-Oscar Wilde
Hej!
Har precis kommit hem fran Keppler Track. eller rattare sagt, jag kom hem for ett dygn sen, men Keppler ar egentligen det senaste som har hant.
Keppler track ar ett spar pa 6 mil som utgar och slutar i Te Anau. Det stracker sig over bergen och gar omkring sjoarna som ligger kring Te Anau. 4 dagar tog det oss att ta oss runt. Det ar ocksa var som rekomenderas nar man laser om sparet. Ca 6h vandring varje dag.
Sparen ar valdigt val underhallna och for det mesta ar det ca1,5m brett. Enkelt underlag alltsa, men oj vilken stigning det var forsta dagen. Vi konkade ju pa en packning som sakert vagde over 13kg. Skulle ju ha all proviant som kravdes de narmaste dagarna. Som tur ar blir ju vaskan lattare och lattare varefter man ater upp provianten.
Jag och Ola satte ett hogt tempo fran borjan. Sara hade redan innan sagt at oss att vi inte skulle vanta pa henne, hon hade tidigare erfarenheter av att Ola hade varit rastlos over att inte fa ga i sitt eget tempo. Sara slog sig istallet i slang med en engelsk tjej, Anna. Som sagt forsta dagen var tung och jag borjade pa allvar undra vad jag holl pa med innan vi till slut (!) lyckades na tradlinjen. (Da traden avtar for att klimatet blir for kargt) Dar fick man sin beloning. 1300m over havet och en stralande utsikt. Man fick genast ny energi att orka ga hela vagen till hutten. Vi hade vackert vader hela dan. Otrolig utsikt fran hutten (Se bilderna nedan).
Andra dagen var nog den vackraste. da vandrade vi pa bergskammen med branta stup pa bada sidor om oss. Jag och Ola besteg Mount Luxmore (se bilderna). Pa bergskammen skulle jag ha kunnat stanna for resten av livet. Tyvarr gar ju inte det, for man maste ju ha mat och sa, men om... I vilket fall fortsatte sparet langs med bergskammen fram tills dagens vandring borjade narma sig sitt slut. Da gick det istallet brant nedfor och jag insag att nedat faktiskt ar jobbigare att ga an uppfor, det blir sa mycket jobbigare nar man har sin ryggsack. Val nere pa malnivan (497m o h) kom vi fram till var hut. Den lag vi en grasslatt omgiven av skog. Skulle ha varit fantasktiskt om det inte var for sandflugorna (som bits). Jag tror det var har jag pa allvar insag att de faktiskt alskar svenskt blod. (tror att jag nu har ca 60 bett pa varje fot och fler upp langs med benen, oj vad det kliar). Vid hutten gick vi ochsa ivag och tog ett valbehovligt dopp i ett vattenfall. Tyvarr var vattnet isande kallt sa det blev inte sa langvarigt.
Dag 3 var latt gang pa relativt liten hojdforandring.Bara 300m. Dett insag vi tidigt, sa vid lunch tog vi en rejal rast vid en fors omgiven av en grasplatt som vi strackte ut vara vita pa och solade. (tror jag faktiskt borjat fa lite farg nu). Hutten som vi kom till lag vid en sjo, och utsikten var inte att forakta (se bilden pa ola i solnedgangen). Men som sagt, sandflugorna domminerade aven den har hutten sa om man var utanfor dorrarna var det langarmstroja som gallde. Sjon var valtempererad och vi tog oss ett behagligt bad dar. Ca 18 grader varmt.
Dag 4 valde jag att ga tillsammans med ganget som ni ser pa bilden nedan. Tankte att Sara och Ola skulle fa lite tid tillsammans. Tillsammans med Engelsmannen och tysken satte vi ett hogt tempo. Vi stannade inte for lunch pa vagen. 18,5 km pa 4 h var vi ratt nojda med nar vi kom fram.
Pa kvallen var det planerat att vi skulle se pa Lord Of The Rings, men filmen som hostelet formedlade visade sig vara riktigt kass kvalite. Jag valde istallet att spendera kvallen tillsammans med tva hollandska tjejer. Vi spelade Yatzy och vi utbytte reseupplevelser. Mycket trevligt.
Ska titta pa LOTR ikvall istallet tror jag. Hostelet har i queenstown har en DVD-spelare sa om det blir tid till det ska jag satta mig dar.
Imorgon styr jag kosan mot Invercargill och har sedan tankt att ta mig upp langs med ostkusten for att sedan slutligen mota upp med Sara och Ola i Christchurch den 28:e. De ska istallet nu aka till Mt. Cook forr att gora nagra tracks dar. Sara hade ocksa nagra slaktingar som de skulle passa pa att besoka.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
Har ocksa lagt in en karta ovwer sydon sa att ni kan se hur min resa har sett ut hittills, uppdaterar den sen nar mer har hant.
Kramar
/Oskar in the Wilde
Hej!
Har precis kommit hem fran Keppler Track. eller rattare sagt, jag kom hem for ett dygn sen, men Keppler ar egentligen det senaste som har hant.
Keppler track ar ett spar pa 6 mil som utgar och slutar i Te Anau. Det stracker sig over bergen och gar omkring sjoarna som ligger kring Te Anau. 4 dagar tog det oss att ta oss runt. Det ar ocksa var som rekomenderas nar man laser om sparet. Ca 6h vandring varje dag.
Sparen ar valdigt val underhallna och for det mesta ar det ca1,5m brett. Enkelt underlag alltsa, men oj vilken stigning det var forsta dagen. Vi konkade ju pa en packning som sakert vagde over 13kg. Skulle ju ha all proviant som kravdes de narmaste dagarna. Som tur ar blir ju vaskan lattare och lattare varefter man ater upp provianten.
Jag och Ola satte ett hogt tempo fran borjan. Sara hade redan innan sagt at oss att vi inte skulle vanta pa henne, hon hade tidigare erfarenheter av att Ola hade varit rastlos over att inte fa ga i sitt eget tempo. Sara slog sig istallet i slang med en engelsk tjej, Anna. Som sagt forsta dagen var tung och jag borjade pa allvar undra vad jag holl pa med innan vi till slut (!) lyckades na tradlinjen. (Da traden avtar for att klimatet blir for kargt) Dar fick man sin beloning. 1300m over havet och en stralande utsikt. Man fick genast ny energi att orka ga hela vagen till hutten. Vi hade vackert vader hela dan. Otrolig utsikt fran hutten (Se bilderna nedan).
Andra dagen var nog den vackraste. da vandrade vi pa bergskammen med branta stup pa bada sidor om oss. Jag och Ola besteg Mount Luxmore (se bilderna). Pa bergskammen skulle jag ha kunnat stanna for resten av livet. Tyvarr gar ju inte det, for man maste ju ha mat och sa, men om... I vilket fall fortsatte sparet langs med bergskammen fram tills dagens vandring borjade narma sig sitt slut. Da gick det istallet brant nedfor och jag insag att nedat faktiskt ar jobbigare att ga an uppfor, det blir sa mycket jobbigare nar man har sin ryggsack. Val nere pa malnivan (497m o h) kom vi fram till var hut. Den lag vi en grasslatt omgiven av skog. Skulle ha varit fantasktiskt om det inte var for sandflugorna (som bits). Jag tror det var har jag pa allvar insag att de faktiskt alskar svenskt blod. (tror att jag nu har ca 60 bett pa varje fot och fler upp langs med benen, oj vad det kliar). Vid hutten gick vi ochsa ivag och tog ett valbehovligt dopp i ett vattenfall. Tyvarr var vattnet isande kallt sa det blev inte sa langvarigt.
Dag 3 var latt gang pa relativt liten hojdforandring.Bara 300m. Dett insag vi tidigt, sa vid lunch tog vi en rejal rast vid en fors omgiven av en grasplatt som vi strackte ut vara vita pa och solade. (tror jag faktiskt borjat fa lite farg nu). Hutten som vi kom till lag vid en sjo, och utsikten var inte att forakta (se bilden pa ola i solnedgangen). Men som sagt, sandflugorna domminerade aven den har hutten sa om man var utanfor dorrarna var det langarmstroja som gallde. Sjon var valtempererad och vi tog oss ett behagligt bad dar. Ca 18 grader varmt.
Dag 4 valde jag att ga tillsammans med ganget som ni ser pa bilden nedan. Tankte att Sara och Ola skulle fa lite tid tillsammans. Tillsammans med Engelsmannen och tysken satte vi ett hogt tempo. Vi stannade inte for lunch pa vagen. 18,5 km pa 4 h var vi ratt nojda med nar vi kom fram.
Pa kvallen var det planerat att vi skulle se pa Lord Of The Rings, men filmen som hostelet formedlade visade sig vara riktigt kass kvalite. Jag valde istallet att spendera kvallen tillsammans med tva hollandska tjejer. Vi spelade Yatzy och vi utbytte reseupplevelser. Mycket trevligt.
Ska titta pa LOTR ikvall istallet tror jag. Hostelet har i queenstown har en DVD-spelare sa om det blir tid till det ska jag satta mig dar.
Imorgon styr jag kosan mot Invercargill och har sedan tankt att ta mig upp langs med ostkusten for att sedan slutligen mota upp med Sara och Ola i Christchurch den 28:e. De ska istallet nu aka till Mt. Cook forr att gora nagra tracks dar. Sara hade ocksa nagra slaktingar som de skulle passa pa att besoka.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
Har ocksa lagt in en karta ovwer sydon sa att ni kan se hur min resa har sett ut hittills, uppdaterar den sen nar mer har hant.
Kramar
/Oskar in the Wilde
Posts
4 comments:
Jag är förundrad! Dels över allt ni hinner uppleva förstås, men även över allt det Oskar Wilde tycks ha sagt! Var hittar du lagret med alla citat? Ska memorera flera av dem för eget bruk. Har dessutom blivit inspirerad att börja läsa den bok om OW jag köpte på Irland för nästan två år sedan..Bättre sent än aldrig! Ha det bra!
Eva / Em´s mamma
Jäklar vad avis jag är, här i regniga och BLÅSIGA Skåne (allvarligt talat. Vi håller på att blåsa bort, hela landskapet lossnar snart och driver ned till Tyskland). Du verkar ha det görgött där nere. Jag vill också ut i naturen..! Kram på dig i alla fall, forsätt att ha det trevligt och äventyra så mycket du orkar! /Tove S
Tjena oskar!
Det råder ju ingen tvekan om att du njuter av livet!
Och vilka upplevelser ni verkar genomföra varje dag!
Utöver alla smaskiga reseskildringar/bilder får man sig även en dos brittisk visdom...kan det bli bättre?
(känner att man blir riktigt sugen på att ge sig ut igen...)
Hoppas du har det riktigt bra!
Hälsningar Jakob( släktens utsände i Gbg)
Hej sötis!
Det var en fin bild på dig med det vackra landskapet i bakgrunden.
Nu har jag just gjort færdigt slutpresentationen før min kurs, jihoo! I morgon tar jag tåget hem och hjælper mamma att home staga Rørby.
Jag har också flyttat førresten, inom Køpenhamn. Nu bor jag mycket nærmare skolan.
Fortsætt att ha det så bra som på bilderna!
Kram Lisa
Post a Comment