-Oskar Wilde
Hej!
Rotorua var senast... Sen dess har jag tagit en buss upp till Paihia (Jeroen liftade), dar vi motte Tor och Helena, det svenska paret fran lund vi traffade i National Park. Tillsammans bokade vi en resa upp till Cape Reinga, Nya zeelands absoluta nordpunkt. Arrangoren var magic bus, vilket ar ett av flera foretag har som bedriver en hop on hop off verksamhet for backpackers. (For er som inte vet vad det innebar ar det en buss med en bestamd rutt som avgar varje dag fran varje ort. Pa bussen skickar man runt en lista dar man latt bokar in vad man vill se. I ovrigt spenderar man storsta tiden pa bussen och agnar sa lite tid som mojligt at att sjalv rora pa sig. Om man t.ex skulle vilja gora ett bungeejump, kor bussen dig fram till bron, ser till att du faar fortur i kon och tar dig sedan direkt efter pa aventyr. Serverat pa silverfat, precis som man vill ha det som backpacker........not. Och nar man sen antligen kommer fram till sin slutdestination supar man sig full tillsammans och har jatteroligt. Sen satter man sig nasta dag pa bussen bakfull som sjutton och tycker livet ar piss, sa till den milda grad att man till och med missar att titta ut pa omgivningen.) Som ni marker har jag inte mycket till overs for de har bussbolagen, och innan vi bokade var tripp upp till cape reinga visste vi inte att det var magic bus som arrangerade. Hojdpunkterna (for att bryta den har onda cirkeln om klagande over magic bus) pa trippen var anda varda pengarna. Och egnetligen angrar jag inte att jag gjorde den, jag tycker bara att den kan arrangeras battre.
Vi blev pa morgonen tidigt upphamtade och tog sats mot Cape Reinga. Pa vagen dit hade vi nagra stopp. Langs med vagen beratytade var busschaffordetaljer om bygden som vi passerade och sa fort han inte langre visste vad han skulle saga avslutade han med ett "what ever........aaanyway...". Vart forsta stopp blev vid ett cafe och en affar dar vi blev uppmanade att "do our thing", vilket ni alla givetvis forstar vad det innebar. Jag tror en och annan ocksa passade pa att ta en kaffe. Darefter bar det av upp till 90mile beach, som bara ar 64 miles. Man lamnar da vagen bakom sig och kor istallet pa stranden som tidvattnet blottat, fortfarande i en vanlig turistbuss och i nastan 100km/h, intressant. Till slut nadde vi The bluff som var en klippa mitt pa stranden som folk uppenbarligen gillade att fotografera ifran, darmed fick vi 10 min till fotografering. Check. Sen bar det av vidare upp till sanddynorna. Dar hoppade alla av bussen och vi surfade ner for hoga sanddynor. Det var faktiskt riktigt kul, tyvarr hade jag sa kul att jag helt glomde av att ta bilder. Ganska uttrottande ocksa, inte att aka ner, men att springa upp for dynan igen var bra konditionstraning sa att saga.
Darefter var jag valdigt svettig och langtade till en strand. Och vi hoppade pa bussen och gav oss av till En strand nara Cape Reinga. Dar var vagorna hoga och vi lanade sandbordsen och anvande som bodyboards. Till slut lyckades jag forsta hur jag skulle balansera for att kunna ta mig fram pa vagen. Tyvarr hade vi bara en halvtimmes stopp sa sa snart man forstod var det dags att dra vidare. Cape reinga sjalvt var haftigt. En spets dar tasmanska havet moter stilla havet. Haftigt att se, 300grader (ung) hav. Och en vacker fyr. Sen var det dags att borja ta sig tillbaka. och pa vagen hem stannade vi i 40 min i en sovenirshop, och 5 min for att fa titta pa den antika kauriskogen. 5minuter. check.
Pa det har sattet var hela resan. 30 min, check. Sen pa bussen i en och en halv. sen 5min skog, sen 1,5h buss. Hopplost. Jag vill ju hinna njuta av vad jag ser. Inte som japanerna bara ta en bild och sen vara klar.
Na, usch for magic bus, kiwi experience och allt vad de heter. Ska man resa i nya zeeland, tjanar man pa att planera sin resa sjalv och pa att nyttja langdistansbussarna som inte ett turistforetag driver.
Men som sagt en kul dag aven om det var alldeles for lite surfing. Val hemma pa hostellet anordnade vi fyra tillsammans en BBQ, och grillade manga olika sorters korv och sweetcorn (majskolv). Sweetcornen har ar otroligt god och hedanefter ska jag alltid fororda att ha majs pa grillen. Nar vi var matta och druckit ett par glas vin konstaterade vi att vi hade levt gott de senaste dagarna och nog hade haft BBQ de senaste 4 dagarna. Imponerande.
Nu ar jag iallafall i Auckland. Jag kom hit idag (den 24:e feb). Jag har varit har tillrackligt lange nu for att inse att auckland inte ar en stad jag vill stanna lange i. Det ar bara en vanlig storstad. Darfor har jag nu andrat mitt utresedatum till sydney och aker redan imorgon (sondag).
Ikvall har jag varit ute med Nils och Katrine. Vi tog en ol pa en pub nere pa queens street, darefter valde vi att fira gott nytt ar tillsammans med alla kineser inne i skytower. De firar det idag. Dar fanns en klubb som imoponerade pa mig med sina mahognyinkladda troaletter. (haha, men vi overlistade dem och kopte ingen ol dar, sa de fick ingen fortjanst pa oss). Jag och katrine dominerade pa dansgolvet innan vi beslutade oss for att lata kvallen vara gjord.
Och har sitter jag nu...
Hoppas ni har det bra darhemma!
Kramar
Saturday, February 24, 2007
Saturday, February 17, 2007
"Bästa sättet att lyckas är att överdriva."
-Oskar Wilde
Hej!
Antligen far jag tag pa en dator sa jag kan beskriva vad som har hant de senaste dagarna. Jag har sen senaste inlagget rest ifran Whanganui och tagit mig till National Park (som faktiskt ar en stad). Dar hyrde jag och Jeroen (den hollandska killen jag traffade i Wellington) en Kanot och gav oss ut pa en 3dagars-tur pa Whanganui River. I priset ($190) ingick upphamtning pa vart hostel, utkorning till och fran floden (ca 1h enkel resa), tunnor att packa i samt overnattningskostnader for att fa sova i huts. Jag och Jeroen trodde att kanoterna skulle kosta lite mindre, sa vi planerade maten vi skulle ta med oss med god aptit. Den slutade pa $110. Lite mer an vad vi trodde kanske, men vi tankte att ibland maste man ju fa levba gott ocksa. Val ute pa floden paddlade vi i lungt tempo, till var lycka hittade vi i borjan av floden en liten kanal som ledde in till ett vackert vattenfall. Dar badade vi och tyckte oss leva som gudar. Efter det var vi matta och la oss for att sola i kanoterna och gled i sakta mak med strommen genom flodfaran. Vackert helt enkelt. Tyvarr insag vi lite sent att vi hade ganska langt att paddla, eller snarare trodde vi att vi hade tagit oss bra mycket langre pa floden. Sa vid 6-snaret hade vi fortfaraqnde 15km kvar att paddla, och man kan lungt saga att krafterna borjade tryta. Vid 8 kom vi till slut fram till hutten dar vi snart insag att vi forutom rangersarna som skulle bo dar en vecka var ensamma med att sova i hutten. Klart trivsamt att slippa snarkningar och diverse andra nattljud. Dagen darpa hade vi en ganska lang paddling framfor oss. Det blev ocksa en sen morgon eftersom vi hade kopt oss 1kg bacon som vi hade tankt steka for att ha pa lunchmackorna. Man kan lungt saga att det tog langre tid an beraknat, NZ:s bacon har namligen en tendens att fastna i stekpannan, oavsett om man tillsatter fett eller inte. I slutet isag vi att enda sattet att kunna steka vart bacon var att fritera det, och det gjorde vi. Krispigt och bra. Med gardagens misslyckade tidsplanering i ryggen satte vi hogre fart och tog oss nerdfor floden med god fart och till kvallen at vi rokt kyckling med rotgronsaker.
Sista dagen var nog anda den roligaste, vi hade tidigare blivit informerade om att det var da vi skulle traffa pa de riktigt svara strommarna. Vilket de ocksa var. En av strommarna hade en stor tryckvag i mitten och vi trodde den var mindre sa nar vi traffade den skoljde den rakt over oss och fyllde var kanot fullkommligt. Vi lyckades halla oss uppratta genom storre delen av strommen, men till slut sjonk var kanot eftersom det var sa mycket vatten i den. Vi var ganska paffa och hade vid det laget trott oss vara ganska duktiga paddlare. Men icke. Alla vara tunnor holl tatt sa ingenting blev skadat forutom att jeroen tappade sin regnjacka. Sa pa det hela taget var det en valdigt kul erfarenhet.
Dagen efter gav vi oss ut for att gora Tongariro Crossing, vilket ar en dagstur som gar genom ett vulkaniskt landskap. Det var dar man spelade in mordor till sagan om ringen-filmerna. Och kort sagt, nar man vandrar i landskapet ar det mordor man vandrar i. Vassa stenar och brand-svart sant omger en. Har och dar finns sma bubblande sjoar i gralla farger. Haftigt. Utover sjalva Crossingen som gick over bergsryggen kunde man valja att bestiga en av bergets toppar. Narmare bestamt Mount Doom (ca 2200 m o h) sjalvt. Pa vagen dit traffade vi pa en osterrikare vid namn Christian. Tillsammans insag vi att det var en omvag som tog ca 3h extra vandring och som jag i efterhand kan saga att om jag hade vetat hur jobbig stigningen var skulle jag kanske overvagt att bestiga toppen en gang till innan jag gjorde det. Den hade branta sluttningar som bestod av sand och losa stenar. Om man tog ett steg upp gled man tillbaka ett halvt och bestigningen kandes ett tag omojlig. Val uppe pa toppen var vi omgivna av moln som passerade sa nagon full panoramavy fick vi aldrig. Men OJ vad vackert de sma gluggarna vi sag var. Vagen ner var ocksa rolig. Lite som skidakning, fast hardare och ondare. Tror jag tomde ut nastan en dl sand ur vardera sko nar jag ater var nere pa bergskammen. Men anteckna i era anteckningsbocker: Jag har bestigit mount doom!
Val hemma igen efter 9h intensiv gang var vi ordentligt utmattade. Tillsammans Tog jag Jeroen och Christian ett valbehovligt bad i hostelets 38-gradiga pool i en timme. Ett par ol slank ocksa ned. Och nar natten kom sov jag tungt. Pa morgonen akte vi tre och tva svenskar (Helena och Tor fran Lund) vidare till Taupo i Christians bil. Alla hostel visade sig vara fulla, men Jeroen hade som tur var ett par vanner som bodde i staden som lovade att vi kunde sla upp ett talt i deras tradgard. En billig och bra losning for oss.
Taupo har precis som Rotorua som jag befinner mig i nu varma kallor. Sa vi floden som rinner genom staden finns tillfloden som kommer direkt fran jorden och som ar ca 50grader varma. Under dagen tog vi oss dit och det var inte latt hatt lyuckas fa ner kroppen i vattnet. Till slut lyckades jag och nar jag kom ur var rod som en krafta. Skallad kanske man ska saga. Vid utflodet kunde man valja hur varmt vatten man ville ha beroende pa hur nara utflodet man placerade sig. En helt klart exzotisk erfarenhet. Resten av dagen spenderades med att titta pa Huka falls (ett vattenfall) och med att spela fresbee.
Kanns som om jag nu bara rablat upp vad som har hant, men erfarenheterna ar manga och jag skulle aldrig klara av att skildra allt har, inte heller tror jag att jag skulle orka skriva det. Utan istallet sparar jag lite som jag kan beratta for er nar jag kommer hem istallet.
Nu har jag alltsa anlant till Rotorua som enligt ryktet ska var den plats i varlden dar jordskorpan ar som tunnast. Har finns manga bubblande pooler och gejsrar. I mitt Hostels tradgard finns ett naturligt spa som varms av underjorden. I morgon ska vi (Jag, Jeroen, Helena och Tor) rafta i floden som rinner har. Den ar tydligen en av de battre man kan ge sig pa i varlden och vid ett tillfalle ska man aka ut for ett vattenfall som ar 7m hogt. Vi far val se hur det gar...
Kramar!
Hej!
Antligen far jag tag pa en dator sa jag kan beskriva vad som har hant de senaste dagarna. Jag har sen senaste inlagget rest ifran Whanganui och tagit mig till National Park (som faktiskt ar en stad). Dar hyrde jag och Jeroen (den hollandska killen jag traffade i Wellington) en Kanot och gav oss ut pa en 3dagars-tur pa Whanganui River. I priset ($190) ingick upphamtning pa vart hostel, utkorning till och fran floden (ca 1h enkel resa), tunnor att packa i samt overnattningskostnader for att fa sova i huts. Jag och Jeroen trodde att kanoterna skulle kosta lite mindre, sa vi planerade maten vi skulle ta med oss med god aptit. Den slutade pa $110. Lite mer an vad vi trodde kanske, men vi tankte att ibland maste man ju fa levba gott ocksa. Val ute pa floden paddlade vi i lungt tempo, till var lycka hittade vi i borjan av floden en liten kanal som ledde in till ett vackert vattenfall. Dar badade vi och tyckte oss leva som gudar. Efter det var vi matta och la oss for att sola i kanoterna och gled i sakta mak med strommen genom flodfaran. Vackert helt enkelt. Tyvarr insag vi lite sent att vi hade ganska langt att paddla, eller snarare trodde vi att vi hade tagit oss bra mycket langre pa floden. Sa vid 6-snaret hade vi fortfaraqnde 15km kvar att paddla, och man kan lungt saga att krafterna borjade tryta. Vid 8 kom vi till slut fram till hutten dar vi snart insag att vi forutom rangersarna som skulle bo dar en vecka var ensamma med att sova i hutten. Klart trivsamt att slippa snarkningar och diverse andra nattljud. Dagen darpa hade vi en ganska lang paddling framfor oss. Det blev ocksa en sen morgon eftersom vi hade kopt oss 1kg bacon som vi hade tankt steka for att ha pa lunchmackorna. Man kan lungt saga att det tog langre tid an beraknat, NZ:s bacon har namligen en tendens att fastna i stekpannan, oavsett om man tillsatter fett eller inte. I slutet isag vi att enda sattet att kunna steka vart bacon var att fritera det, och det gjorde vi. Krispigt och bra. Med gardagens misslyckade tidsplanering i ryggen satte vi hogre fart och tog oss nerdfor floden med god fart och till kvallen at vi rokt kyckling med rotgronsaker.
Sista dagen var nog anda den roligaste, vi hade tidigare blivit informerade om att det var da vi skulle traffa pa de riktigt svara strommarna. Vilket de ocksa var. En av strommarna hade en stor tryckvag i mitten och vi trodde den var mindre sa nar vi traffade den skoljde den rakt over oss och fyllde var kanot fullkommligt. Vi lyckades halla oss uppratta genom storre delen av strommen, men till slut sjonk var kanot eftersom det var sa mycket vatten i den. Vi var ganska paffa och hade vid det laget trott oss vara ganska duktiga paddlare. Men icke. Alla vara tunnor holl tatt sa ingenting blev skadat forutom att jeroen tappade sin regnjacka. Sa pa det hela taget var det en valdigt kul erfarenhet.
Dagen efter gav vi oss ut for att gora Tongariro Crossing, vilket ar en dagstur som gar genom ett vulkaniskt landskap. Det var dar man spelade in mordor till sagan om ringen-filmerna. Och kort sagt, nar man vandrar i landskapet ar det mordor man vandrar i. Vassa stenar och brand-svart sant omger en. Har och dar finns sma bubblande sjoar i gralla farger. Haftigt. Utover sjalva Crossingen som gick over bergsryggen kunde man valja att bestiga en av bergets toppar. Narmare bestamt Mount Doom (ca 2200 m o h) sjalvt. Pa vagen dit traffade vi pa en osterrikare vid namn Christian. Tillsammans insag vi att det var en omvag som tog ca 3h extra vandring och som jag i efterhand kan saga att om jag hade vetat hur jobbig stigningen var skulle jag kanske overvagt att bestiga toppen en gang till innan jag gjorde det. Den hade branta sluttningar som bestod av sand och losa stenar. Om man tog ett steg upp gled man tillbaka ett halvt och bestigningen kandes ett tag omojlig. Val uppe pa toppen var vi omgivna av moln som passerade sa nagon full panoramavy fick vi aldrig. Men OJ vad vackert de sma gluggarna vi sag var. Vagen ner var ocksa rolig. Lite som skidakning, fast hardare och ondare. Tror jag tomde ut nastan en dl sand ur vardera sko nar jag ater var nere pa bergskammen. Men anteckna i era anteckningsbocker: Jag har bestigit mount doom!
Val hemma igen efter 9h intensiv gang var vi ordentligt utmattade. Tillsammans Tog jag Jeroen och Christian ett valbehovligt bad i hostelets 38-gradiga pool i en timme. Ett par ol slank ocksa ned. Och nar natten kom sov jag tungt. Pa morgonen akte vi tre och tva svenskar (Helena och Tor fran Lund) vidare till Taupo i Christians bil. Alla hostel visade sig vara fulla, men Jeroen hade som tur var ett par vanner som bodde i staden som lovade att vi kunde sla upp ett talt i deras tradgard. En billig och bra losning for oss.
Taupo har precis som Rotorua som jag befinner mig i nu varma kallor. Sa vi floden som rinner genom staden finns tillfloden som kommer direkt fran jorden och som ar ca 50grader varma. Under dagen tog vi oss dit och det var inte latt hatt lyuckas fa ner kroppen i vattnet. Till slut lyckades jag och nar jag kom ur var rod som en krafta. Skallad kanske man ska saga. Vid utflodet kunde man valja hur varmt vatten man ville ha beroende pa hur nara utflodet man placerade sig. En helt klart exzotisk erfarenhet. Resten av dagen spenderades med att titta pa Huka falls (ett vattenfall) och med att spela fresbee.
Kanns som om jag nu bara rablat upp vad som har hant, men erfarenheterna ar manga och jag skulle aldrig klara av att skildra allt har, inte heller tror jag att jag skulle orka skriva det. Utan istallet sparar jag lite som jag kan beratta for er nar jag kommer hem istallet.
Nu har jag alltsa anlant till Rotorua som enligt ryktet ska var den plats i varlden dar jordskorpan ar som tunnast. Har finns manga bubblande pooler och gejsrar. I mitt Hostels tradgard finns ett naturligt spa som varms av underjorden. I morgon ska vi (Jag, Jeroen, Helena och Tor) rafta i floden som rinner har. Den ar tydligen en av de battre man kan ge sig pa i varlden och vid ett tillfalle ska man aka ut for ett vattenfall som ar 7m hogt. Vi far val se hur det gar...
Kramar!
Friday, February 9, 2007
"Naturligtvis var det många som upptäckte Amerika innan Columbus. Men de lyckades alltid tysta ner det hela."
-Oskar Wilde
Hej!
Antligen over pa nordon. Jag har nu varit pa nya zeeland i over 1 manad och en vecka. Men hitills har jag bara befunnit mig pa sydon. Nu har jag kommit over till wellington (och faktiskt redan hunniot vidare darifran). For er som ar trotta kan jag varna for att det har inlagget blev langt.
Sist jag rapporterade befann jag mig i Nelson, darifran begav jag mig sen ut pa en 4-dagarstur i Abel Tasman National Park.
I Nelson bodde jag pa det absolut basta hostelet hittills. Trampers Rest. De hade en tradgard med orter till matlagning och te, samt avokado trad. Inte minst en hangmatta. Max 8 personer kunde bo dar pa en gang. Och det var riktigt gemytlig stamning for Alan (varden) sag till att presentera alla for alla. Man blev som en liten familj. Den kvallen gick jag sen ut med ett par danskar och en tysk. Trevligt.
ABTN Ligger pa norra anden av sydon och bestar av kullar med skog som stracker sig ned till guldstrander. Darefter bara turkost hav. Tanken var att ga ca 4h varje dag som jag var darute. Pa vagen till nationalparken traffade jag tva tjejer fran auckland pa bussen. De verkade inte sa gamla till sattet (de var 19), men de var trevliga, sa vi slog folje. Det var mycket gnall over tunga packningar, men jag valde att inte kommentera saken. Jag hade namligen en ordentligt tung ryggsack sjalv. Jag konkade namligen pa ett 4-manna talt. Kan tyckas onodigt, men det var det enda jag hade sa det fick duga. (3-4 kg extra). Utover det hade jag den vanliga packningen sa jag tror att min packning landade pa ringa 15 -17 kg. Tungt helt enkelt.
Forsta dagens vandring var enkel och till slut nadde vi Ancorage, som var vart forsta stopp. Jag slog upp mitt talt och tjejerna bodde i hyddan. Aldeles bredvid caqmpingen lag en kilometerlang guldlik sandstrand. Vackert. Pa kvallen loste jag korsord med tjejerna (pa engelska!) och jag kan triumfera med att jag faktiskt var lika bra som dem trotts att de var inhemska. (Sager kanske mer om deras kunskaper an om mina, men anda). Dagen darpa var vi tvugna att vada over en bit av tracken nar tidvattnet var lagt. Vi hade tiderna men eftersom det forsta tidvattnet var valdigt tidigt tankte vi att vi skulle vanta pa nasta. Dum ide. Vi blev helt enkelt fangslade pa var strand, for det nya tidvattnet sjonk inte forrns vid 4 (det hade vi inte koll pa nar vi bestamde det) och tjejerna var inte sugna pa att ga en extra timme for att kunna ga rund vadplatsen. Dessutom insag jag att jag hade 5,30h att ga under dagen sa jag kande att det skulle bli en lang dag. Tursamt nog borjade vi prata med ett par grabbar som kom gaende med en fiskrok och de erbjod oss att kora oss till barks bay, vilket var tjejernas nasta mal och ett av mina delmal. Darifran hade jag bara 1,30h att ga. Det visade sig att killarna hade en stor yacht, och pa bara nagra minuter var vi alltsa i barks bay. Innan vi gick av blev vi bjudna pa en ol och hann prata lite stunt. Kul omvaxling pa det hela. Efter ett bad gick jag till mitt nattmal, ochsa en kilometerlang sandstrand dar jag gick och la mig tidigt for att hinna med tidvattnet dagen darpa.
Alltsa slutade det med att jag gick upp vid 04.30 och borjade vandra. Solen hade inte ens gatt upp och langs med vagen fick jag bevittna en vacker soluppgang. Lite kusligt dock att ga i tat djungel med bara en ficklampa som lyse. Manen lyste ju starkt forstasss, sa det var helt ok. Och spannande.
efter att ha gatt nara 4h traffade jag John, ytterligare en pensionerad engelsman. Riktigt trevligt. Vi slog folje och resten av dagens vandring gick fort for vi hade mycket att prata om. Han planerade faktiskt att flytta till NZ. Lite avundsjuk bara... (nejda mamma, jag ska inte flyttaq hit). Sista campingplatsen lag vid en vacker stuga fran 1850-talet (vilket ar tidigt i NZ:s historia). Ocksa den vid en vacker strand.
Sista dagen vandrade jag ocksa med John och vi hade riktigt trvligt och skildes at pa bussen tillbaka mot nelson. Jag somnade av utmattningen pa bussen.
Ater pa trampers rest tvattade jag iordning mina klader och bestamde mig for att ata ute for en gangs skull. Jag hade sett att en pub serverade maurimat for 15dollar och hade ett liveband den kvallen. Val pa pubben traffade jag tva danska tjejer. Mathilde och Stinna. Vi hade en go' kvall, men tyvarr var maten somstallet serverade osaltad, som all engelsk mat. Men det var ju kul att smaka. (Det speciella med Hangi, maten, var att den tillraddes med varma stenar som man graver ner i jorden tillsammans med det man vill laga. Helt ok. En kul kvall.
Dagen darpa begav jag mig till Picton. Pa kvallen dar tog jag en scenic cruise i begsmijoerna. Den gick ut pa att en smart batbrevbarare hade kommit pa att han kunde ta med sig turister och visa miljoerna under tiden han levererade post. Pa baten bjods pa vin och laxkex. Jag slog mig i slang med ett skottskt pensionerat par. De var fran loch ness trakten och var riktigt trevliga. Kanske min nasta resa blir till skottland. Ar sugen pa deras hajkmojligheter dar. efter turen tog de med mig till en skottsk pub och bjod mig pa chips och klassisk skottsk ol. Som jag tyvarr inte minns namnet pa, menden var riktigt god.
Dagen darpa korsade jag sundet och kom over till Wellington. Pa farjan traffade jag ett par fran kanada. Vi pratade storre delen av resan och nar vi la till erbjod de mig skjuts till mitt hostel. Jag trodde nar jag tittade pa kartan att det vat 10 min att ga, men icke, det tog en kvart i bil. tank sa fel man kan ha. Tursamt att traffa dem iallafall.
Val framme pa hostelet slog jag mig i slang med en kille fran Holland. Pa kvallen gick vi ut for att ta en ol, och pa vagen till puben stannade en tjej oss och fragade om hon fick folja med oss. Vi var lite forbluffade men sa att det fick hon visst. Hon foljde med pa ett par pubbar och nar vi gick hem tog hon en taxi till ett dansstalle. Vi stamde traff dagen darpa och spenderade formiddan tillsammans i den botaniska tradgarden. Trevligt. Pa kvallen skulle vi ocksa ha traffat henne, men jag och Jeroen kom 15 min forsent och maste ha missat oss. Istallet fick vi ga sjalva till Vodafone X-games wellington. En extremsporttavling som pagick under helgen. Vi fick se motorcyklar hoppa 10m over marken och utfora alla mojliga trick. Det bjods dessutom pa BMX-trick och skateboard. En lyckad kvall bortsett fran att det regnade.
Idag beslutade jag och Jeroen att tillsammans ta oss till Whanganui for att paddla i Whanganui river i 3 dagr. Och det ar i Whanganui jag ar i skrivande stund. Imorn ska vi handla infor resan och pa mandag bar det av.
Hoppas ni har det bra darhemma.
Kramar!
Hej!
Antligen over pa nordon. Jag har nu varit pa nya zeeland i over 1 manad och en vecka. Men hitills har jag bara befunnit mig pa sydon. Nu har jag kommit over till wellington (och faktiskt redan hunniot vidare darifran). For er som ar trotta kan jag varna for att det har inlagget blev langt.
Sist jag rapporterade befann jag mig i Nelson, darifran begav jag mig sen ut pa en 4-dagarstur i Abel Tasman National Park.
I Nelson bodde jag pa det absolut basta hostelet hittills. Trampers Rest. De hade en tradgard med orter till matlagning och te, samt avokado trad. Inte minst en hangmatta. Max 8 personer kunde bo dar pa en gang. Och det var riktigt gemytlig stamning for Alan (varden) sag till att presentera alla for alla. Man blev som en liten familj. Den kvallen gick jag sen ut med ett par danskar och en tysk. Trevligt.
ABTN Ligger pa norra anden av sydon och bestar av kullar med skog som stracker sig ned till guldstrander. Darefter bara turkost hav. Tanken var att ga ca 4h varje dag som jag var darute. Pa vagen till nationalparken traffade jag tva tjejer fran auckland pa bussen. De verkade inte sa gamla till sattet (de var 19), men de var trevliga, sa vi slog folje. Det var mycket gnall over tunga packningar, men jag valde att inte kommentera saken. Jag hade namligen en ordentligt tung ryggsack sjalv. Jag konkade namligen pa ett 4-manna talt. Kan tyckas onodigt, men det var det enda jag hade sa det fick duga. (3-4 kg extra). Utover det hade jag den vanliga packningen sa jag tror att min packning landade pa ringa 15 -17 kg. Tungt helt enkelt.
Forsta dagens vandring var enkel och till slut nadde vi Ancorage, som var vart forsta stopp. Jag slog upp mitt talt och tjejerna bodde i hyddan. Aldeles bredvid caqmpingen lag en kilometerlang guldlik sandstrand. Vackert. Pa kvallen loste jag korsord med tjejerna (pa engelska!) och jag kan triumfera med att jag faktiskt var lika bra som dem trotts att de var inhemska. (Sager kanske mer om deras kunskaper an om mina, men anda). Dagen darpa var vi tvugna att vada over en bit av tracken nar tidvattnet var lagt. Vi hade tiderna men eftersom det forsta tidvattnet var valdigt tidigt tankte vi att vi skulle vanta pa nasta. Dum ide. Vi blev helt enkelt fangslade pa var strand, for det nya tidvattnet sjonk inte forrns vid 4 (det hade vi inte koll pa nar vi bestamde det) och tjejerna var inte sugna pa att ga en extra timme for att kunna ga rund vadplatsen. Dessutom insag jag att jag hade 5,30h att ga under dagen sa jag kande att det skulle bli en lang dag. Tursamt nog borjade vi prata med ett par grabbar som kom gaende med en fiskrok och de erbjod oss att kora oss till barks bay, vilket var tjejernas nasta mal och ett av mina delmal. Darifran hade jag bara 1,30h att ga. Det visade sig att killarna hade en stor yacht, och pa bara nagra minuter var vi alltsa i barks bay. Innan vi gick av blev vi bjudna pa en ol och hann prata lite stunt. Kul omvaxling pa det hela. Efter ett bad gick jag till mitt nattmal, ochsa en kilometerlang sandstrand dar jag gick och la mig tidigt for att hinna med tidvattnet dagen darpa.
Alltsa slutade det med att jag gick upp vid 04.30 och borjade vandra. Solen hade inte ens gatt upp och langs med vagen fick jag bevittna en vacker soluppgang. Lite kusligt dock att ga i tat djungel med bara en ficklampa som lyse. Manen lyste ju starkt forstasss, sa det var helt ok. Och spannande.
efter att ha gatt nara 4h traffade jag John, ytterligare en pensionerad engelsman. Riktigt trevligt. Vi slog folje och resten av dagens vandring gick fort for vi hade mycket att prata om. Han planerade faktiskt att flytta till NZ. Lite avundsjuk bara... (nejda mamma, jag ska inte flyttaq hit). Sista campingplatsen lag vid en vacker stuga fran 1850-talet (vilket ar tidigt i NZ:s historia). Ocksa den vid en vacker strand.
Sista dagen vandrade jag ocksa med John och vi hade riktigt trvligt och skildes at pa bussen tillbaka mot nelson. Jag somnade av utmattningen pa bussen.
Ater pa trampers rest tvattade jag iordning mina klader och bestamde mig for att ata ute for en gangs skull. Jag hade sett att en pub serverade maurimat for 15dollar och hade ett liveband den kvallen. Val pa pubben traffade jag tva danska tjejer. Mathilde och Stinna. Vi hade en go' kvall, men tyvarr var maten somstallet serverade osaltad, som all engelsk mat. Men det var ju kul att smaka. (Det speciella med Hangi, maten, var att den tillraddes med varma stenar som man graver ner i jorden tillsammans med det man vill laga. Helt ok. En kul kvall.
Dagen darpa begav jag mig till Picton. Pa kvallen dar tog jag en scenic cruise i begsmijoerna. Den gick ut pa att en smart batbrevbarare hade kommit pa att han kunde ta med sig turister och visa miljoerna under tiden han levererade post. Pa baten bjods pa vin och laxkex. Jag slog mig i slang med ett skottskt pensionerat par. De var fran loch ness trakten och var riktigt trevliga. Kanske min nasta resa blir till skottland. Ar sugen pa deras hajkmojligheter dar. efter turen tog de med mig till en skottsk pub och bjod mig pa chips och klassisk skottsk ol. Som jag tyvarr inte minns namnet pa, menden var riktigt god.
Dagen darpa korsade jag sundet och kom over till Wellington. Pa farjan traffade jag ett par fran kanada. Vi pratade storre delen av resan och nar vi la till erbjod de mig skjuts till mitt hostel. Jag trodde nar jag tittade pa kartan att det vat 10 min att ga, men icke, det tog en kvart i bil. tank sa fel man kan ha. Tursamt att traffa dem iallafall.
Val framme pa hostelet slog jag mig i slang med en kille fran Holland. Pa kvallen gick vi ut for att ta en ol, och pa vagen till puben stannade en tjej oss och fragade om hon fick folja med oss. Vi var lite forbluffade men sa att det fick hon visst. Hon foljde med pa ett par pubbar och nar vi gick hem tog hon en taxi till ett dansstalle. Vi stamde traff dagen darpa och spenderade formiddan tillsammans i den botaniska tradgarden. Trevligt. Pa kvallen skulle vi ocksa ha traffat henne, men jag och Jeroen kom 15 min forsent och maste ha missat oss. Istallet fick vi ga sjalva till Vodafone X-games wellington. En extremsporttavling som pagick under helgen. Vi fick se motorcyklar hoppa 10m over marken och utfora alla mojliga trick. Det bjods dessutom pa BMX-trick och skateboard. En lyckad kvall bortsett fran att det regnade.
Idag beslutade jag och Jeroen att tillsammans ta oss till Whanganui for att paddla i Whanganui river i 3 dagr. Och det ar i Whanganui jag ar i skrivande stund. Imorn ska vi handla infor resan och pa mandag bar det av.
Hoppas ni har det bra darhemma.
Kramar!
Jag, Jeroen och Shana i Wellington
I picton tillsammans med skottarna
I abel tasman, ensam pa en strand
Abel Tasman, coolt va...
Soluppgang i Abel Tasman
Georgie och Bex, de kommer nog inte gilla den har bilden.
Jag, och hostelagaren pa trampers rest, dessutom de tva danska (Kristian och ?)killarna till hoger och tysken, Joern, ut till vanster.
Jag, Sara och Ola pa vart Hostel i Christchurch precis innan vi skiljdes at. Ovriga pa bilden ar hostelpersonal, inkl. hundarna.
Jag hoooooppar!!
Bungee!
Kamikazepiloten forbereder sig...Thursday, February 1, 2007
"Adam hade en stor fördel. När han sade någonting bra visste han att ingen hade sagt det före honom."
-Oskar Wilde
Hej!
Sen jag uppdaterade senast har jag spenderat nagra dagar i Kaikura, och nu har jag officiellt borjat min soloresa ty jag lamnade Sara och Ola kvar i Christchurch (de skulle ta flyget till Sydney) och har nu fortsatt min resa uppat landet.
Kaikura,
Ar en kuststad pa norra delen av sydon. Kand for sina delfinsim och sina valsafarin. Jag valde att gora varken eller nar jag var dar. Istallet har jag fokuserat mer pa salarna. Forsta dagen jag var dar tog jag en kajajktur runt halvon alldeles utanfor (Banks peninsula). Det visade sig att jag var ensam turist pa turen, sa min instruktor hade tagiot med sig ta vanner fran skolan. De pluggade for att uppna en degree i oputdoor activities. Jag tycker att det later mycket skojigt att fa en kandidat i utomhusliv. Inte illa.
I vilket fall verkade det soma tt de var sugna pa att gora en langr tur an vanligt, och jag tackade forstass den gamle for min tur. Tyvarr blev turen inte langre for det visade sig att vannerna blev hungriga och ville vanda. Jag och instruktoren fortsatte en bit till och jag fick se bade en bla pingvin och massa salar. Men det harligaste var att fa paddla kajak. Har inte insett hur harligt det ar forrns nu. Klart lyckad tur i stralande sol. Pa kvallen bodde jag pa sunrise lodge, ett litet hostel som istallet for kvantitet satsat pa kvalite. Sa man fick sova i riktiga resarsangar och de hade ett valutrustat kok. Traffade ocksa tva svenskar pa hostelet, mycket trevligt.
Dag tva i Kaikura borjade tidigt och redan (!) vid nio traffade jag de ovriga i min grupp for djuphavsfiske. Vi mottes i hamnen och sa snart alla var samlade bar det av ut pa havet. Baten vi akte i var av prom-typ och var bara ett par manader gammal. Ca 20km utanfor kusten stannade vi och pa 80mdjup borjade vi fiska. Mycket fula fiskar fick vi upp och det visade sig vara ett tungt jobb att veva in dem. Men det nappade bra och sa fort vi fick upp en fisk tog kaptenen den och fileeade den pa studs. Totalt lyckades jag fa upp 3 st bluecods, vilket ar de riktigt fina fiskarna, alla tre pa over 1,5 kg. Inte illa. Sen fanns det en redcod som jag fick ett par av. Dessa ar inte sa jattegoda jamfort med de andra fiskarna sa dessa anvandes som agn. Den sista fisken vet jag inte vad den heter (Magnus och Karin kan kanske!), den ar iallafall illrod, ful, ganska kompakt och med spretiga fenor. Dessa fick vi upp sa manga av att jag tappade rakningen pa hur manga jag fick upp skulle tippa runt ett 20-30-tal. (Kanske vinner ligan for dem iar!). Vid ett par tre tillfallen fick nagra i gruppen nagot riktigt tungt pa linan. Nar de vevat upp insag vi att det var hajar. Inte sa stora, kanske 80cm langa och tjocka som ett ben ungefar. Kaptenen tog over spot, tog loss kroken ur munnen pa fisken, daskade den i baten och slangde ner den i vattnet, -dogfish, sa han och menade att vi skulle aterga till fisket.
Tyvarr var strommarna for starka, sa vattnet slukade linorna till mjardarna de fiskar crayfish i. Sa tyvarr blev det ingen crayfish, men gott om fisk blev det och efter turen fick var och en en rejal pase med fileer med sig hem. Jag at sa mycket jag orkade av dem, men nar jag skulle aka fran mitt hostel lamnade jag det till efterkommande att tomma pasen. Men det blev god stekt fisk med bakad potatis och aggsas ala mormor. Mycket gott! Pa kvallen traffade jag ett tyskt par som tipsade om en 4-dagars kajaktur pa nordon som lat riktigt intressant. Far se om pengarna och tiden racker till bara.
Sista dagen gav jag mig ut for att simma med salarna. Jag var mycket taggad, for svenskarna som jag traffat tidigare hade berattat om sina upplevelser i spat med salarna. Men val pa plats och i vattnet traffade jag pa salarna som jag till en borjan tyckte var lekfulla. Men efterhand borjade jag inse att de nog inte alls tyckte det var kul utan istallet forsokte jaga bort oss. De simmade snabbt mot en och vek av i sista sekunden at nagot hall. De stirrade pa en med sina stora runda ogon och efter ett tag borjagde de oppna munnen, simma riktigt nara som for att markera att de kunde bitas. Lite otrevligt faktiskt. Men om man tanker efter inkraktar vi ju pa deras revis och de ar dessutom mitt under barnsessongen. Sa de flesta salarna hade ungar att ta hand om. Sa klart att de maste ogilla att ha oss omkring sig. Nar vi kom upp hade de fatt en varning om att spackhuggare rorde sig i krokarna, men nagra sadana lyckades vi inte fa syn pa.
Pa eftermiddagen bar det av till Nelson dar jag har en dag pa mig att forbereda mig infor Abel Tasman Costal track. Dit bar det av imorgon.
Daligt med kommentarer pa mina inlagg pa sistone! Om ni har orkat lasa hela texten (jag vet att den ar i langsta laget) kan det ju nastan vara vart (som triumf) att atmistone saga att ni lyckats som en kommentar.
Hoppas ni har det bra!
Kramar
Hej!
Sen jag uppdaterade senast har jag spenderat nagra dagar i Kaikura, och nu har jag officiellt borjat min soloresa ty jag lamnade Sara och Ola kvar i Christchurch (de skulle ta flyget till Sydney) och har nu fortsatt min resa uppat landet.
Kaikura,
Ar en kuststad pa norra delen av sydon. Kand for sina delfinsim och sina valsafarin. Jag valde att gora varken eller nar jag var dar. Istallet har jag fokuserat mer pa salarna. Forsta dagen jag var dar tog jag en kajajktur runt halvon alldeles utanfor (Banks peninsula). Det visade sig att jag var ensam turist pa turen, sa min instruktor hade tagiot med sig ta vanner fran skolan. De pluggade for att uppna en degree i oputdoor activities. Jag tycker att det later mycket skojigt att fa en kandidat i utomhusliv. Inte illa.
I vilket fall verkade det soma tt de var sugna pa att gora en langr tur an vanligt, och jag tackade forstass den gamle for min tur. Tyvarr blev turen inte langre for det visade sig att vannerna blev hungriga och ville vanda. Jag och instruktoren fortsatte en bit till och jag fick se bade en bla pingvin och massa salar. Men det harligaste var att fa paddla kajak. Har inte insett hur harligt det ar forrns nu. Klart lyckad tur i stralande sol. Pa kvallen bodde jag pa sunrise lodge, ett litet hostel som istallet for kvantitet satsat pa kvalite. Sa man fick sova i riktiga resarsangar och de hade ett valutrustat kok. Traffade ocksa tva svenskar pa hostelet, mycket trevligt.
Dag tva i Kaikura borjade tidigt och redan (!) vid nio traffade jag de ovriga i min grupp for djuphavsfiske. Vi mottes i hamnen och sa snart alla var samlade bar det av ut pa havet. Baten vi akte i var av prom-typ och var bara ett par manader gammal. Ca 20km utanfor kusten stannade vi och pa 80mdjup borjade vi fiska. Mycket fula fiskar fick vi upp och det visade sig vara ett tungt jobb att veva in dem. Men det nappade bra och sa fort vi fick upp en fisk tog kaptenen den och fileeade den pa studs. Totalt lyckades jag fa upp 3 st bluecods, vilket ar de riktigt fina fiskarna, alla tre pa over 1,5 kg. Inte illa. Sen fanns det en redcod som jag fick ett par av. Dessa ar inte sa jattegoda jamfort med de andra fiskarna sa dessa anvandes som agn. Den sista fisken vet jag inte vad den heter (Magnus och Karin kan kanske!), den ar iallafall illrod, ful, ganska kompakt och med spretiga fenor. Dessa fick vi upp sa manga av att jag tappade rakningen pa hur manga jag fick upp skulle tippa runt ett 20-30-tal. (Kanske vinner ligan for dem iar!). Vid ett par tre tillfallen fick nagra i gruppen nagot riktigt tungt pa linan. Nar de vevat upp insag vi att det var hajar. Inte sa stora, kanske 80cm langa och tjocka som ett ben ungefar. Kaptenen tog over spot, tog loss kroken ur munnen pa fisken, daskade den i baten och slangde ner den i vattnet, -dogfish, sa han och menade att vi skulle aterga till fisket.
Tyvarr var strommarna for starka, sa vattnet slukade linorna till mjardarna de fiskar crayfish i. Sa tyvarr blev det ingen crayfish, men gott om fisk blev det och efter turen fick var och en en rejal pase med fileer med sig hem. Jag at sa mycket jag orkade av dem, men nar jag skulle aka fran mitt hostel lamnade jag det till efterkommande att tomma pasen. Men det blev god stekt fisk med bakad potatis och aggsas ala mormor. Mycket gott! Pa kvallen traffade jag ett tyskt par som tipsade om en 4-dagars kajaktur pa nordon som lat riktigt intressant. Far se om pengarna och tiden racker till bara.
Sista dagen gav jag mig ut for att simma med salarna. Jag var mycket taggad, for svenskarna som jag traffat tidigare hade berattat om sina upplevelser i spat med salarna. Men val pa plats och i vattnet traffade jag pa salarna som jag till en borjan tyckte var lekfulla. Men efterhand borjade jag inse att de nog inte alls tyckte det var kul utan istallet forsokte jaga bort oss. De simmade snabbt mot en och vek av i sista sekunden at nagot hall. De stirrade pa en med sina stora runda ogon och efter ett tag borjagde de oppna munnen, simma riktigt nara som for att markera att de kunde bitas. Lite otrevligt faktiskt. Men om man tanker efter inkraktar vi ju pa deras revis och de ar dessutom mitt under barnsessongen. Sa de flesta salarna hade ungar att ta hand om. Sa klart att de maste ogilla att ha oss omkring sig. Nar vi kom upp hade de fatt en varning om att spackhuggare rorde sig i krokarna, men nagra sadana lyckades vi inte fa syn pa.
Pa eftermiddagen bar det av till Nelson dar jag har en dag pa mig att forbereda mig infor Abel Tasman Costal track. Dit bar det av imorgon.
Daligt med kommentarer pa mina inlagg pa sistone! Om ni har orkat lasa hela texten (jag vet att den ar i langsta laget) kan det ju nastan vara vart (som triumf) att atmistone saga att ni lyckats som en kommentar.
Hoppas ni har det bra!
Kramar
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
