"Jag har så enkel smak. Jag vill bara ha det bästa av allt."

-Oskar Wilde

Hej!

Nytt inlagg igen!

Senast jag skrev var jag i Queenstown och hade precis brytit mig fran Sara och Ola for att ge mig ut pa egna aventyr en vecka. Veckan har varit spannande, mycket nya vanner och manga nya saker att beratta om.

Efter Queenstown tog jag redan nasta morgon en buss ner till Invercargill. En av de sydligaste staderna i NZ. Nar jag insag att det inte fanns sa mycket att gora dar tog jag mig vidare ut till Stuart Island. Den lilla on soder om sydon. Dar gick jag ett tredagarstrack tillsammans med Sagi, en israel; jag traffade pa mitt hostel.
Lite besviken pa tracket, vi blev lovade ca 6h gang per dag, men nar vi val gjorde tracket var det inte mer an 2h gangtid. Tyvarr ar det ocksa sa att nar man val kom till stugan sa dominerades miljoerna runt omkring av sandflugor. Inte sa poppulara, eftersom de bits hart och lamnar kliande marken efter sig. Sa storre delen av dagarna spenderades inne i hutten dar man var skyddad mot flygfana. Mestadels satt jag och laste bok (E=MC2, som jag fatt lana av mitt hostel i invercargill) alternativt sa spelade jag rumikub med nagra fransman (israelen var mycket imponerad over min franska) eller bara satt och socialiserade.

Nar tracket var over lyckades jag fa lift med John, en pensionar fran england som ocksa skulle ta sig upp langs kusten mot dunedin. Han skulle tyvarr stanna efter halva vagen, men jag tankte att det ar ju bra att komma sa langt som mojligt sa jag akte med honom. Pa vagen passerade vi genom the catlins. Ett landskap som paminner om skottska hoglandet, och inte helt ovantat finner man ocksa att storre delen av befolkningen ar skottar, eller 2:a generationens skottar. Inga storre problem att fa tag pa skotska specialiteer har om man skulle vilja. Vi en av rastplatserna traffade jag pa de tva danskarna jag suttit och pratat med pa flyget fran sydney till christchurch. De erbjod mig lift fran Dunedin till Christchurch vilket jag givetvis nappade pa.

John slappte sen av mig i Owaka, en liten hala fran vilken jag satte ut tummen. Efter ca 40min plockade en ung NZ:are upp mig och korde mig till belclutha. En lite storre stad. NZ:aren jobbade sjalv i byggbranchen har i NZ och var forundrad over att vi svenskar faktiskt gick till jobbet trotts att det var 10 grader kallt (!). Fran Belclutha tog jag bussen till Dunedin.


Via turistcentret i Dunedin bokade jag plats pa en tur pa speights bryggeri. Dar fick jag en rundtur pa bryggeriet, jag fick se kittlarna dar olet jaste och efterat fick jag prova bryggeriets olika olsorter. (for er som inte last det har jag brutit forsta nyarsloftet med hanvisning till att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk da jag utlovade det, lofte tva kvarstar daremot. Forresten Henrik och Jens, hur gar lakarstudierna?) Kul att prova de olika sorterna och samtidigt fa smaka pa malten som satte smak pa just den specefika olsorten. Intressant. En annan intressant detalj som kom fram under rundturen ar att Hops (jag tror att det ar samma som vart humle) ar en nara slakting med cannabis(!).

Pa eftermiddagen akte jag ut pa en guidad tur mot halvon utanfor stan. Fort akte vi till ett albatrosscenter och fick se levande albatrossar flyga over vara huvuden. Darefter fick vi se bade salar, sjolejon och pingviner (yelloweyed penguin). En pingvin kom tillochmed och motte oss pa vagen ned till stranden. Verkade vara helt oradd.

Dagen efter plockade Nils, 33ar och Katerine, 19ar upp mig i sin van och vi valde att ta vagen via mount cook till Christchurch. Kul att traffa lite danska och fa ova pa att forsta dem. Tyvarr tappade vi ibland talamodet och i de djupare konversationerna gick vi over till engleska istallet. Man blir otroligt trott av att koncentrera sig pa vad de sager hela tiden. Men det ar kul. Katrine och Nils hade goda matvanor ty de behovde inte slapa pa all mat eftersom de hade en bil, darfor var jag mycket lycklig nar vi lagade riktig mat. Biff och rotgronsaker till middag. Vi enades om att det bara var rodvinet som saknades. Pa natten sov vi alla i deras bil, med gott om utrymme. Imponerande att en sa stor bil bara drar 0,7l/mil, (ung sa stor som min morbror gunnars gamla vita bil for er som vet hur den sag ut).

Lake tekapo och Lake Pukaki ar imponerande bla. Nils forklarade att det beror pa atyt smaltvattnet fran de bla glaciererna vid mount cook gar direkt ner i sjoarna och fargar dem blaa. Vet inte om jag tror att det ar enda anledningen, men vackert ar det iallafall.

Igar anlande jag sen till christchurch. Har ringde jag mamma och rapporterade, tog en dusch och tvattade klader. Pa kvallen traffade jag sen Sara och Ola och vi gick tillsammans ut och tog en ol.
Pa morgonen nar jag checkade ut envisades portiern med att patala atyt jag betalt deposit $20 nar jag checkat in medan jag havdade att jag inte hade gjort det. Till slut fick jag $20 i handen och konstaterade att natten da endast hade kostet mig $3 (ca15kr) ett helt klart overkommligt pris.

Nu bor jag pa samma hostel som sara och ola, lite langre fran stan, men mycket mysigare.

Happas alla har det bra darhemma!

Kramar


Varsta sagan om ringen landskapet! Vid Lake Tekapo, huset ar en relativt nybyggd kyrka, vid altaret ar ett panoramafonster ut mot sjon och bergen. Inte illa!
Utsikt over mount cook och Lake Pukaki
Oskar in the wilde pa Dinosaurieagg! (Stenar som lag pa en strand langs med stranden mot christchurch).Ett klackt dinosaurieagg?

Sa har resta jag tillsammans med Nils och Katrine

Yelloweyed penguin

Albatross (uppstoppad, lyckades inte fanga nagon live)
Pa besok i speights brewery
Oskar vid McLean falls
Paradoxalt nog sa finns niagrafallen pa flera stallen, alla ar dock inte lika imponerande (titta bakom skylten)
Oskar vid Curio bay fossil tree area
Sjolejon vid Waipapa beach
Efter Raikura track pa stuart Islands utkikspost
Sagi, Israelen jag pratade om.

"En mask avslöjar mer än ett ansikte."

-Oscar Wilde

Hej!

Har precis kommit hem fran Keppler Track. eller rattare sagt, jag kom hem for ett dygn sen, men Keppler ar egentligen det senaste som har hant.

Keppler track ar ett spar pa 6 mil som utgar och slutar i Te Anau. Det stracker sig over bergen och gar omkring sjoarna som ligger kring Te Anau. 4 dagar tog det oss att ta oss runt. Det ar ocksa var som rekomenderas nar man laser om sparet. Ca 6h vandring varje dag.

Sparen ar valdigt val underhallna och for det mesta ar det ca1,5m brett. Enkelt underlag alltsa, men oj vilken stigning det var forsta dagen. Vi konkade ju pa en packning som sakert vagde over 13kg. Skulle ju ha all proviant som kravdes de narmaste dagarna. Som tur ar blir ju vaskan lattare och lattare varefter man ater upp provianten.

Jag och Ola satte ett hogt tempo fran borjan. Sara hade redan innan sagt at oss att vi inte skulle vanta pa henne, hon hade tidigare erfarenheter av att Ola hade varit rastlos over att inte fa ga i sitt eget tempo. Sara slog sig istallet i slang med en engelsk tjej, Anna. Som sagt forsta dagen var tung och jag borjade pa allvar undra vad jag holl pa med innan vi till slut (!) lyckades na tradlinjen. (Da traden avtar for att klimatet blir for kargt) Dar fick man sin beloning. 1300m over havet och en stralande utsikt. Man fick genast ny energi att orka ga hela vagen till hutten. Vi hade vackert vader hela dan. Otrolig utsikt fran hutten (Se bilderna nedan).

Andra dagen var nog den vackraste. da vandrade vi pa bergskammen med branta stup pa bada sidor om oss. Jag och Ola besteg Mount Luxmore (se bilderna). Pa bergskammen skulle jag ha kunnat stanna for resten av livet. Tyvarr gar ju inte det, for man maste ju ha mat och sa, men om... I vilket fall fortsatte sparet langs med bergskammen fram tills dagens vandring borjade narma sig sitt slut. Da gick det istallet brant nedfor och jag insag att nedat faktiskt ar jobbigare att ga an uppfor, det blir sa mycket jobbigare nar man har sin ryggsack. Val nere pa malnivan (497m o h) kom vi fram till var hut. Den lag vi en grasslatt omgiven av skog. Skulle ha varit fantasktiskt om det inte var for sandflugorna (som bits). Jag tror det var har jag pa allvar insag att de faktiskt alskar svenskt blod. (tror att jag nu har ca 60 bett pa varje fot och fler upp langs med benen, oj vad det kliar). Vid hutten gick vi ochsa ivag och tog ett valbehovligt dopp i ett vattenfall. Tyvarr var vattnet isande kallt sa det blev inte sa langvarigt.

Dag 3 var latt gang pa relativt liten hojdforandring.Bara 300m. Dett insag vi tidigt, sa vid lunch tog vi en rejal rast vid en fors omgiven av en grasplatt som vi strackte ut vara vita pa och solade. (tror jag faktiskt borjat fa lite farg nu). Hutten som vi kom till lag vid en sjo, och utsikten var inte att forakta (se bilden pa ola i solnedgangen). Men som sagt, sandflugorna domminerade aven den har hutten sa om man var utanfor dorrarna var det langarmstroja som gallde. Sjon var valtempererad och vi tog oss ett behagligt bad dar. Ca 18 grader varmt.

Dag 4 valde jag att ga tillsammans med ganget som ni ser pa bilden nedan. Tankte att Sara och Ola skulle fa lite tid tillsammans. Tillsammans med Engelsmannen och tysken satte vi ett hogt tempo. Vi stannade inte for lunch pa vagen. 18,5 km pa 4 h var vi ratt nojda med nar vi kom fram.

Pa kvallen var det planerat att vi skulle se pa Lord Of The Rings, men filmen som hostelet formedlade visade sig vara riktigt kass kvalite. Jag valde istallet att spendera kvallen tillsammans med tva hollandska tjejer. Vi spelade Yatzy och vi utbytte reseupplevelser. Mycket trevligt.

Ska titta pa LOTR ikvall istallet tror jag. Hostelet har i queenstown har en DVD-spelare sa om det blir tid till det ska jag satta mig dar.

Imorgon styr jag kosan mot Invercargill och har sedan tankt att ta mig upp langs med ostkusten for att sedan slutligen mota upp med Sara och Ola i Christchurch den 28:e. De ska istallet nu aka till Mt. Cook forr att gora nagra tracks dar. Sara hade ocksa nagra slaktingar som de skulle passa pa att besoka.

Hoppas ni har det bra dar hemma!

Har ocksa lagt in en karta ovwer sydon sa att ni kan se hur min resa har sett ut hittills, uppdaterar den sen nar mer har hant.

Kramar

/Oskar in the Wilde

bilder

Har har vi precis gatt fardigt Keppler Track, Det ar jag och ett antal andra som ocksa reser ensama, sa vi slog oss samman till ett storre gang.

Ola i solnedgangen vid Motaru Hut vid keppler track.

Sara har ett nytt satt att ta pa sig solkram.

Antligen, toppen av berget (Mount Luxmore 1472 m o h)

En bild tagen i en totalt mork grotta utanfor luxmore hut. Ville prova kameran. Slutartid: 10sek.

Oskar in the wilde, utanfor Luxmore hut. Lagg marke till den nya fina regnjackan.

Halvvags upp mot luxmore hut och dags att stracka ut.

Bilder fran paddlingen i Milford Sound. Tjejen ni ser nere till hoger pa bilden kom fran Tyskland och var min motor i foren pa min kajak.

Lycklig i det haftiga klimatet, har precis dykt under ett vattenfall med kajaken.

Ola infor dyket under vattenfallet i Milford Sound.

Romantisk bild pa Sara och Ola. Tagen pa vagen mellan Te Anau och Milford Sound.

"For mig ar hedersplatsen dar jag sjalv sitter"

-Oskar Wilde

Hej!

Nu har jag varit och kajakat i Milford sound. Jag sager bara en sak, "-Fyrisan, slang dig i vaggen".

VI kom med pa en eftermiddagstur fran vart hostel. Dar blev vi uppplockade av Tim, var kajakinstruktor. Han tog oss med ner till fjorden dar vi blev utkorda av en bat en bra bit bort pa fjorden. Ett tag var jag och Ola fundersamma pa hur baten fortfarande kunde halla ihop nar de kor som galningar. Men allt gick fint. Val framme pa andra anden kopplade vi loss kajakerna och satte igang.

Turen borjade med att vi fick vanja oss vid kajakerna och paddla i cirklar. Darefter satsade vi stenhart mot ett 150m hogt vattenfall (som regnade ner pa oss). Man paddlade in, blev plaskblot och paddlade sen ut igen. Riktigt haftigt. Efter det foljde ung en timmes paddling langs med ett av bergens kant. Dar fick vi se lite salar som lag och solade pa klipporna. Inte illa. Efter en stunds paus paddlade vi rakt ut i fjorden (dar det var ordentligt blasigt och vagorna gick hoga). Sen satte vi ihop vara kajaker sa att alla 4 lag bredvid varann. Till slut hissade vi en spinnaker och seglade tillbaka mot basecamp. Delfiner passerade oss vid ett par tillfallen, men de ville inte komma och leka, tyvarr.

Till slut mojnade vinden och vagorna avtog, och vi befann ossi en spegelblank fjord med otroliga bergsmassiv var man an tittade, jag har tagit flera bilder, men det gor sig inte riktigt, man maste vara dar for att uppleva det. Bilderna kommer senare fiorresten.

Sen blev det lugn paddling tillbaka till basecamp och vi var otroligt nojda med var tripp. Och aterigen hade vi knappt markt att det regnat under storre delen av tiden vi paddlade (man ar i och for sig otroligt blot anda, sa regnet gor inget). Kul helt enkelt!

Kramar

"Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den."

-Oskar Wilde

Hej!

Det ar bara nagra dagar sen jag skrev nagot senast. Men det har hunnit handa mycket sen dess. Jag beskrev tidigare hur mitt skydive varit. Efter det liftade jag till Queenstown med en for dagen ledig polis som skulle dit for att traffa lite goda vanner.

Val i Queenstown motte jag upp med Sara och Ola pa turistinformationen. De hade precis bokat plats till riverrafting och bungeejump. Jag bokade ocksa plats till dagen efter. Alla skulle rafta och alla utom Emelie skulle hoppa bungeejump. Ett av varldens hogsta forresten. 134m hog. Den kallas for Nevis.

Pa onsdagen mott jag upp de andra vid informationen dar det blev transport ut till raftingen, som enligt ryktet skulle vara den vildaste som fanns pa nya zeeland, Shootover river. Men ryktet verkade inte stamma, for nar vi akte var vattnet lagt och storre delen av raftingen sa gled vi i sakta mak ned for floden. Den enda som ramlade i spat var Hanna. Maste vara for att kunna fa bli uppplockad av var instruktor, Gavin, for egentligen var det inte sa svart att halla sig pa ratt kol. Gavin bjod sen ut hanna till en pub pa kvallen. Vi gick alla dit, men vi hittade inte instruktoren. Synd for Hanna.

Nar man val kom till de mer avancerade delarna av floden var det ratt kul, men jag hade vantat mig mer action under hela tiden. Vid ett tillfalle slangde vi alla i oss i vattner for att kyla oss. Floden var bara 4-6grader, men vi hade vatdrakter, regnstall och flytvast i solen sa vi var4 ordentligt varma efter att ha paddlat i gummiflotten ett tag.

Pa eftermiddagen var det sen dags for hoppens hopp, Nevis. Det hogsta bungeen pa nya zeeland (134m hog). Jag Hanna, Sara och Ola blev alla up[phamtade med en buss i Queenstown. Efter en ca 40min lang resa kom vi fram till toppstationen. Dar fick alla pa sig selar, sen blev vi utvinchade i en liten korg till sjalva bungeestationen som sitter uppspand pa nagra vajrar mellan tva bergstoppar. Under oss fodade en liten flod och golvet i korgen var ett galler, sa man kunde se rakt igenom det. Man var inte sa morsk i det laget.

Sen gick det hela ganska fort. Inne pa stationen spelade Metallica pa hog volym vilket jag tror fick mig att kanna mig lite mer som hemma och darmed ocksa lite lugnare. Inne i stationen fick vi Selar om fotterna. Sen fick man vanta pa att de ropade upp ens namn. Ola blev fors uppropad, sen jag, sen sara sist kom hanna. De gick efter viktordning. Ola och jag enades om att inte titta ner forns vi hade tagit spranget. Efter att de ropat upp ens namn fick man satta sig i en stol medan de spande pa linan. sen ledde de ut en pa avsatsen (man hade benen hopbundna, sa man gick ung som nar nagon har bundit ihop ens skosnoren). Sen holl en kille i en pa ryggen, raknade ner fran 3 och sen hoppade man. Det var det hela, det fanns ingen mojlighet att angra sig egentligen, for det hann man inte.

Till en borjan nar man precis kommit ut i luften var jag radd. Men efter nagopn sekund kunde jag svalja den kanslan och istallet njuta. Det var riktigt haftigt. Men det var kort, och innan man visste ordet av var jag nere vid floden. Nagra meter ovanfor vande jag. Efter tva studs drar man ut en sprint som lossar fotterna och som gor att man bara sitter i selen och pa ratt ledd. Sen vinchas man upp igen. Nar man sen kom upp var det hela klart.

Konstigt, plotsligt kanner man att man tyckte att hoppet varit alldeles for kort. Skulle jag valja mellan skydive och bungee skulle jag valja skydive. Da hinner man kanna av det fria fallet langre, och man far annu battre utsikt.

Pa kvallen var planen att vi skulle ut och fira. Det gjorde vi, men jag var sa trott att jag inte orkade halla igang under kvallen. Sa redan vid tva kom jag hem. jag tror att jag somnade innan jag ens traffade madrassen i sangen.

Idag har det varit en bakisdag. Vi har hallit oss pa hostelet och tittat pa lite film och tagit det lungt. Ratt skont faktiskt efter sa pass hektiska veckor. Jag rakade ocksa av mig slutspelsfjunet jag sparat infor att jag skulle hoppa skydive och bungee.

Har kommer en bild fran bungeen. Fler bilder kommer inom kort.

Kramar!

Har ar jag, efter hoppet. Man kan se i ogonen att jag fortfarande ar lite skarrad.

Final

Ok, jag vet inget citat, men Oskar wilde har sakert sagt det nagon gang.



Har kommer bilden som togs precis innan jag hoppade ut ur planet! Jag fick betala $20 (100kr) for den sa titta noga!



Kramar

" Bästa sättet att lyckas är att överdriva."

-Oskar Wilde

Hej!

Jag kan idag stolt rapportera att jag numera bemastrat hojden 15.000 fot (motsvarar 5000m) och hoppat fallskarm. 60sek fritt fall. Sjukt kul. Kanslan gar inte att beskriva. Enl organisationen flyger man under de3t fria fallet ca 200km/h. Jag kan ju kanske inte dolja att jag var ordentligt nervos innan. Nar val fallskarmen vecklats ut (vilket kandes som att det var aldeles for tidigt) fick jag ocksa prova pa att styra den. Vagade inte beratta for nagon mer an kompisarna har att jag skulle gora det, ville inte bygga upp ett rykte. Tillracligt svart anda att klara det. Imorn ska jag lagga upp bilden pa mig som de tog precis innan jag hoppade da jag satt pa planets kant.

Dessutom har jag nu lyckats lagga upp lite bilder fran min resa.

Kramar! Efter hoppet, stolty poserande framfor planet. Den oppna dorren ni ser bakom ar darifran man hoppar ut.

Min tandeminstruktor. Mycket trevlig kille!

Innan, lite nervig sa dar...

Nar jag och Ola nadde little criffles topp i forrgar tov vi den har bilden. Otroliga vyer over landskapet.

Under min och olas gangtur till little criffle i forrgar.

Franz Josefs glaciar, lunchtid.

Campoing at it's best. Sunflies ar det stora problemet under campingen, darav utstyrseln...

Nyar tillsammans med tjejerna. Ola star bakom kameran.

" En idé som inte innebär några risker är knappast värd att kallas för idé."

-Oskar Wilde

Hej!

Nu kanns det som att saker har borjat rulla igang har (till slut). I forrgars gar fick vi (Jag, Sara, Ola, Emelie och Hanna) till slut tummen ur rumpan och hyrde en bil for att ta oss ner langre soderut pa sydon. Det blev en vit mutsubishi (vet inte riktigt hur det stavas). Vi beslutade att ta vagen mot Westport dar Hanna och Emelie fortsatte med buss och jag Sara och Ola akte vidare med bilen. Vi tog oss via Greymouth till Frans Jozef. Vi hittade en camping strax utanfor stan och slog lager dar. Sen tog vi bilen in till lilla samhallet franz josef dar vi bokade en heldagstripp pa glaciaren. Vi kom till sangs tidigt och kande oss darfor ordentligty utvilade pa morgonen.

Glaciaren is the shit. Det har ar nog en av de haftigasety grejernajag nagonsin(!) gjort. Pa morgonen mottes vi upp vid 9 pa guidens basecamp dar alla utrustades med regnklader, ordentliga skor och broddar. Sen blev det en kort bussfards till parkeringen. Darefter foljde en gangtur pa ca 40 min innan vi nadde botten pa glaciaren. Glaciaren ar formad som ett stort Tennisrack och har dar vi star ar precis anden pa skaftet , forklarade guiden. Sen tog vi pa broddar, till en borjan kandes det osmidigt (da vi gick pa sten), men oj vilket faste man fick nar man val stod pa isen. Coolt. Guiden (vid namn Goose, "like the bird" viftandes pa handerna) forklarade att man med broddarna egentligen har battre faste an man nagonsin kan fa pa asfalt. (Henke, "nagonsin" ska tas med en nypa salt).

Innan lunch kandes vandringen haftig, med otroliga vyer over dalen dar vi borjat och som var fullkommligt omringad med berg. Vi rorde oss i turiststrak i bergen, sopm visserlkigen var lite svar klattring i, men allt var hela tiden sakrat med rep. Kandes lite sissadar, nastan en turistfalla kande jag. Men Nar vi val kommit upp sa pass langt att glaciaren inte langre hade revor och raviner kom man till ett boljande landskap av is. Har tog vi lunch.

Efter lunch fortsatte farden uppat. Vi hade nu lamnat turiststraken och nya raviner narmade sig framfor oss. Goose hade med sig en ishacka och alla deltagare var utrustade med isyxor. Goose gick forst och hackade spar at oss som anslot bakom. Det hela blev ett riktigt aventyr da vi borjade gaover 20cm smala passager over raviner och hoppade over vattenavrinningar. Nar man sen borjade bestiga vaggarna var det otroligt haftigt. Branta raviner bestegs (sakert 4-5 meter hoga utan sakerhetslina. Haftigt.

Som ni marker tenderar jag att glomma bort att det var hallregn under hela farden. Det var jobbigt, men var bara ytterligare en utmaning. Hela dagen blev ett riktigt kul aventyr och vid 3-tiden paborjade vi farden nedat. Vid 17.30 kom vi hem hela och glada till basecamp och konstaterade att glaciarerna (ursakta spraket) "is the shit"(!).

Efter ytterligare en natt med kamp om livhanken mot myggen pa campingen har vi idag gett oss av till Wanaka. Det lilla queenstown. Har hoppas vi att divarse aventyr ska kunna handa. Imorn ska jag och ola ut pa en dagshike i bergen. Sen pa mandag tror jag att det blir rafting som galler, for da ansluter tjejerna (Emelie och Hanna).

Hoppas allt ar bra darhemma, och glom inte att skriva inlagg!

Ska forsoka lagga in lite bilder snart. Maste bara fora over dem, men de borde komma under de kommande dagarna.

Kramar