"Adam hade en stor fördel. När han sade någonting bra visste han att ingen hade sagt det före honom."

-Oskar Wilde

Hej!

Sen jag uppdaterade senast har jag spenderat nagra dagar i Kaikura, och nu har jag officiellt borjat min soloresa ty jag lamnade Sara och Ola kvar i Christchurch (de skulle ta flyget till Sydney) och har nu fortsatt min resa uppat landet.

Kaikura,
Ar en kuststad pa norra delen av sydon. Kand for sina delfinsim och sina valsafarin. Jag valde att gora varken eller nar jag var dar. Istallet har jag fokuserat mer pa salarna. Forsta dagen jag var dar tog jag en kajajktur runt halvon alldeles utanfor (Banks peninsula). Det visade sig att jag var ensam turist pa turen, sa min instruktor hade tagiot med sig ta vanner fran skolan. De pluggade for att uppna en degree i oputdoor activities. Jag tycker att det later mycket skojigt att fa en kandidat i utomhusliv. Inte illa.
I vilket fall verkade det soma tt de var sugna pa att gora en langr tur an vanligt, och jag tackade forstass den gamle for min tur. Tyvarr blev turen inte langre for det visade sig att vannerna blev hungriga och ville vanda. Jag och instruktoren fortsatte en bit till och jag fick se bade en bla pingvin och massa salar. Men det harligaste var att fa paddla kajak. Har inte insett hur harligt det ar forrns nu. Klart lyckad tur i stralande sol. Pa kvallen bodde jag pa sunrise lodge, ett litet hostel som istallet for kvantitet satsat pa kvalite. Sa man fick sova i riktiga resarsangar och de hade ett valutrustat kok. Traffade ocksa tva svenskar pa hostelet, mycket trevligt.

Dag tva i Kaikura borjade tidigt och redan (!) vid nio traffade jag de ovriga i min grupp for djuphavsfiske. Vi mottes i hamnen och sa snart alla var samlade bar det av ut pa havet. Baten vi akte i var av prom-typ och var bara ett par manader gammal. Ca 20km utanfor kusten stannade vi och pa 80mdjup borjade vi fiska. Mycket fula fiskar fick vi upp och det visade sig vara ett tungt jobb att veva in dem. Men det nappade bra och sa fort vi fick upp en fisk tog kaptenen den och fileeade den pa studs. Totalt lyckades jag fa upp 3 st bluecods, vilket ar de riktigt fina fiskarna, alla tre pa over 1,5 kg. Inte illa. Sen fanns det en redcod som jag fick ett par av. Dessa ar inte sa jattegoda jamfort med de andra fiskarna sa dessa anvandes som agn. Den sista fisken vet jag inte vad den heter (Magnus och Karin kan kanske!), den ar iallafall illrod, ful, ganska kompakt och med spretiga fenor. Dessa fick vi upp sa manga av att jag tappade rakningen pa hur manga jag fick upp skulle tippa runt ett 20-30-tal. (Kanske vinner ligan for dem iar!). Vid ett par tre tillfallen fick nagra i gruppen nagot riktigt tungt pa linan. Nar de vevat upp insag vi att det var hajar. Inte sa stora, kanske 80cm langa och tjocka som ett ben ungefar. Kaptenen tog over spot, tog loss kroken ur munnen pa fisken, daskade den i baten och slangde ner den i vattnet, -dogfish, sa han och menade att vi skulle aterga till fisket.
Tyvarr var strommarna for starka, sa vattnet slukade linorna till mjardarna de fiskar crayfish i. Sa tyvarr blev det ingen crayfish, men gott om fisk blev det och efter turen fick var och en en rejal pase med fileer med sig hem. Jag at sa mycket jag orkade av dem, men nar jag skulle aka fran mitt hostel lamnade jag det till efterkommande att tomma pasen. Men det blev god stekt fisk med bakad potatis och aggsas ala mormor. Mycket gott! Pa kvallen traffade jag ett tyskt par som tipsade om en 4-dagars kajaktur pa nordon som lat riktigt intressant. Far se om pengarna och tiden racker till bara.

Sista dagen gav jag mig ut for att simma med salarna. Jag var mycket taggad, for svenskarna som jag traffat tidigare hade berattat om sina upplevelser i spat med salarna. Men val pa plats och i vattnet traffade jag pa salarna som jag till en borjan tyckte var lekfulla. Men efterhand borjade jag inse att de nog inte alls tyckte det var kul utan istallet forsokte jaga bort oss. De simmade snabbt mot en och vek av i sista sekunden at nagot hall. De stirrade pa en med sina stora runda ogon och efter ett tag borjagde de oppna munnen, simma riktigt nara som for att markera att de kunde bitas. Lite otrevligt faktiskt. Men om man tanker efter inkraktar vi ju pa deras revis och de ar dessutom mitt under barnsessongen. Sa de flesta salarna hade ungar att ta hand om. Sa klart att de maste ogilla att ha oss omkring sig. Nar vi kom upp hade de fatt en varning om att spackhuggare rorde sig i krokarna, men nagra sadana lyckades vi inte fa syn pa.

Pa eftermiddagen bar det av till Nelson dar jag har en dag pa mig att forbereda mig infor Abel Tasman Costal track. Dit bar det av imorgon.


Daligt med kommentarer pa mina inlagg pa sistone! Om ni har orkat lasa hela texten (jag vet att den ar i langsta laget) kan det ju nastan vara vart (som triumf) att atmistone saga att ni lyckats som en kommentar.

Hoppas ni har det bra!

Kramar