"Ingenting låter så oskyldigt som en indiskretion."

-Oskar Wilde

Hej!

Rotorua var senast... Sen dess har jag tagit en buss upp till Paihia (Jeroen liftade), dar vi motte Tor och Helena, det svenska paret fran lund vi traffade i National Park. Tillsammans bokade vi en resa upp till Cape Reinga, Nya zeelands absoluta nordpunkt. Arrangoren var magic bus, vilket ar ett av flera foretag har som bedriver en hop on hop off verksamhet for backpackers. (For er som inte vet vad det innebar ar det en buss med en bestamd rutt som avgar varje dag fran varje ort. Pa bussen skickar man runt en lista dar man latt bokar in vad man vill se. I ovrigt spenderar man storsta tiden pa bussen och agnar sa lite tid som mojligt at att sjalv rora pa sig. Om man t.ex skulle vilja gora ett bungeejump, kor bussen dig fram till bron, ser till att du faar fortur i kon och tar dig sedan direkt efter pa aventyr. Serverat pa silverfat, precis som man vill ha det som backpacker........not. Och nar man sen antligen kommer fram till sin slutdestination supar man sig full tillsammans och har jatteroligt. Sen satter man sig nasta dag pa bussen bakfull som sjutton och tycker livet ar piss, sa till den milda grad att man till och med missar att titta ut pa omgivningen.) Som ni marker har jag inte mycket till overs for de har bussbolagen, och innan vi bokade var tripp upp till cape reinga visste vi inte att det var magic bus som arrangerade. Hojdpunkterna (for att bryta den har onda cirkeln om klagande over magic bus) pa trippen var anda varda pengarna. Och egnetligen angrar jag inte att jag gjorde den, jag tycker bara att den kan arrangeras battre.

Vi blev pa morgonen tidigt upphamtade och tog sats mot Cape Reinga. Pa vagen dit hade vi nagra stopp. Langs med vagen beratytade var busschaffordetaljer om bygden som vi passerade och sa fort han inte langre visste vad han skulle saga avslutade han med ett "what ever........aaanyway...". Vart forsta stopp blev vid ett cafe och en affar dar vi blev uppmanade att "do our thing", vilket ni alla givetvis forstar vad det innebar. Jag tror en och annan ocksa passade pa att ta en kaffe. Darefter bar det av upp till 90mile beach, som bara ar 64 miles. Man lamnar da vagen bakom sig och kor istallet pa stranden som tidvattnet blottat, fortfarande i en vanlig turistbuss och i nastan 100km/h, intressant. Till slut nadde vi The bluff som var en klippa mitt pa stranden som folk uppenbarligen gillade att fotografera ifran, darmed fick vi 10 min till fotografering. Check. Sen bar det av vidare upp till sanddynorna. Dar hoppade alla av bussen och vi surfade ner for hoga sanddynor. Det var faktiskt riktigt kul, tyvarr hade jag sa kul att jag helt glomde av att ta bilder. Ganska uttrottande ocksa, inte att aka ner, men att springa upp for dynan igen var bra konditionstraning sa att saga.

Darefter var jag valdigt svettig och langtade till en strand. Och vi hoppade pa bussen och gav oss av till En strand nara Cape Reinga. Dar var vagorna hoga och vi lanade sandbordsen och anvande som bodyboards. Till slut lyckades jag forsta hur jag skulle balansera for att kunna ta mig fram pa vagen. Tyvarr hade vi bara en halvtimmes stopp sa sa snart man forstod var det dags att dra vidare. Cape reinga sjalvt var haftigt. En spets dar tasmanska havet moter stilla havet. Haftigt att se, 300grader (ung) hav. Och en vacker fyr. Sen var det dags att borja ta sig tillbaka. och pa vagen hem stannade vi i 40 min i en sovenirshop, och 5 min for att fa titta pa den antika kauriskogen. 5minuter. check.

Pa det har sattet var hela resan. 30 min, check. Sen pa bussen i en och en halv. sen 5min skog, sen 1,5h buss. Hopplost. Jag vill ju hinna njuta av vad jag ser. Inte som japanerna bara ta en bild och sen vara klar.

Na, usch for magic bus, kiwi experience och allt vad de heter. Ska man resa i nya zeeland, tjanar man pa att planera sin resa sjalv och pa att nyttja langdistansbussarna som inte ett turistforetag driver.

Men som sagt en kul dag aven om det var alldeles for lite surfing. Val hemma pa hostellet anordnade vi fyra tillsammans en BBQ, och grillade manga olika sorters korv och sweetcorn (majskolv). Sweetcornen har ar otroligt god och hedanefter ska jag alltid fororda att ha majs pa grillen. Nar vi var matta och druckit ett par glas vin konstaterade vi att vi hade levt gott de senaste dagarna och nog hade haft BBQ de senaste 4 dagarna. Imponerande.

Nu ar jag iallafall i Auckland. Jag kom hit idag (den 24:e feb). Jag har varit har tillrackligt lange nu for att inse att auckland inte ar en stad jag vill stanna lange i. Det ar bara en vanlig storstad. Darfor har jag nu andrat mitt utresedatum till sydney och aker redan imorgon (sondag).

Ikvall har jag varit ute med Nils och Katrine. Vi tog en ol pa en pub nere pa queens street, darefter valde vi att fira gott nytt ar tillsammans med alla kineser inne i skytower. De firar det idag. Dar fanns en klubb som imoponerade pa mig med sina mahognyinkladda troaletter. (haha, men vi overlistade dem och kopte ingen ol dar, sa de fick ingen fortjanst pa oss). Jag och katrine dominerade pa dansgolvet innan vi beslutade oss for att lata kvallen vara gjord.

Och har sitter jag nu...

Hoppas ni har det bra darhemma!

Kramar