"Bästa sättet att lyckas är att överdriva."

-Oskar Wilde

Hej!

Antligen far jag tag pa en dator sa jag kan beskriva vad som har hant de senaste dagarna. Jag har sen senaste inlagget rest ifran Whanganui och tagit mig till National Park (som faktiskt ar en stad). Dar hyrde jag och Jeroen (den hollandska killen jag traffade i Wellington) en Kanot och gav oss ut pa en 3dagars-tur pa Whanganui River. I priset ($190) ingick upphamtning pa vart hostel, utkorning till och fran floden (ca 1h enkel resa), tunnor att packa i samt overnattningskostnader for att fa sova i huts. Jag och Jeroen trodde att kanoterna skulle kosta lite mindre, sa vi planerade maten vi skulle ta med oss med god aptit. Den slutade pa $110. Lite mer an vad vi trodde kanske, men vi tankte att ibland maste man ju fa levba gott ocksa. Val ute pa floden paddlade vi i lungt tempo, till var lycka hittade vi i borjan av floden en liten kanal som ledde in till ett vackert vattenfall. Dar badade vi och tyckte oss leva som gudar. Efter det var vi matta och la oss for att sola i kanoterna och gled i sakta mak med strommen genom flodfaran. Vackert helt enkelt. Tyvarr insag vi lite sent att vi hade ganska langt att paddla, eller snarare trodde vi att vi hade tagit oss bra mycket langre pa floden. Sa vid 6-snaret hade vi fortfaraqnde 15km kvar att paddla, och man kan lungt saga att krafterna borjade tryta. Vid 8 kom vi till slut fram till hutten dar vi snart insag att vi forutom rangersarna som skulle bo dar en vecka var ensamma med att sova i hutten. Klart trivsamt att slippa snarkningar och diverse andra nattljud. Dagen darpa hade vi en ganska lang paddling framfor oss. Det blev ocksa en sen morgon eftersom vi hade kopt oss 1kg bacon som vi hade tankt steka for att ha pa lunchmackorna. Man kan lungt saga att det tog langre tid an beraknat, NZ:s bacon har namligen en tendens att fastna i stekpannan, oavsett om man tillsatter fett eller inte. I slutet isag vi att enda sattet att kunna steka vart bacon var att fritera det, och det gjorde vi. Krispigt och bra. Med gardagens misslyckade tidsplanering i ryggen satte vi hogre fart och tog oss nerdfor floden med god fart och till kvallen at vi rokt kyckling med rotgronsaker.

Sista dagen var nog anda den roligaste, vi hade tidigare blivit informerade om att det var da vi skulle traffa pa de riktigt svara strommarna. Vilket de ocksa var. En av strommarna hade en stor tryckvag i mitten och vi trodde den var mindre sa nar vi traffade den skoljde den rakt over oss och fyllde var kanot fullkommligt. Vi lyckades halla oss uppratta genom storre delen av strommen, men till slut sjonk var kanot eftersom det var sa mycket vatten i den. Vi var ganska paffa och hade vid det laget trott oss vara ganska duktiga paddlare. Men icke. Alla vara tunnor holl tatt sa ingenting blev skadat forutom att jeroen tappade sin regnjacka. Sa pa det hela taget var det en valdigt kul erfarenhet.

Dagen efter gav vi oss ut for att gora Tongariro Crossing, vilket ar en dagstur som gar genom ett vulkaniskt landskap. Det var dar man spelade in mordor till sagan om ringen-filmerna. Och kort sagt, nar man vandrar i landskapet ar det mordor man vandrar i. Vassa stenar och brand-svart sant omger en. Har och dar finns sma bubblande sjoar i gralla farger. Haftigt. Utover sjalva Crossingen som gick over bergsryggen kunde man valja att bestiga en av bergets toppar. Narmare bestamt Mount Doom (ca 2200 m o h) sjalvt. Pa vagen dit traffade vi pa en osterrikare vid namn Christian. Tillsammans insag vi att det var en omvag som tog ca 3h extra vandring och som jag i efterhand kan saga att om jag hade vetat hur jobbig stigningen var skulle jag kanske overvagt att bestiga toppen en gang till innan jag gjorde det. Den hade branta sluttningar som bestod av sand och losa stenar. Om man tog ett steg upp gled man tillbaka ett halvt och bestigningen kandes ett tag omojlig. Val uppe pa toppen var vi omgivna av moln som passerade sa nagon full panoramavy fick vi aldrig. Men OJ vad vackert de sma gluggarna vi sag var. Vagen ner var ocksa rolig. Lite som skidakning, fast hardare och ondare. Tror jag tomde ut nastan en dl sand ur vardera sko nar jag ater var nere pa bergskammen. Men anteckna i era anteckningsbocker: Jag har bestigit mount doom!
Val hemma igen efter 9h intensiv gang var vi ordentligt utmattade. Tillsammans Tog jag Jeroen och Christian ett valbehovligt bad i hostelets 38-gradiga pool i en timme. Ett par ol slank ocksa ned. Och nar natten kom sov jag tungt. Pa morgonen akte vi tre och tva svenskar (Helena och Tor fran Lund) vidare till Taupo i Christians bil. Alla hostel visade sig vara fulla, men Jeroen hade som tur var ett par vanner som bodde i staden som lovade att vi kunde sla upp ett talt i deras tradgard. En billig och bra losning for oss.

Taupo har precis som Rotorua som jag befinner mig i nu varma kallor. Sa vi floden som rinner genom staden finns tillfloden som kommer direkt fran jorden och som ar ca 50grader varma. Under dagen tog vi oss dit och det var inte latt hatt lyuckas fa ner kroppen i vattnet. Till slut lyckades jag och nar jag kom ur var rod som en krafta. Skallad kanske man ska saga. Vid utflodet kunde man valja hur varmt vatten man ville ha beroende pa hur nara utflodet man placerade sig. En helt klart exzotisk erfarenhet. Resten av dagen spenderades med att titta pa Huka falls (ett vattenfall) och med att spela fresbee.

Kanns som om jag nu bara rablat upp vad som har hant, men erfarenheterna ar manga och jag skulle aldrig klara av att skildra allt har, inte heller tror jag att jag skulle orka skriva det. Utan istallet sparar jag lite som jag kan beratta for er nar jag kommer hem istallet.

Nu har jag alltsa anlant till Rotorua som enligt ryktet ska var den plats i varlden dar jordskorpan ar som tunnast. Har finns manga bubblande pooler och gejsrar. I mitt Hostels tradgard finns ett naturligt spa som varms av underjorden. I morgon ska vi (Jag, Jeroen, Helena och Tor) rafta i floden som rinner har. Den ar tydligen en av de battre man kan ge sig pa i varlden och vid ett tillfalle ska man aka ut for ett vattenfall som ar 7m hogt. Vi far val se hur det gar...

Kramar!