"Jag har slutat läsa böcker. De får mig att tänka på annat än mig själv."

-Oskar Wilde

Hej!

Ja, australien är nu slut. Och nu sitter jag på mitt rum i Eriksberg, Uppsala.

Jag landade i Australien den 25:e, från flygplatsen tog jag bussen ut till Bondi beach där jag träffade Emelie och Hanna. De hade skaffat sig en lägenhet 100m från stranden och jag fick bo hos dem ett par dagar. Därefter tog jag in på ett hostel, eftersom H&E väntade beök från en annan kompis.
Jag spenderade mer eller mindre dagarna på Bondi tillsammans med Hanna, och kvällarna med Emelie. Emelie hade nämligen ett dagsjobb och Hanna hade ett kvällsjobb. Jag fylde mina dagar med besök till Sydneys innerstad (och shopping), utflykt till Manley (och shopping), surfing och promenader. Ett par kvällar tog vi oss ut till en lokal pub och tog några glas öl.

På fredagen lämnade jag H&E och bondi, och tog mig via flyget till tasmanien. Dit åkte jag för att hälsa på Tim. Tim var 1998 utbytesstudent i Uppsala, och bodde hemma hos oss under ett år. Nu är han gift med Emelie, och bor i en villa i Hobart, tasmania.

Tim hämtade mig från flygplatsen och efter att ha hämtat upp Em, åkte vi tll en italiensk restaurang, där de bjöd mig på musslor, $40 vin (!) (emelie bestälde ett som kostade hälften, men efter ett missförstånd med kyaren slutade det med att vi drack det, och betalade för det). Mycket gott. Efter tog vi en öl med Tims kompisar.
Dagen därpå jobbade Tim, men Em tog med mig till en marknad i Hobarts centrum. Som faktiskt är riktigt mysigt. Vi strosade runt där ett tag och tog oss sedan vidare till en av stans sushi-restauranger som serverade (ätsåmycketduvill!!)-bufféer. Mätta tog vi oss hem igen, packade bilen med surfbrädor och bgav oss iväg till stranden. Em försökte lära mig at läsa vågorna, och för att göra det ska man paddla ut dit vågorna inte har hunnit bryta. Vilket ar lättare sagt än gjort. När vågorna närmar sig 1,5-2m har man inte alltid så mycket att säga till om vad det gäller riktining. Emelie tog sig förståss lätt ut och för mig tog det nästan en kvart. Dessutom var jag helt slut i armarna. Så när jag väl skulle fånga en våg orkade jag inte paddla i kapp den utan sköljdes snabbt av (och runt, tänk er att bli nedspolade i toaletten ung.). Och var tvungen att paddla ut igen. Så här höll jag på några gånger innan jag gav upp och insåg att om man ska lära sig surfa. Är det nog lättare att börja där vågorna inte är så stora, dvs. när det redan brutits. Där var det betydligt lättare att komma med vågorna och jag fick dessutom låna emelies longboard, vilen är betydligt lättare att stå på. På vägen hem körde vi kapp med regnet för att se vem som hann först hem till vår upphänga tvätt (jag tror det blev oavgjort, för kläderna var inte dyblöta utan bara lite fuktiga). Vi hann inte mer än få in kladerna innan regnet kom.

På kvällen hämtade vi upp Tim och vi körde uppåt längs tasmaniens östkust. ca. 2h bort från hobart hade tim och em bokat en stuga till oss tre. Den låg mitt i ingenstans oh ca 100m från en lång(!) strand. På kvällen lagade vi färsk tasmansk fisk med färskpotatis. Inte dåligt, till det dracks det vin. Alla slocknade tidigt, utmattade efter dagens bravader.

På morgonen väckte Tim oss tidigt och efter en liten frukost skyndade vi oss ut till stranden för att fånga de bästa vågrna (som är innan kl 10 då morgonbrisen kommer in). Vågorna var stora, men det hindrade inte Tim och Em, utan de tog sig snabbt ut. Själv näjde jag mig med att öva på att stå på brädan precis som dagn innan. Jag kan säga att jag blev betydligt bättre.

Efter en mellanlandning vid huset började vi ta oss tillbaka mot hobart. Det var nu söndag och jag skulle flyga ut redan på måndag morgon. På vägen hem stannade vi till vid ytterligare en strand. Den här låg skyddad bakom en liten ö, så här var vågorna inte fullt så stora, men kunde fortfarande nå upp till knappa 2m ibland. Här lyckades jag faktiskt stå på en våg för första gången. Jag var helt klart nöjd. Både Tim och Emelie gick upp före mig (de tyckte antagligen vågorna var för små) men jag trivdes som fisken i vattnet (bokstavligt). Tyvärr var vi tvugna att ta oss tillbaka mot hobart, men jag gick inte upp förns jag lyckades stå på brädan en gång till. Och det gjorde jag. Väl hemma lagade jag och Em en fruktkaka och efter att ha ätit goda hemlagade pizzor somnade vi tidigt. På morgonen körde Tim mig till flygplatsen.

Åter i sydney låste jag in väskan på flygplatsen och åkte in till stan. Jag skulle åka hem till sverige redan samma eftermiddag. Men jag hade lite tid att fördriva och den valde jag att spendera i innerstan tillsammans med Nils och Katrine. Vi tg oss in i Wildlife park, vilket är ett slags zoo för de mest kända arterna i Ausralien. Där såg vi de dödligaste spindlarna, ormarna och kängrusarna i världen. För att inte tala om koalorna. De ville ha betalt för att få ett kort på en koala och mig, så någon sån bild blev det inte. Men det var kul att se. Koalorna sover tydligen 20h/dygn.

Jag avslutade sydneyvistelsen med en glass vid en utsikt över darling harbour.

Planet hem blev en pina, jag sov knappa 2h, och kom hem på morgonen i sverige. När jag väl kom i säng sov jag gott. Men jetlagen gör fortfarande att jag alltid vaknar innan 8 på morgonen. Men faktiskt är de skönt att komma upp och ha en full dag framför sig.

I fredags jobbade jag som vikarie på Katte, ett jobb som jag hoppas att få mer av. Det är bra betalt och jag får en stor flexibilitet. Hoppas att lärarna håller sig sjuka (hehe).

Kramar!