yngre) där, vilket var roligt. Där fanns obegränsat med vin, räkor och kött. Fantastiskt. Det hela toppades med champagne och någon form av marshmellow-marängliknande gräddfrukttårta till efterrätt. Kvällen slutade med störrre delen av sällskapet i parets SPA-bubbelpool och både jag och Henrik fick oss en rejäl massage under stjärnhimlen. Av poolen, bör tilläggas.
- Vi har nu bokat flyg hit och dit i landet. Som det ser ut kommer vi att fira jul i Nelson, och nyår i Wendys och Grahams hus i Wanaka. (Tove, du är välkommen dit. Kommer du ensam?)
Imorn har vi klinik på förmiddagen, så förhoppningen är att få utföra en pulmektomi, säger Henrik. Oskar menar att han skulle nöja sig med en lunglob.
Kram på er!
/Oskar och Henrik
Hej Alla, vi önskar er en härlig LUCIA!
Nu har jag varit här i nästan två veckor. Jag börjar känna mig hemma i staden och hittar skapligt i centrala stan. (Bullshit! Han hittar till sjukhuset...-enligt Henrik)
Henrik kom ner i torsdags. Härligt att få lite sällskap, vi kommer nu skriva tillsammans här på bloggen.
Projektet går framåt, vi har lagt det mesta av vår tid på att jobba, så tur är väl det.
Höjdpunkterna är snarare:
- Wendy bjöd på lunch när vi hämtade Henrik på flygplatsen. Lunchen var dock inte lokerad på flygplatsen utan Wendy tog med oss till norra delarna av Auckland, till en restaurang/café med havsutsikt och sand mellan tårna. Härligt. För mig (Oskar) var det också första riktiga kontakten jag fick med havet (förutom min utsikt) sen jag kom ner. (detta gäller iof oxå Henrik) Vädret var fantastiskt och vi tog en promenad längs stranden innan Wendy körde oss till vår lägenhet så Henrik fick checka in.
-På kvällen vandrade vi mot en mataffär som ligger en (ganska bra) bit härifrån. När vi närmade oss tyckte vi dock att vi behövde lite orienteringshjälp. (Henrik vill återigen belysa Oskars eminenta lokalsinne) Så vi frågade första bästa som passerade. Han var sig också på väg till affären, så vi slog följe. Dessutom visade han sig vara en jänkarkirurg som tydligen extraknäckte här. När vi berättade om våra medicinska kunskaper och varför vi var här, så var saken biff. Vi var som ler och långhalm, yin och yang, roy och roger. -Nästan. Väl vid affären skiljdes vi åt. Efter en stund (vi hann till grönsaksdisken), kom han farande och tryckte i all hast ned en påse i Henriks korg. "It has already been paid for, enjoy it cool" sa han, och sen var han borta.
Det visade sig vara ett av Nya Zeelands allra mest prisbelönta chardonnay-viner. Succé. Det skulle aldrig ha hänt i Sverige. (Tills dess vi blir motbevisade, för det blir vi gärna)
- Igår (lördag kväll) hämtade Wendy och Grayham upp oss vid vår lägenhet och tog med oss till sina vänner (också läkare) i östra delen av stan. Dem bodde i en pampig villa ett stenkast från havet och hade bjudit in sin avdelning (genetik av något slag) på julmiddag. Det var många doktorander (lite yngre) där, vilket var roligt. Där fanns obegränsat med vin, räkor och kött. Fantastiskt. Det hela toppades med champagne och någon form av marshmellow-marängliknande gräddfrukttårta till efterrätt. Kvällen slutade med störrre delen av sällskapet i parets SPA-bubbelpool och både jag och Henrik fick oss en rejäl massage under stjärnhimlen. Av poolen, bör tilläggas.
- Vi har nu bokat flyg hit och dit i landet. Som det ser ut kommer vi att fira jul i Nelson, och nyår i Wendys och Grahams hus i Wanaka. (Tove, du är välkommen dit. Kommer du ensam?)
Imorn har vi klinik på förmiddagen, så förhoppningen är att få utföra en pulmektomi, säger Henrik. Oskar menar att han skulle nöja sig med en lunglob.
Kram på er!
/Oskar och Henrik
Tuesday, December 1, 2009
Nytt telefonnummer
Hej alla!
Jag har skaffat mig ett nya zeeländskt telefonnummer, så vill man få tag på mig, rekomenderar jag er att ringa/smsa till det: 0064 21 15 52 754
Hoppas att ni mår bra, själv har jag precis kommit hem från en springrunda. Än så länge har det regnat varje dag här, men jag hoppas att sommarsolen snart bryter igenom. Dock får jag säga att det passar mig rätt bra, för det är betydligt lättare att motivera sig till att plugga när man inte kan vara utomhus.
Kram på er!
/Oskar
Jag har skaffat mig ett nya zeeländskt telefonnummer, så vill man få tag på mig, rekomenderar jag er att ringa/smsa till det: 0064 21 15 52 754
Hoppas att ni mår bra, själv har jag precis kommit hem från en springrunda. Än så länge har det regnat varje dag här, men jag hoppas att sommarsolen snart bryter igenom. Dock får jag säga att det passar mig rätt bra, för det är betydligt lättare att motivera sig till att plugga när man inte kan vara utomhus.
Kram på er!
/Oskar
Monday, November 30, 2009
"Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting."
-Oskar Wilde
Hej alla!
Nu har jag äntligen nått fram till Auckland, NZ. Efter en 38 timmars flygresa mötte Wendy (min nya zeeländska handledare i skolprojektet) mig på flygplatsen. Ritktigt skönt att bli upphämtad där. Hon bjöd mig på lunch och körde mig till min lägenhet jag fått tag på. Den ligger på 18:e våningen med utsikt över stan och havet, jag disponerar just nu 1 rum av den tvåa jag och henrik kommer dela på när han kommer ner om drygt en vecka.
38 timmars flygresa är inte helt sanningshaltigt, jag spenderade 9 h i japan i väntan på nästa plan och passade där på att åka in till centrum av Osaka för att prova på lite äkta sushi. Till rätten serverades också något slags alg-te, och misosoppa med betydligt snirkligare tofu. Roligt att se kockarna jobba. Jag lyckades dock få upp wasabi i näsan när jag skulle svälja, så det slutade med att jag har kännt mig förkyld sen dess och har haft en obehaglig känla av att något fastnat däruppe.
Lyckades också missförstå den japanska valutan, och tog ut nästan 2000kr istället för 200. Antar att jag förlorar lite pengar i växlingsavgifter, men det känns ändå ok.
Fler inlägg kommer inom kort!
Kram från ett varmt, men lite molningt Auckland. (Idag ska jag gå med på lungkliniken och ev vara med på en bronkoskopi)
Hej alla!
Nu har jag äntligen nått fram till Auckland, NZ. Efter en 38 timmars flygresa mötte Wendy (min nya zeeländska handledare i skolprojektet) mig på flygplatsen. Ritktigt skönt att bli upphämtad där. Hon bjöd mig på lunch och körde mig till min lägenhet jag fått tag på. Den ligger på 18:e våningen med utsikt över stan och havet, jag disponerar just nu 1 rum av den tvåa jag och henrik kommer dela på när han kommer ner om drygt en vecka.
38 timmars flygresa är inte helt sanningshaltigt, jag spenderade 9 h i japan i väntan på nästa plan och passade där på att åka in till centrum av Osaka för att prova på lite äkta sushi. Till rätten serverades också något slags alg-te, och misosoppa med betydligt snirkligare tofu. Roligt att se kockarna jobba. Jag lyckades dock få upp wasabi i näsan när jag skulle svälja, så det slutade med att jag har kännt mig förkyld sen dess och har haft en obehaglig känla av att något fastnat däruppe.
Lyckades också missförstå den japanska valutan, och tog ut nästan 2000kr istället för 200. Antar att jag förlorar lite pengar i växlingsavgifter, men det känns ändå ok.
Fler inlägg kommer inom kort!
Kram från ett varmt, men lite molningt Auckland. (Idag ska jag gå med på lungkliniken och ev vara med på en bronkoskopi)
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
