-Oskar Wilde
Hej!
Ja, australien är nu slut. Och nu sitter jag på mitt rum i Eriksberg, Uppsala.
Jag landade i Australien den 25:e, från flygplatsen tog jag bussen ut till Bondi beach där jag träffade Emelie och Hanna. De hade skaffat sig en lägenhet 100m från stranden och jag fick bo hos dem ett par dagar. Därefter tog jag in på ett hostel, eftersom H&E väntade beök från en annan kompis.
Jag spenderade mer eller mindre dagarna på Bondi tillsammans med Hanna, och kvällarna med Emelie. Emelie hade nämligen ett dagsjobb och Hanna hade ett kvällsjobb. Jag fylde mina dagar med besök till Sydneys innerstad (och shopping), utflykt till Manley (och shopping), surfing och promenader. Ett par kvällar tog vi oss ut till en lokal pub och tog några glas öl.
På fredagen lämnade jag H&E och bondi, och tog mig via flyget till tasmanien. Dit åkte jag för att hälsa på Tim. Tim var 1998 utbytesstudent i Uppsala, och bodde hemma hos oss under ett år. Nu är han gift med Emelie, och bor i en villa i Hobart, tasmania.
Tim hämtade mig från flygplatsen och efter att ha hämtat upp Em, åkte vi tll en italiensk restaurang, där de bjöd mig på musslor, $40 vin (!) (emelie bestälde ett som kostade hälften, men efter ett missförstånd med kyaren slutade det med att vi drack det, och betalade för det). Mycket gott. Efter tog vi en öl med Tims kompisar.
Dagen därpå jobbade Tim, men Em tog med mig till en marknad i Hobarts centrum. Som faktiskt är riktigt mysigt. Vi strosade runt där ett tag och tog oss sedan vidare till en av stans sushi-restauranger som serverade (ätsåmycketduvill!!)-bufféer. Mätta tog vi oss hem igen, packade bilen med surfbrädor och bgav oss iväg till stranden. Em försökte lära mig at läsa vågorna, och för att göra det ska man paddla ut dit vågorna inte har hunnit bryta. Vilket ar lättare sagt än gjort. När vågorna närmar sig 1,5-2m har man inte alltid så mycket att säga till om vad det gäller riktining. Emelie tog sig förståss lätt ut och för mig tog det nästan en kvart. Dessutom var jag helt slut i armarna. Så när jag väl skulle fånga en våg orkade jag inte paddla i kapp den utan sköljdes snabbt av (och runt, tänk er att bli nedspolade i toaletten ung.). Och var tvungen att paddla ut igen. Så här höll jag på några gånger innan jag gav upp och insåg att om man ska lära sig surfa. Är det nog lättare att börja där vågorna inte är så stora, dvs. när det redan brutits. Där var det betydligt lättare att komma med vågorna och jag fick dessutom låna emelies longboard, vilen är betydligt lättare att stå på. På vägen hem körde vi kapp med regnet för att se vem som hann först hem till vår upphänga tvätt (jag tror det blev oavgjort, för kläderna var inte dyblöta utan bara lite fuktiga). Vi hann inte mer än få in kladerna innan regnet kom.
På kvällen hämtade vi upp Tim och vi körde uppåt längs tasmaniens östkust. ca. 2h bort från hobart hade tim och em bokat en stuga till oss tre. Den låg mitt i ingenstans oh ca 100m från en lång(!) strand. På kvällen lagade vi färsk tasmansk fisk med färskpotatis. Inte dåligt, till det dracks det vin. Alla slocknade tidigt, utmattade efter dagens bravader.
På morgonen väckte Tim oss tidigt och efter en liten frukost skyndade vi oss ut till stranden för att fånga de bästa vågrna (som är innan kl 10 då morgonbrisen kommer in). Vågorna var stora, men det hindrade inte Tim och Em, utan de tog sig snabbt ut. Själv näjde jag mig med att öva på att stå på brädan precis som dagn innan. Jag kan säga att jag blev betydligt bättre.
Efter en mellanlandning vid huset började vi ta oss tillbaka mot hobart. Det var nu söndag och jag skulle flyga ut redan på måndag morgon. På vägen hem stannade vi till vid ytterligare en strand. Den här låg skyddad bakom en liten ö, så här var vågorna inte fullt så stora, men kunde fortfarande nå upp till knappa 2m ibland. Här lyckades jag faktiskt stå på en våg för första gången. Jag var helt klart nöjd. Både Tim och Emelie gick upp före mig (de tyckte antagligen vågorna var för små) men jag trivdes som fisken i vattnet (bokstavligt). Tyvärr var vi tvugna att ta oss tillbaka mot hobart, men jag gick inte upp förns jag lyckades stå på brädan en gång till. Och det gjorde jag. Väl hemma lagade jag och Em en fruktkaka och efter att ha ätit goda hemlagade pizzor somnade vi tidigt. På morgonen körde Tim mig till flygplatsen.
Åter i sydney låste jag in väskan på flygplatsen och åkte in till stan. Jag skulle åka hem till sverige redan samma eftermiddag. Men jag hade lite tid att fördriva och den valde jag att spendera i innerstan tillsammans med Nils och Katrine. Vi tg oss in i Wildlife park, vilket är ett slags zoo för de mest kända arterna i Ausralien. Där såg vi de dödligaste spindlarna, ormarna och kängrusarna i världen. För att inte tala om koalorna. De ville ha betalt för att få ett kort på en koala och mig, så någon sån bild blev det inte. Men det var kul att se. Koalorna sover tydligen 20h/dygn.
Jag avslutade sydneyvistelsen med en glass vid en utsikt över darling harbour.
Planet hem blev en pina, jag sov knappa 2h, och kom hem på morgonen i sverige. När jag väl kom i säng sov jag gott. Men jetlagen gör fortfarande att jag alltid vaknar innan 8 på morgonen. Men faktiskt är de skönt att komma upp och ha en full dag framför sig.
I fredags jobbade jag som vikarie på Katte, ett jobb som jag hoppas att få mer av. Det är bra betalt och jag får en stor flexibilitet. Hoppas att lärarna håller sig sjuka (hehe).
Kramar!
Sunday, March 11, 2007
Saturday, February 24, 2007
"Ingenting låter så oskyldigt som en indiskretion."
-Oskar Wilde
Hej!
Rotorua var senast... Sen dess har jag tagit en buss upp till Paihia (Jeroen liftade), dar vi motte Tor och Helena, det svenska paret fran lund vi traffade i National Park. Tillsammans bokade vi en resa upp till Cape Reinga, Nya zeelands absoluta nordpunkt. Arrangoren var magic bus, vilket ar ett av flera foretag har som bedriver en hop on hop off verksamhet for backpackers. (For er som inte vet vad det innebar ar det en buss med en bestamd rutt som avgar varje dag fran varje ort. Pa bussen skickar man runt en lista dar man latt bokar in vad man vill se. I ovrigt spenderar man storsta tiden pa bussen och agnar sa lite tid som mojligt at att sjalv rora pa sig. Om man t.ex skulle vilja gora ett bungeejump, kor bussen dig fram till bron, ser till att du faar fortur i kon och tar dig sedan direkt efter pa aventyr. Serverat pa silverfat, precis som man vill ha det som backpacker........not. Och nar man sen antligen kommer fram till sin slutdestination supar man sig full tillsammans och har jatteroligt. Sen satter man sig nasta dag pa bussen bakfull som sjutton och tycker livet ar piss, sa till den milda grad att man till och med missar att titta ut pa omgivningen.) Som ni marker har jag inte mycket till overs for de har bussbolagen, och innan vi bokade var tripp upp till cape reinga visste vi inte att det var magic bus som arrangerade. Hojdpunkterna (for att bryta den har onda cirkeln om klagande over magic bus) pa trippen var anda varda pengarna. Och egnetligen angrar jag inte att jag gjorde den, jag tycker bara att den kan arrangeras battre.
Vi blev pa morgonen tidigt upphamtade och tog sats mot Cape Reinga. Pa vagen dit hade vi nagra stopp. Langs med vagen beratytade var busschaffordetaljer om bygden som vi passerade och sa fort han inte langre visste vad han skulle saga avslutade han med ett "what ever........aaanyway...". Vart forsta stopp blev vid ett cafe och en affar dar vi blev uppmanade att "do our thing", vilket ni alla givetvis forstar vad det innebar. Jag tror en och annan ocksa passade pa att ta en kaffe. Darefter bar det av upp till 90mile beach, som bara ar 64 miles. Man lamnar da vagen bakom sig och kor istallet pa stranden som tidvattnet blottat, fortfarande i en vanlig turistbuss och i nastan 100km/h, intressant. Till slut nadde vi The bluff som var en klippa mitt pa stranden som folk uppenbarligen gillade att fotografera ifran, darmed fick vi 10 min till fotografering. Check. Sen bar det av vidare upp till sanddynorna. Dar hoppade alla av bussen och vi surfade ner for hoga sanddynor. Det var faktiskt riktigt kul, tyvarr hade jag sa kul att jag helt glomde av att ta bilder. Ganska uttrottande ocksa, inte att aka ner, men att springa upp for dynan igen var bra konditionstraning sa att saga.
Darefter var jag valdigt svettig och langtade till en strand. Och vi hoppade pa bussen och gav oss av till En strand nara Cape Reinga. Dar var vagorna hoga och vi lanade sandbordsen och anvande som bodyboards. Till slut lyckades jag forsta hur jag skulle balansera for att kunna ta mig fram pa vagen. Tyvarr hade vi bara en halvtimmes stopp sa sa snart man forstod var det dags att dra vidare. Cape reinga sjalvt var haftigt. En spets dar tasmanska havet moter stilla havet. Haftigt att se, 300grader (ung) hav. Och en vacker fyr. Sen var det dags att borja ta sig tillbaka. och pa vagen hem stannade vi i 40 min i en sovenirshop, och 5 min for att fa titta pa den antika kauriskogen. 5minuter. check.
Pa det har sattet var hela resan. 30 min, check. Sen pa bussen i en och en halv. sen 5min skog, sen 1,5h buss. Hopplost. Jag vill ju hinna njuta av vad jag ser. Inte som japanerna bara ta en bild och sen vara klar.
Na, usch for magic bus, kiwi experience och allt vad de heter. Ska man resa i nya zeeland, tjanar man pa att planera sin resa sjalv och pa att nyttja langdistansbussarna som inte ett turistforetag driver.
Men som sagt en kul dag aven om det var alldeles for lite surfing. Val hemma pa hostellet anordnade vi fyra tillsammans en BBQ, och grillade manga olika sorters korv och sweetcorn (majskolv). Sweetcornen har ar otroligt god och hedanefter ska jag alltid fororda att ha majs pa grillen. Nar vi var matta och druckit ett par glas vin konstaterade vi att vi hade levt gott de senaste dagarna och nog hade haft BBQ de senaste 4 dagarna. Imponerande.
Nu ar jag iallafall i Auckland. Jag kom hit idag (den 24:e feb). Jag har varit har tillrackligt lange nu for att inse att auckland inte ar en stad jag vill stanna lange i. Det ar bara en vanlig storstad. Darfor har jag nu andrat mitt utresedatum till sydney och aker redan imorgon (sondag).
Ikvall har jag varit ute med Nils och Katrine. Vi tog en ol pa en pub nere pa queens street, darefter valde vi att fira gott nytt ar tillsammans med alla kineser inne i skytower. De firar det idag. Dar fanns en klubb som imoponerade pa mig med sina mahognyinkladda troaletter. (haha, men vi overlistade dem och kopte ingen ol dar, sa de fick ingen fortjanst pa oss). Jag och katrine dominerade pa dansgolvet innan vi beslutade oss for att lata kvallen vara gjord.
Och har sitter jag nu...
Hoppas ni har det bra darhemma!
Kramar
Hej!
Rotorua var senast... Sen dess har jag tagit en buss upp till Paihia (Jeroen liftade), dar vi motte Tor och Helena, det svenska paret fran lund vi traffade i National Park. Tillsammans bokade vi en resa upp till Cape Reinga, Nya zeelands absoluta nordpunkt. Arrangoren var magic bus, vilket ar ett av flera foretag har som bedriver en hop on hop off verksamhet for backpackers. (For er som inte vet vad det innebar ar det en buss med en bestamd rutt som avgar varje dag fran varje ort. Pa bussen skickar man runt en lista dar man latt bokar in vad man vill se. I ovrigt spenderar man storsta tiden pa bussen och agnar sa lite tid som mojligt at att sjalv rora pa sig. Om man t.ex skulle vilja gora ett bungeejump, kor bussen dig fram till bron, ser till att du faar fortur i kon och tar dig sedan direkt efter pa aventyr. Serverat pa silverfat, precis som man vill ha det som backpacker........not. Och nar man sen antligen kommer fram till sin slutdestination supar man sig full tillsammans och har jatteroligt. Sen satter man sig nasta dag pa bussen bakfull som sjutton och tycker livet ar piss, sa till den milda grad att man till och med missar att titta ut pa omgivningen.) Som ni marker har jag inte mycket till overs for de har bussbolagen, och innan vi bokade var tripp upp till cape reinga visste vi inte att det var magic bus som arrangerade. Hojdpunkterna (for att bryta den har onda cirkeln om klagande over magic bus) pa trippen var anda varda pengarna. Och egnetligen angrar jag inte att jag gjorde den, jag tycker bara att den kan arrangeras battre.
Vi blev pa morgonen tidigt upphamtade och tog sats mot Cape Reinga. Pa vagen dit hade vi nagra stopp. Langs med vagen beratytade var busschaffordetaljer om bygden som vi passerade och sa fort han inte langre visste vad han skulle saga avslutade han med ett "what ever........aaanyway...". Vart forsta stopp blev vid ett cafe och en affar dar vi blev uppmanade att "do our thing", vilket ni alla givetvis forstar vad det innebar. Jag tror en och annan ocksa passade pa att ta en kaffe. Darefter bar det av upp till 90mile beach, som bara ar 64 miles. Man lamnar da vagen bakom sig och kor istallet pa stranden som tidvattnet blottat, fortfarande i en vanlig turistbuss och i nastan 100km/h, intressant. Till slut nadde vi The bluff som var en klippa mitt pa stranden som folk uppenbarligen gillade att fotografera ifran, darmed fick vi 10 min till fotografering. Check. Sen bar det av vidare upp till sanddynorna. Dar hoppade alla av bussen och vi surfade ner for hoga sanddynor. Det var faktiskt riktigt kul, tyvarr hade jag sa kul att jag helt glomde av att ta bilder. Ganska uttrottande ocksa, inte att aka ner, men att springa upp for dynan igen var bra konditionstraning sa att saga.
Darefter var jag valdigt svettig och langtade till en strand. Och vi hoppade pa bussen och gav oss av till En strand nara Cape Reinga. Dar var vagorna hoga och vi lanade sandbordsen och anvande som bodyboards. Till slut lyckades jag forsta hur jag skulle balansera for att kunna ta mig fram pa vagen. Tyvarr hade vi bara en halvtimmes stopp sa sa snart man forstod var det dags att dra vidare. Cape reinga sjalvt var haftigt. En spets dar tasmanska havet moter stilla havet. Haftigt att se, 300grader (ung) hav. Och en vacker fyr. Sen var det dags att borja ta sig tillbaka. och pa vagen hem stannade vi i 40 min i en sovenirshop, och 5 min for att fa titta pa den antika kauriskogen. 5minuter. check.
Pa det har sattet var hela resan. 30 min, check. Sen pa bussen i en och en halv. sen 5min skog, sen 1,5h buss. Hopplost. Jag vill ju hinna njuta av vad jag ser. Inte som japanerna bara ta en bild och sen vara klar.
Na, usch for magic bus, kiwi experience och allt vad de heter. Ska man resa i nya zeeland, tjanar man pa att planera sin resa sjalv och pa att nyttja langdistansbussarna som inte ett turistforetag driver.
Men som sagt en kul dag aven om det var alldeles for lite surfing. Val hemma pa hostellet anordnade vi fyra tillsammans en BBQ, och grillade manga olika sorters korv och sweetcorn (majskolv). Sweetcornen har ar otroligt god och hedanefter ska jag alltid fororda att ha majs pa grillen. Nar vi var matta och druckit ett par glas vin konstaterade vi att vi hade levt gott de senaste dagarna och nog hade haft BBQ de senaste 4 dagarna. Imponerande.
Nu ar jag iallafall i Auckland. Jag kom hit idag (den 24:e feb). Jag har varit har tillrackligt lange nu for att inse att auckland inte ar en stad jag vill stanna lange i. Det ar bara en vanlig storstad. Darfor har jag nu andrat mitt utresedatum till sydney och aker redan imorgon (sondag).
Ikvall har jag varit ute med Nils och Katrine. Vi tog en ol pa en pub nere pa queens street, darefter valde vi att fira gott nytt ar tillsammans med alla kineser inne i skytower. De firar det idag. Dar fanns en klubb som imoponerade pa mig med sina mahognyinkladda troaletter. (haha, men vi overlistade dem och kopte ingen ol dar, sa de fick ingen fortjanst pa oss). Jag och katrine dominerade pa dansgolvet innan vi beslutade oss for att lata kvallen vara gjord.
Och har sitter jag nu...
Hoppas ni har det bra darhemma!
Kramar
Saturday, February 17, 2007
"Bästa sättet att lyckas är att överdriva."
-Oskar Wilde
Hej!
Antligen far jag tag pa en dator sa jag kan beskriva vad som har hant de senaste dagarna. Jag har sen senaste inlagget rest ifran Whanganui och tagit mig till National Park (som faktiskt ar en stad). Dar hyrde jag och Jeroen (den hollandska killen jag traffade i Wellington) en Kanot och gav oss ut pa en 3dagars-tur pa Whanganui River. I priset ($190) ingick upphamtning pa vart hostel, utkorning till och fran floden (ca 1h enkel resa), tunnor att packa i samt overnattningskostnader for att fa sova i huts. Jag och Jeroen trodde att kanoterna skulle kosta lite mindre, sa vi planerade maten vi skulle ta med oss med god aptit. Den slutade pa $110. Lite mer an vad vi trodde kanske, men vi tankte att ibland maste man ju fa levba gott ocksa. Val ute pa floden paddlade vi i lungt tempo, till var lycka hittade vi i borjan av floden en liten kanal som ledde in till ett vackert vattenfall. Dar badade vi och tyckte oss leva som gudar. Efter det var vi matta och la oss for att sola i kanoterna och gled i sakta mak med strommen genom flodfaran. Vackert helt enkelt. Tyvarr insag vi lite sent att vi hade ganska langt att paddla, eller snarare trodde vi att vi hade tagit oss bra mycket langre pa floden. Sa vid 6-snaret hade vi fortfaraqnde 15km kvar att paddla, och man kan lungt saga att krafterna borjade tryta. Vid 8 kom vi till slut fram till hutten dar vi snart insag att vi forutom rangersarna som skulle bo dar en vecka var ensamma med att sova i hutten. Klart trivsamt att slippa snarkningar och diverse andra nattljud. Dagen darpa hade vi en ganska lang paddling framfor oss. Det blev ocksa en sen morgon eftersom vi hade kopt oss 1kg bacon som vi hade tankt steka for att ha pa lunchmackorna. Man kan lungt saga att det tog langre tid an beraknat, NZ:s bacon har namligen en tendens att fastna i stekpannan, oavsett om man tillsatter fett eller inte. I slutet isag vi att enda sattet att kunna steka vart bacon var att fritera det, och det gjorde vi. Krispigt och bra. Med gardagens misslyckade tidsplanering i ryggen satte vi hogre fart och tog oss nerdfor floden med god fart och till kvallen at vi rokt kyckling med rotgronsaker.
Sista dagen var nog anda den roligaste, vi hade tidigare blivit informerade om att det var da vi skulle traffa pa de riktigt svara strommarna. Vilket de ocksa var. En av strommarna hade en stor tryckvag i mitten och vi trodde den var mindre sa nar vi traffade den skoljde den rakt over oss och fyllde var kanot fullkommligt. Vi lyckades halla oss uppratta genom storre delen av strommen, men till slut sjonk var kanot eftersom det var sa mycket vatten i den. Vi var ganska paffa och hade vid det laget trott oss vara ganska duktiga paddlare. Men icke. Alla vara tunnor holl tatt sa ingenting blev skadat forutom att jeroen tappade sin regnjacka. Sa pa det hela taget var det en valdigt kul erfarenhet.
Dagen efter gav vi oss ut for att gora Tongariro Crossing, vilket ar en dagstur som gar genom ett vulkaniskt landskap. Det var dar man spelade in mordor till sagan om ringen-filmerna. Och kort sagt, nar man vandrar i landskapet ar det mordor man vandrar i. Vassa stenar och brand-svart sant omger en. Har och dar finns sma bubblande sjoar i gralla farger. Haftigt. Utover sjalva Crossingen som gick over bergsryggen kunde man valja att bestiga en av bergets toppar. Narmare bestamt Mount Doom (ca 2200 m o h) sjalvt. Pa vagen dit traffade vi pa en osterrikare vid namn Christian. Tillsammans insag vi att det var en omvag som tog ca 3h extra vandring och som jag i efterhand kan saga att om jag hade vetat hur jobbig stigningen var skulle jag kanske overvagt att bestiga toppen en gang till innan jag gjorde det. Den hade branta sluttningar som bestod av sand och losa stenar. Om man tog ett steg upp gled man tillbaka ett halvt och bestigningen kandes ett tag omojlig. Val uppe pa toppen var vi omgivna av moln som passerade sa nagon full panoramavy fick vi aldrig. Men OJ vad vackert de sma gluggarna vi sag var. Vagen ner var ocksa rolig. Lite som skidakning, fast hardare och ondare. Tror jag tomde ut nastan en dl sand ur vardera sko nar jag ater var nere pa bergskammen. Men anteckna i era anteckningsbocker: Jag har bestigit mount doom!
Val hemma igen efter 9h intensiv gang var vi ordentligt utmattade. Tillsammans Tog jag Jeroen och Christian ett valbehovligt bad i hostelets 38-gradiga pool i en timme. Ett par ol slank ocksa ned. Och nar natten kom sov jag tungt. Pa morgonen akte vi tre och tva svenskar (Helena och Tor fran Lund) vidare till Taupo i Christians bil. Alla hostel visade sig vara fulla, men Jeroen hade som tur var ett par vanner som bodde i staden som lovade att vi kunde sla upp ett talt i deras tradgard. En billig och bra losning for oss.
Taupo har precis som Rotorua som jag befinner mig i nu varma kallor. Sa vi floden som rinner genom staden finns tillfloden som kommer direkt fran jorden och som ar ca 50grader varma. Under dagen tog vi oss dit och det var inte latt hatt lyuckas fa ner kroppen i vattnet. Till slut lyckades jag och nar jag kom ur var rod som en krafta. Skallad kanske man ska saga. Vid utflodet kunde man valja hur varmt vatten man ville ha beroende pa hur nara utflodet man placerade sig. En helt klart exzotisk erfarenhet. Resten av dagen spenderades med att titta pa Huka falls (ett vattenfall) och med att spela fresbee.
Kanns som om jag nu bara rablat upp vad som har hant, men erfarenheterna ar manga och jag skulle aldrig klara av att skildra allt har, inte heller tror jag att jag skulle orka skriva det. Utan istallet sparar jag lite som jag kan beratta for er nar jag kommer hem istallet.
Nu har jag alltsa anlant till Rotorua som enligt ryktet ska var den plats i varlden dar jordskorpan ar som tunnast. Har finns manga bubblande pooler och gejsrar. I mitt Hostels tradgard finns ett naturligt spa som varms av underjorden. I morgon ska vi (Jag, Jeroen, Helena och Tor) rafta i floden som rinner har. Den ar tydligen en av de battre man kan ge sig pa i varlden och vid ett tillfalle ska man aka ut for ett vattenfall som ar 7m hogt. Vi far val se hur det gar...
Kramar!
Hej!
Antligen far jag tag pa en dator sa jag kan beskriva vad som har hant de senaste dagarna. Jag har sen senaste inlagget rest ifran Whanganui och tagit mig till National Park (som faktiskt ar en stad). Dar hyrde jag och Jeroen (den hollandska killen jag traffade i Wellington) en Kanot och gav oss ut pa en 3dagars-tur pa Whanganui River. I priset ($190) ingick upphamtning pa vart hostel, utkorning till och fran floden (ca 1h enkel resa), tunnor att packa i samt overnattningskostnader for att fa sova i huts. Jag och Jeroen trodde att kanoterna skulle kosta lite mindre, sa vi planerade maten vi skulle ta med oss med god aptit. Den slutade pa $110. Lite mer an vad vi trodde kanske, men vi tankte att ibland maste man ju fa levba gott ocksa. Val ute pa floden paddlade vi i lungt tempo, till var lycka hittade vi i borjan av floden en liten kanal som ledde in till ett vackert vattenfall. Dar badade vi och tyckte oss leva som gudar. Efter det var vi matta och la oss for att sola i kanoterna och gled i sakta mak med strommen genom flodfaran. Vackert helt enkelt. Tyvarr insag vi lite sent att vi hade ganska langt att paddla, eller snarare trodde vi att vi hade tagit oss bra mycket langre pa floden. Sa vid 6-snaret hade vi fortfaraqnde 15km kvar att paddla, och man kan lungt saga att krafterna borjade tryta. Vid 8 kom vi till slut fram till hutten dar vi snart insag att vi forutom rangersarna som skulle bo dar en vecka var ensamma med att sova i hutten. Klart trivsamt att slippa snarkningar och diverse andra nattljud. Dagen darpa hade vi en ganska lang paddling framfor oss. Det blev ocksa en sen morgon eftersom vi hade kopt oss 1kg bacon som vi hade tankt steka for att ha pa lunchmackorna. Man kan lungt saga att det tog langre tid an beraknat, NZ:s bacon har namligen en tendens att fastna i stekpannan, oavsett om man tillsatter fett eller inte. I slutet isag vi att enda sattet att kunna steka vart bacon var att fritera det, och det gjorde vi. Krispigt och bra. Med gardagens misslyckade tidsplanering i ryggen satte vi hogre fart och tog oss nerdfor floden med god fart och till kvallen at vi rokt kyckling med rotgronsaker.
Sista dagen var nog anda den roligaste, vi hade tidigare blivit informerade om att det var da vi skulle traffa pa de riktigt svara strommarna. Vilket de ocksa var. En av strommarna hade en stor tryckvag i mitten och vi trodde den var mindre sa nar vi traffade den skoljde den rakt over oss och fyllde var kanot fullkommligt. Vi lyckades halla oss uppratta genom storre delen av strommen, men till slut sjonk var kanot eftersom det var sa mycket vatten i den. Vi var ganska paffa och hade vid det laget trott oss vara ganska duktiga paddlare. Men icke. Alla vara tunnor holl tatt sa ingenting blev skadat forutom att jeroen tappade sin regnjacka. Sa pa det hela taget var det en valdigt kul erfarenhet.
Dagen efter gav vi oss ut for att gora Tongariro Crossing, vilket ar en dagstur som gar genom ett vulkaniskt landskap. Det var dar man spelade in mordor till sagan om ringen-filmerna. Och kort sagt, nar man vandrar i landskapet ar det mordor man vandrar i. Vassa stenar och brand-svart sant omger en. Har och dar finns sma bubblande sjoar i gralla farger. Haftigt. Utover sjalva Crossingen som gick over bergsryggen kunde man valja att bestiga en av bergets toppar. Narmare bestamt Mount Doom (ca 2200 m o h) sjalvt. Pa vagen dit traffade vi pa en osterrikare vid namn Christian. Tillsammans insag vi att det var en omvag som tog ca 3h extra vandring och som jag i efterhand kan saga att om jag hade vetat hur jobbig stigningen var skulle jag kanske overvagt att bestiga toppen en gang till innan jag gjorde det. Den hade branta sluttningar som bestod av sand och losa stenar. Om man tog ett steg upp gled man tillbaka ett halvt och bestigningen kandes ett tag omojlig. Val uppe pa toppen var vi omgivna av moln som passerade sa nagon full panoramavy fick vi aldrig. Men OJ vad vackert de sma gluggarna vi sag var. Vagen ner var ocksa rolig. Lite som skidakning, fast hardare och ondare. Tror jag tomde ut nastan en dl sand ur vardera sko nar jag ater var nere pa bergskammen. Men anteckna i era anteckningsbocker: Jag har bestigit mount doom!
Val hemma igen efter 9h intensiv gang var vi ordentligt utmattade. Tillsammans Tog jag Jeroen och Christian ett valbehovligt bad i hostelets 38-gradiga pool i en timme. Ett par ol slank ocksa ned. Och nar natten kom sov jag tungt. Pa morgonen akte vi tre och tva svenskar (Helena och Tor fran Lund) vidare till Taupo i Christians bil. Alla hostel visade sig vara fulla, men Jeroen hade som tur var ett par vanner som bodde i staden som lovade att vi kunde sla upp ett talt i deras tradgard. En billig och bra losning for oss.
Taupo har precis som Rotorua som jag befinner mig i nu varma kallor. Sa vi floden som rinner genom staden finns tillfloden som kommer direkt fran jorden och som ar ca 50grader varma. Under dagen tog vi oss dit och det var inte latt hatt lyuckas fa ner kroppen i vattnet. Till slut lyckades jag och nar jag kom ur var rod som en krafta. Skallad kanske man ska saga. Vid utflodet kunde man valja hur varmt vatten man ville ha beroende pa hur nara utflodet man placerade sig. En helt klart exzotisk erfarenhet. Resten av dagen spenderades med att titta pa Huka falls (ett vattenfall) och med att spela fresbee.
Kanns som om jag nu bara rablat upp vad som har hant, men erfarenheterna ar manga och jag skulle aldrig klara av att skildra allt har, inte heller tror jag att jag skulle orka skriva det. Utan istallet sparar jag lite som jag kan beratta for er nar jag kommer hem istallet.
Nu har jag alltsa anlant till Rotorua som enligt ryktet ska var den plats i varlden dar jordskorpan ar som tunnast. Har finns manga bubblande pooler och gejsrar. I mitt Hostels tradgard finns ett naturligt spa som varms av underjorden. I morgon ska vi (Jag, Jeroen, Helena och Tor) rafta i floden som rinner har. Den ar tydligen en av de battre man kan ge sig pa i varlden och vid ett tillfalle ska man aka ut for ett vattenfall som ar 7m hogt. Vi far val se hur det gar...
Kramar!
Friday, February 9, 2007
"Naturligtvis var det många som upptäckte Amerika innan Columbus. Men de lyckades alltid tysta ner det hela."
-Oskar Wilde
Hej!
Antligen over pa nordon. Jag har nu varit pa nya zeeland i over 1 manad och en vecka. Men hitills har jag bara befunnit mig pa sydon. Nu har jag kommit over till wellington (och faktiskt redan hunniot vidare darifran). For er som ar trotta kan jag varna for att det har inlagget blev langt.
Sist jag rapporterade befann jag mig i Nelson, darifran begav jag mig sen ut pa en 4-dagarstur i Abel Tasman National Park.
I Nelson bodde jag pa det absolut basta hostelet hittills. Trampers Rest. De hade en tradgard med orter till matlagning och te, samt avokado trad. Inte minst en hangmatta. Max 8 personer kunde bo dar pa en gang. Och det var riktigt gemytlig stamning for Alan (varden) sag till att presentera alla for alla. Man blev som en liten familj. Den kvallen gick jag sen ut med ett par danskar och en tysk. Trevligt.
ABTN Ligger pa norra anden av sydon och bestar av kullar med skog som stracker sig ned till guldstrander. Darefter bara turkost hav. Tanken var att ga ca 4h varje dag som jag var darute. Pa vagen till nationalparken traffade jag tva tjejer fran auckland pa bussen. De verkade inte sa gamla till sattet (de var 19), men de var trevliga, sa vi slog folje. Det var mycket gnall over tunga packningar, men jag valde att inte kommentera saken. Jag hade namligen en ordentligt tung ryggsack sjalv. Jag konkade namligen pa ett 4-manna talt. Kan tyckas onodigt, men det var det enda jag hade sa det fick duga. (3-4 kg extra). Utover det hade jag den vanliga packningen sa jag tror att min packning landade pa ringa 15 -17 kg. Tungt helt enkelt.
Forsta dagens vandring var enkel och till slut nadde vi Ancorage, som var vart forsta stopp. Jag slog upp mitt talt och tjejerna bodde i hyddan. Aldeles bredvid caqmpingen lag en kilometerlang guldlik sandstrand. Vackert. Pa kvallen loste jag korsord med tjejerna (pa engelska!) och jag kan triumfera med att jag faktiskt var lika bra som dem trotts att de var inhemska. (Sager kanske mer om deras kunskaper an om mina, men anda). Dagen darpa var vi tvugna att vada over en bit av tracken nar tidvattnet var lagt. Vi hade tiderna men eftersom det forsta tidvattnet var valdigt tidigt tankte vi att vi skulle vanta pa nasta. Dum ide. Vi blev helt enkelt fangslade pa var strand, for det nya tidvattnet sjonk inte forrns vid 4 (det hade vi inte koll pa nar vi bestamde det) och tjejerna var inte sugna pa att ga en extra timme for att kunna ga rund vadplatsen. Dessutom insag jag att jag hade 5,30h att ga under dagen sa jag kande att det skulle bli en lang dag. Tursamt nog borjade vi prata med ett par grabbar som kom gaende med en fiskrok och de erbjod oss att kora oss till barks bay, vilket var tjejernas nasta mal och ett av mina delmal. Darifran hade jag bara 1,30h att ga. Det visade sig att killarna hade en stor yacht, och pa bara nagra minuter var vi alltsa i barks bay. Innan vi gick av blev vi bjudna pa en ol och hann prata lite stunt. Kul omvaxling pa det hela. Efter ett bad gick jag till mitt nattmal, ochsa en kilometerlang sandstrand dar jag gick och la mig tidigt for att hinna med tidvattnet dagen darpa.
Alltsa slutade det med att jag gick upp vid 04.30 och borjade vandra. Solen hade inte ens gatt upp och langs med vagen fick jag bevittna en vacker soluppgang. Lite kusligt dock att ga i tat djungel med bara en ficklampa som lyse. Manen lyste ju starkt forstasss, sa det var helt ok. Och spannande.
efter att ha gatt nara 4h traffade jag John, ytterligare en pensionerad engelsman. Riktigt trevligt. Vi slog folje och resten av dagens vandring gick fort for vi hade mycket att prata om. Han planerade faktiskt att flytta till NZ. Lite avundsjuk bara... (nejda mamma, jag ska inte flyttaq hit). Sista campingplatsen lag vid en vacker stuga fran 1850-talet (vilket ar tidigt i NZ:s historia). Ocksa den vid en vacker strand.
Sista dagen vandrade jag ocksa med John och vi hade riktigt trvligt och skildes at pa bussen tillbaka mot nelson. Jag somnade av utmattningen pa bussen.
Ater pa trampers rest tvattade jag iordning mina klader och bestamde mig for att ata ute for en gangs skull. Jag hade sett att en pub serverade maurimat for 15dollar och hade ett liveband den kvallen. Val pa pubben traffade jag tva danska tjejer. Mathilde och Stinna. Vi hade en go' kvall, men tyvarr var maten somstallet serverade osaltad, som all engelsk mat. Men det var ju kul att smaka. (Det speciella med Hangi, maten, var att den tillraddes med varma stenar som man graver ner i jorden tillsammans med det man vill laga. Helt ok. En kul kvall.
Dagen darpa begav jag mig till Picton. Pa kvallen dar tog jag en scenic cruise i begsmijoerna. Den gick ut pa att en smart batbrevbarare hade kommit pa att han kunde ta med sig turister och visa miljoerna under tiden han levererade post. Pa baten bjods pa vin och laxkex. Jag slog mig i slang med ett skottskt pensionerat par. De var fran loch ness trakten och var riktigt trevliga. Kanske min nasta resa blir till skottland. Ar sugen pa deras hajkmojligheter dar. efter turen tog de med mig till en skottsk pub och bjod mig pa chips och klassisk skottsk ol. Som jag tyvarr inte minns namnet pa, menden var riktigt god.
Dagen darpa korsade jag sundet och kom over till Wellington. Pa farjan traffade jag ett par fran kanada. Vi pratade storre delen av resan och nar vi la till erbjod de mig skjuts till mitt hostel. Jag trodde nar jag tittade pa kartan att det vat 10 min att ga, men icke, det tog en kvart i bil. tank sa fel man kan ha. Tursamt att traffa dem iallafall.
Val framme pa hostelet slog jag mig i slang med en kille fran Holland. Pa kvallen gick vi ut for att ta en ol, och pa vagen till puben stannade en tjej oss och fragade om hon fick folja med oss. Vi var lite forbluffade men sa att det fick hon visst. Hon foljde med pa ett par pubbar och nar vi gick hem tog hon en taxi till ett dansstalle. Vi stamde traff dagen darpa och spenderade formiddan tillsammans i den botaniska tradgarden. Trevligt. Pa kvallen skulle vi ocksa ha traffat henne, men jag och Jeroen kom 15 min forsent och maste ha missat oss. Istallet fick vi ga sjalva till Vodafone X-games wellington. En extremsporttavling som pagick under helgen. Vi fick se motorcyklar hoppa 10m over marken och utfora alla mojliga trick. Det bjods dessutom pa BMX-trick och skateboard. En lyckad kvall bortsett fran att det regnade.
Idag beslutade jag och Jeroen att tillsammans ta oss till Whanganui for att paddla i Whanganui river i 3 dagr. Och det ar i Whanganui jag ar i skrivande stund. Imorn ska vi handla infor resan och pa mandag bar det av.
Hoppas ni har det bra darhemma.
Kramar!
Hej!
Antligen over pa nordon. Jag har nu varit pa nya zeeland i over 1 manad och en vecka. Men hitills har jag bara befunnit mig pa sydon. Nu har jag kommit over till wellington (och faktiskt redan hunniot vidare darifran). For er som ar trotta kan jag varna for att det har inlagget blev langt.
Sist jag rapporterade befann jag mig i Nelson, darifran begav jag mig sen ut pa en 4-dagarstur i Abel Tasman National Park.
I Nelson bodde jag pa det absolut basta hostelet hittills. Trampers Rest. De hade en tradgard med orter till matlagning och te, samt avokado trad. Inte minst en hangmatta. Max 8 personer kunde bo dar pa en gang. Och det var riktigt gemytlig stamning for Alan (varden) sag till att presentera alla for alla. Man blev som en liten familj. Den kvallen gick jag sen ut med ett par danskar och en tysk. Trevligt.
ABTN Ligger pa norra anden av sydon och bestar av kullar med skog som stracker sig ned till guldstrander. Darefter bara turkost hav. Tanken var att ga ca 4h varje dag som jag var darute. Pa vagen till nationalparken traffade jag tva tjejer fran auckland pa bussen. De verkade inte sa gamla till sattet (de var 19), men de var trevliga, sa vi slog folje. Det var mycket gnall over tunga packningar, men jag valde att inte kommentera saken. Jag hade namligen en ordentligt tung ryggsack sjalv. Jag konkade namligen pa ett 4-manna talt. Kan tyckas onodigt, men det var det enda jag hade sa det fick duga. (3-4 kg extra). Utover det hade jag den vanliga packningen sa jag tror att min packning landade pa ringa 15 -17 kg. Tungt helt enkelt.
Forsta dagens vandring var enkel och till slut nadde vi Ancorage, som var vart forsta stopp. Jag slog upp mitt talt och tjejerna bodde i hyddan. Aldeles bredvid caqmpingen lag en kilometerlang guldlik sandstrand. Vackert. Pa kvallen loste jag korsord med tjejerna (pa engelska!) och jag kan triumfera med att jag faktiskt var lika bra som dem trotts att de var inhemska. (Sager kanske mer om deras kunskaper an om mina, men anda). Dagen darpa var vi tvugna att vada over en bit av tracken nar tidvattnet var lagt. Vi hade tiderna men eftersom det forsta tidvattnet var valdigt tidigt tankte vi att vi skulle vanta pa nasta. Dum ide. Vi blev helt enkelt fangslade pa var strand, for det nya tidvattnet sjonk inte forrns vid 4 (det hade vi inte koll pa nar vi bestamde det) och tjejerna var inte sugna pa att ga en extra timme for att kunna ga rund vadplatsen. Dessutom insag jag att jag hade 5,30h att ga under dagen sa jag kande att det skulle bli en lang dag. Tursamt nog borjade vi prata med ett par grabbar som kom gaende med en fiskrok och de erbjod oss att kora oss till barks bay, vilket var tjejernas nasta mal och ett av mina delmal. Darifran hade jag bara 1,30h att ga. Det visade sig att killarna hade en stor yacht, och pa bara nagra minuter var vi alltsa i barks bay. Innan vi gick av blev vi bjudna pa en ol och hann prata lite stunt. Kul omvaxling pa det hela. Efter ett bad gick jag till mitt nattmal, ochsa en kilometerlang sandstrand dar jag gick och la mig tidigt for att hinna med tidvattnet dagen darpa.
Alltsa slutade det med att jag gick upp vid 04.30 och borjade vandra. Solen hade inte ens gatt upp och langs med vagen fick jag bevittna en vacker soluppgang. Lite kusligt dock att ga i tat djungel med bara en ficklampa som lyse. Manen lyste ju starkt forstasss, sa det var helt ok. Och spannande.
efter att ha gatt nara 4h traffade jag John, ytterligare en pensionerad engelsman. Riktigt trevligt. Vi slog folje och resten av dagens vandring gick fort for vi hade mycket att prata om. Han planerade faktiskt att flytta till NZ. Lite avundsjuk bara... (nejda mamma, jag ska inte flyttaq hit). Sista campingplatsen lag vid en vacker stuga fran 1850-talet (vilket ar tidigt i NZ:s historia). Ocksa den vid en vacker strand.
Sista dagen vandrade jag ocksa med John och vi hade riktigt trvligt och skildes at pa bussen tillbaka mot nelson. Jag somnade av utmattningen pa bussen.
Ater pa trampers rest tvattade jag iordning mina klader och bestamde mig for att ata ute for en gangs skull. Jag hade sett att en pub serverade maurimat for 15dollar och hade ett liveband den kvallen. Val pa pubben traffade jag tva danska tjejer. Mathilde och Stinna. Vi hade en go' kvall, men tyvarr var maten somstallet serverade osaltad, som all engelsk mat. Men det var ju kul att smaka. (Det speciella med Hangi, maten, var att den tillraddes med varma stenar som man graver ner i jorden tillsammans med det man vill laga. Helt ok. En kul kvall.
Dagen darpa begav jag mig till Picton. Pa kvallen dar tog jag en scenic cruise i begsmijoerna. Den gick ut pa att en smart batbrevbarare hade kommit pa att han kunde ta med sig turister och visa miljoerna under tiden han levererade post. Pa baten bjods pa vin och laxkex. Jag slog mig i slang med ett skottskt pensionerat par. De var fran loch ness trakten och var riktigt trevliga. Kanske min nasta resa blir till skottland. Ar sugen pa deras hajkmojligheter dar. efter turen tog de med mig till en skottsk pub och bjod mig pa chips och klassisk skottsk ol. Som jag tyvarr inte minns namnet pa, menden var riktigt god.
Dagen darpa korsade jag sundet och kom over till Wellington. Pa farjan traffade jag ett par fran kanada. Vi pratade storre delen av resan och nar vi la till erbjod de mig skjuts till mitt hostel. Jag trodde nar jag tittade pa kartan att det vat 10 min att ga, men icke, det tog en kvart i bil. tank sa fel man kan ha. Tursamt att traffa dem iallafall.
Val framme pa hostelet slog jag mig i slang med en kille fran Holland. Pa kvallen gick vi ut for att ta en ol, och pa vagen till puben stannade en tjej oss och fragade om hon fick folja med oss. Vi var lite forbluffade men sa att det fick hon visst. Hon foljde med pa ett par pubbar och nar vi gick hem tog hon en taxi till ett dansstalle. Vi stamde traff dagen darpa och spenderade formiddan tillsammans i den botaniska tradgarden. Trevligt. Pa kvallen skulle vi ocksa ha traffat henne, men jag och Jeroen kom 15 min forsent och maste ha missat oss. Istallet fick vi ga sjalva till Vodafone X-games wellington. En extremsporttavling som pagick under helgen. Vi fick se motorcyklar hoppa 10m over marken och utfora alla mojliga trick. Det bjods dessutom pa BMX-trick och skateboard. En lyckad kvall bortsett fran att det regnade.
Idag beslutade jag och Jeroen att tillsammans ta oss till Whanganui for att paddla i Whanganui river i 3 dagr. Och det ar i Whanganui jag ar i skrivande stund. Imorn ska vi handla infor resan och pa mandag bar det av.
Hoppas ni har det bra darhemma.
Kramar!
Jag, Jeroen och Shana i Wellington
I picton tillsammans med skottarna
I abel tasman, ensam pa en strand
Abel Tasman, coolt va...
Soluppgang i Abel Tasman
Georgie och Bex, de kommer nog inte gilla den har bilden.
Jag, och hostelagaren pa trampers rest, dessutom de tva danska (Kristian och ?)killarna till hoger och tysken, Joern, ut till vanster.
Jag, Sara och Ola pa vart Hostel i Christchurch precis innan vi skiljdes at. Ovriga pa bilden ar hostelpersonal, inkl. hundarna.
Jag hoooooppar!!
Bungee!
Kamikazepiloten forbereder sig...Thursday, February 1, 2007
"Adam hade en stor fördel. När han sade någonting bra visste han att ingen hade sagt det före honom."
-Oskar Wilde
Hej!
Sen jag uppdaterade senast har jag spenderat nagra dagar i Kaikura, och nu har jag officiellt borjat min soloresa ty jag lamnade Sara och Ola kvar i Christchurch (de skulle ta flyget till Sydney) och har nu fortsatt min resa uppat landet.
Kaikura,
Ar en kuststad pa norra delen av sydon. Kand for sina delfinsim och sina valsafarin. Jag valde att gora varken eller nar jag var dar. Istallet har jag fokuserat mer pa salarna. Forsta dagen jag var dar tog jag en kajajktur runt halvon alldeles utanfor (Banks peninsula). Det visade sig att jag var ensam turist pa turen, sa min instruktor hade tagiot med sig ta vanner fran skolan. De pluggade for att uppna en degree i oputdoor activities. Jag tycker att det later mycket skojigt att fa en kandidat i utomhusliv. Inte illa.
I vilket fall verkade det soma tt de var sugna pa att gora en langr tur an vanligt, och jag tackade forstass den gamle for min tur. Tyvarr blev turen inte langre for det visade sig att vannerna blev hungriga och ville vanda. Jag och instruktoren fortsatte en bit till och jag fick se bade en bla pingvin och massa salar. Men det harligaste var att fa paddla kajak. Har inte insett hur harligt det ar forrns nu. Klart lyckad tur i stralande sol. Pa kvallen bodde jag pa sunrise lodge, ett litet hostel som istallet for kvantitet satsat pa kvalite. Sa man fick sova i riktiga resarsangar och de hade ett valutrustat kok. Traffade ocksa tva svenskar pa hostelet, mycket trevligt.
Dag tva i Kaikura borjade tidigt och redan (!) vid nio traffade jag de ovriga i min grupp for djuphavsfiske. Vi mottes i hamnen och sa snart alla var samlade bar det av ut pa havet. Baten vi akte i var av prom-typ och var bara ett par manader gammal. Ca 20km utanfor kusten stannade vi och pa 80mdjup borjade vi fiska. Mycket fula fiskar fick vi upp och det visade sig vara ett tungt jobb att veva in dem. Men det nappade bra och sa fort vi fick upp en fisk tog kaptenen den och fileeade den pa studs. Totalt lyckades jag fa upp 3 st bluecods, vilket ar de riktigt fina fiskarna, alla tre pa over 1,5 kg. Inte illa. Sen fanns det en redcod som jag fick ett par av. Dessa ar inte sa jattegoda jamfort med de andra fiskarna sa dessa anvandes som agn. Den sista fisken vet jag inte vad den heter (Magnus och Karin kan kanske!), den ar iallafall illrod, ful, ganska kompakt och med spretiga fenor. Dessa fick vi upp sa manga av att jag tappade rakningen pa hur manga jag fick upp skulle tippa runt ett 20-30-tal. (Kanske vinner ligan for dem iar!). Vid ett par tre tillfallen fick nagra i gruppen nagot riktigt tungt pa linan. Nar de vevat upp insag vi att det var hajar. Inte sa stora, kanske 80cm langa och tjocka som ett ben ungefar. Kaptenen tog over spot, tog loss kroken ur munnen pa fisken, daskade den i baten och slangde ner den i vattnet, -dogfish, sa han och menade att vi skulle aterga till fisket.
Tyvarr var strommarna for starka, sa vattnet slukade linorna till mjardarna de fiskar crayfish i. Sa tyvarr blev det ingen crayfish, men gott om fisk blev det och efter turen fick var och en en rejal pase med fileer med sig hem. Jag at sa mycket jag orkade av dem, men nar jag skulle aka fran mitt hostel lamnade jag det till efterkommande att tomma pasen. Men det blev god stekt fisk med bakad potatis och aggsas ala mormor. Mycket gott! Pa kvallen traffade jag ett tyskt par som tipsade om en 4-dagars kajaktur pa nordon som lat riktigt intressant. Far se om pengarna och tiden racker till bara.
Sista dagen gav jag mig ut for att simma med salarna. Jag var mycket taggad, for svenskarna som jag traffat tidigare hade berattat om sina upplevelser i spat med salarna. Men val pa plats och i vattnet traffade jag pa salarna som jag till en borjan tyckte var lekfulla. Men efterhand borjade jag inse att de nog inte alls tyckte det var kul utan istallet forsokte jaga bort oss. De simmade snabbt mot en och vek av i sista sekunden at nagot hall. De stirrade pa en med sina stora runda ogon och efter ett tag borjagde de oppna munnen, simma riktigt nara som for att markera att de kunde bitas. Lite otrevligt faktiskt. Men om man tanker efter inkraktar vi ju pa deras revis och de ar dessutom mitt under barnsessongen. Sa de flesta salarna hade ungar att ta hand om. Sa klart att de maste ogilla att ha oss omkring sig. Nar vi kom upp hade de fatt en varning om att spackhuggare rorde sig i krokarna, men nagra sadana lyckades vi inte fa syn pa.
Pa eftermiddagen bar det av till Nelson dar jag har en dag pa mig att forbereda mig infor Abel Tasman Costal track. Dit bar det av imorgon.
Daligt med kommentarer pa mina inlagg pa sistone! Om ni har orkat lasa hela texten (jag vet att den ar i langsta laget) kan det ju nastan vara vart (som triumf) att atmistone saga att ni lyckats som en kommentar.
Hoppas ni har det bra!
Kramar
Hej!
Sen jag uppdaterade senast har jag spenderat nagra dagar i Kaikura, och nu har jag officiellt borjat min soloresa ty jag lamnade Sara och Ola kvar i Christchurch (de skulle ta flyget till Sydney) och har nu fortsatt min resa uppat landet.
Kaikura,
Ar en kuststad pa norra delen av sydon. Kand for sina delfinsim och sina valsafarin. Jag valde att gora varken eller nar jag var dar. Istallet har jag fokuserat mer pa salarna. Forsta dagen jag var dar tog jag en kajajktur runt halvon alldeles utanfor (Banks peninsula). Det visade sig att jag var ensam turist pa turen, sa min instruktor hade tagiot med sig ta vanner fran skolan. De pluggade for att uppna en degree i oputdoor activities. Jag tycker att det later mycket skojigt att fa en kandidat i utomhusliv. Inte illa.
I vilket fall verkade det soma tt de var sugna pa att gora en langr tur an vanligt, och jag tackade forstass den gamle for min tur. Tyvarr blev turen inte langre for det visade sig att vannerna blev hungriga och ville vanda. Jag och instruktoren fortsatte en bit till och jag fick se bade en bla pingvin och massa salar. Men det harligaste var att fa paddla kajak. Har inte insett hur harligt det ar forrns nu. Klart lyckad tur i stralande sol. Pa kvallen bodde jag pa sunrise lodge, ett litet hostel som istallet for kvantitet satsat pa kvalite. Sa man fick sova i riktiga resarsangar och de hade ett valutrustat kok. Traffade ocksa tva svenskar pa hostelet, mycket trevligt.
Dag tva i Kaikura borjade tidigt och redan (!) vid nio traffade jag de ovriga i min grupp for djuphavsfiske. Vi mottes i hamnen och sa snart alla var samlade bar det av ut pa havet. Baten vi akte i var av prom-typ och var bara ett par manader gammal. Ca 20km utanfor kusten stannade vi och pa 80mdjup borjade vi fiska. Mycket fula fiskar fick vi upp och det visade sig vara ett tungt jobb att veva in dem. Men det nappade bra och sa fort vi fick upp en fisk tog kaptenen den och fileeade den pa studs. Totalt lyckades jag fa upp 3 st bluecods, vilket ar de riktigt fina fiskarna, alla tre pa over 1,5 kg. Inte illa. Sen fanns det en redcod som jag fick ett par av. Dessa ar inte sa jattegoda jamfort med de andra fiskarna sa dessa anvandes som agn. Den sista fisken vet jag inte vad den heter (Magnus och Karin kan kanske!), den ar iallafall illrod, ful, ganska kompakt och med spretiga fenor. Dessa fick vi upp sa manga av att jag tappade rakningen pa hur manga jag fick upp skulle tippa runt ett 20-30-tal. (Kanske vinner ligan for dem iar!). Vid ett par tre tillfallen fick nagra i gruppen nagot riktigt tungt pa linan. Nar de vevat upp insag vi att det var hajar. Inte sa stora, kanske 80cm langa och tjocka som ett ben ungefar. Kaptenen tog over spot, tog loss kroken ur munnen pa fisken, daskade den i baten och slangde ner den i vattnet, -dogfish, sa han och menade att vi skulle aterga till fisket.
Tyvarr var strommarna for starka, sa vattnet slukade linorna till mjardarna de fiskar crayfish i. Sa tyvarr blev det ingen crayfish, men gott om fisk blev det och efter turen fick var och en en rejal pase med fileer med sig hem. Jag at sa mycket jag orkade av dem, men nar jag skulle aka fran mitt hostel lamnade jag det till efterkommande att tomma pasen. Men det blev god stekt fisk med bakad potatis och aggsas ala mormor. Mycket gott! Pa kvallen traffade jag ett tyskt par som tipsade om en 4-dagars kajaktur pa nordon som lat riktigt intressant. Far se om pengarna och tiden racker till bara.
Sista dagen gav jag mig ut for att simma med salarna. Jag var mycket taggad, for svenskarna som jag traffat tidigare hade berattat om sina upplevelser i spat med salarna. Men val pa plats och i vattnet traffade jag pa salarna som jag till en borjan tyckte var lekfulla. Men efterhand borjade jag inse att de nog inte alls tyckte det var kul utan istallet forsokte jaga bort oss. De simmade snabbt mot en och vek av i sista sekunden at nagot hall. De stirrade pa en med sina stora runda ogon och efter ett tag borjagde de oppna munnen, simma riktigt nara som for att markera att de kunde bitas. Lite otrevligt faktiskt. Men om man tanker efter inkraktar vi ju pa deras revis och de ar dessutom mitt under barnsessongen. Sa de flesta salarna hade ungar att ta hand om. Sa klart att de maste ogilla att ha oss omkring sig. Nar vi kom upp hade de fatt en varning om att spackhuggare rorde sig i krokarna, men nagra sadana lyckades vi inte fa syn pa.
Pa eftermiddagen bar det av till Nelson dar jag har en dag pa mig att forbereda mig infor Abel Tasman Costal track. Dit bar det av imorgon.
Daligt med kommentarer pa mina inlagg pa sistone! Om ni har orkat lasa hela texten (jag vet att den ar i langsta laget) kan det ju nastan vara vart (som triumf) att atmistone saga att ni lyckats som en kommentar.
Hoppas ni har det bra!
Kramar
Saturday, January 27, 2007
"Jag har så enkel smak. Jag vill bara ha det bästa av allt."
-Oskar Wilde
Hej!
Nytt inlagg igen!
Senast jag skrev var jag i Queenstown och hade precis brytit mig fran Sara och Ola for att ge mig ut pa egna aventyr en vecka. Veckan har varit spannande, mycket nya vanner och manga nya saker att beratta om.
Efter Queenstown tog jag redan nasta morgon en buss ner till Invercargill. En av de sydligaste staderna i NZ. Nar jag insag att det inte fanns sa mycket att gora dar tog jag mig vidare ut till Stuart Island. Den lilla on soder om sydon. Dar gick jag ett tredagarstrack tillsammans med Sagi, en israel; jag traffade pa mitt hostel.
Lite besviken pa tracket, vi blev lovade ca 6h gang per dag, men nar vi val gjorde tracket var det inte mer an 2h gangtid. Tyvarr ar det ocksa sa att nar man val kom till stugan sa dominerades miljoerna runt omkring av sandflugor. Inte sa poppulara, eftersom de bits hart och lamnar kliande marken efter sig. Sa storre delen av dagarna spenderades inne i hutten dar man var skyddad mot flygfana. Mestadels satt jag och laste bok (E=MC2, som jag fatt lana av mitt hostel i invercargill) alternativt sa spelade jag rumikub med nagra fransman (israelen var mycket imponerad over min franska) eller bara satt och socialiserade.
Nar tracket var over lyckades jag fa lift med John, en pensionar fran england som ocksa skulle ta sig upp langs kusten mot dunedin. Han skulle tyvarr stanna efter halva vagen, men jag tankte att det ar ju bra att komma sa langt som mojligt sa jag akte med honom. Pa vagen passerade vi genom the catlins. Ett landskap som paminner om skottska hoglandet, och inte helt ovantat finner man ocksa att storre delen av befolkningen ar skottar, eller 2:a generationens skottar. Inga storre problem att fa tag pa skotska specialiteer har om man skulle vilja. Vi en av rastplatserna traffade jag pa de tva danskarna jag suttit och pratat med pa flyget fran sydney till christchurch. De erbjod mig lift fran Dunedin till Christchurch vilket jag givetvis nappade pa.
John slappte sen av mig i Owaka, en liten hala fran vilken jag satte ut tummen. Efter ca 40min plockade en ung NZ:are upp mig och korde mig till belclutha. En lite storre stad. NZ:aren jobbade sjalv i byggbranchen har i NZ och var forundrad over att vi svenskar faktiskt gick till jobbet trotts att det var 10 grader kallt (!). Fran Belclutha tog jag bussen till Dunedin.
Via turistcentret i Dunedin bokade jag plats pa en tur pa speights bryggeri. Dar fick jag en rundtur pa bryggeriet, jag fick se kittlarna dar olet jaste och efterat fick jag prova bryggeriets olika olsorter. (for er som inte last det har jag brutit forsta nyarsloftet med hanvisning till att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk da jag utlovade det, lofte tva kvarstar daremot. Forresten Henrik och Jens, hur gar lakarstudierna?) Kul att prova de olika sorterna och samtidigt fa smaka pa malten som satte smak pa just den specefika olsorten. Intressant. En annan intressant detalj som kom fram under rundturen ar att Hops (jag tror att det ar samma som vart humle) ar en nara slakting med cannabis(!).
Pa eftermiddagen akte jag ut pa en guidad tur mot halvon utanfor stan. Fort akte vi till ett albatrosscenter och fick se levande albatrossar flyga over vara huvuden. Darefter fick vi se bade salar, sjolejon och pingviner (yelloweyed penguin). En pingvin kom tillochmed och motte oss pa vagen ned till stranden. Verkade vara helt oradd.
Dagen efter plockade Nils, 33ar och Katerine, 19ar upp mig i sin van och vi valde att ta vagen via mount cook till Christchurch. Kul att traffa lite danska och fa ova pa att forsta dem. Tyvarr tappade vi ibland talamodet och i de djupare konversationerna gick vi over till engleska istallet. Man blir otroligt trott av att koncentrera sig pa vad de sager hela tiden. Men det ar kul. Katrine och Nils hade goda matvanor ty de behovde inte slapa pa all mat eftersom de hade en bil, darfor var jag mycket lycklig nar vi lagade riktig mat. Biff och rotgronsaker till middag. Vi enades om att det bara var rodvinet som saknades. Pa natten sov vi alla i deras bil, med gott om utrymme. Imponerande att en sa stor bil bara drar 0,7l/mil, (ung sa stor som min morbror gunnars gamla vita bil for er som vet hur den sag ut).
Lake tekapo och Lake Pukaki ar imponerande bla. Nils forklarade att det beror pa atyt smaltvattnet fran de bla glaciererna vid mount cook gar direkt ner i sjoarna och fargar dem blaa. Vet inte om jag tror att det ar enda anledningen, men vackert ar det iallafall.
Igar anlande jag sen till christchurch. Har ringde jag mamma och rapporterade, tog en dusch och tvattade klader. Pa kvallen traffade jag sen Sara och Ola och vi gick tillsammans ut och tog en ol.
Pa morgonen nar jag checkade ut envisades portiern med att patala atyt jag betalt deposit $20 nar jag checkat in medan jag havdade att jag inte hade gjort det. Till slut fick jag $20 i handen och konstaterade att natten da endast hade kostet mig $3 (ca15kr) ett helt klart overkommligt pris.
Nu bor jag pa samma hostel som sara och ola, lite langre fran stan, men mycket mysigare.
Happas alla har det bra darhemma!
Kramar
Varsta sagan om ringen landskapet! Vid Lake Tekapo, huset ar en relativt nybyggd kyrka, vid altaret ar ett panoramafonster ut mot sjon och bergen. Inte illa!
Utsikt over mount cook och Lake Pukaki
Oskar in the wilde pa Dinosaurieagg! (Stenar som lag pa en strand langs med stranden mot christchurch).
Ett klackt dinosaurieagg?
Sa har resta jag tillsammans med Nils och Katrine
Yelloweyed penguin
Albatross (uppstoppad, lyckades inte fanga nagon live)
Pa besok i speights brewery
Oskar vid McLean falls
Paradoxalt nog sa finns niagrafallen pa flera stallen, alla ar dock inte lika imponerande (titta bakom skylten)
Oskar vid Curio bay fossil tree area
Sjolejon vid Waipapa beach
Efter Raikura track pa stuart Islands utkikspost
Sagi, Israelen jag pratade om.
Hej!
Nytt inlagg igen!
Senast jag skrev var jag i Queenstown och hade precis brytit mig fran Sara och Ola for att ge mig ut pa egna aventyr en vecka. Veckan har varit spannande, mycket nya vanner och manga nya saker att beratta om.
Efter Queenstown tog jag redan nasta morgon en buss ner till Invercargill. En av de sydligaste staderna i NZ. Nar jag insag att det inte fanns sa mycket att gora dar tog jag mig vidare ut till Stuart Island. Den lilla on soder om sydon. Dar gick jag ett tredagarstrack tillsammans med Sagi, en israel; jag traffade pa mitt hostel.
Lite besviken pa tracket, vi blev lovade ca 6h gang per dag, men nar vi val gjorde tracket var det inte mer an 2h gangtid. Tyvarr ar det ocksa sa att nar man val kom till stugan sa dominerades miljoerna runt omkring av sandflugor. Inte sa poppulara, eftersom de bits hart och lamnar kliande marken efter sig. Sa storre delen av dagarna spenderades inne i hutten dar man var skyddad mot flygfana. Mestadels satt jag och laste bok (E=MC2, som jag fatt lana av mitt hostel i invercargill) alternativt sa spelade jag rumikub med nagra fransman (israelen var mycket imponerad over min franska) eller bara satt och socialiserade.
Nar tracket var over lyckades jag fa lift med John, en pensionar fran england som ocksa skulle ta sig upp langs kusten mot dunedin. Han skulle tyvarr stanna efter halva vagen, men jag tankte att det ar ju bra att komma sa langt som mojligt sa jag akte med honom. Pa vagen passerade vi genom the catlins. Ett landskap som paminner om skottska hoglandet, och inte helt ovantat finner man ocksa att storre delen av befolkningen ar skottar, eller 2:a generationens skottar. Inga storre problem att fa tag pa skotska specialiteer har om man skulle vilja. Vi en av rastplatserna traffade jag pa de tva danskarna jag suttit och pratat med pa flyget fran sydney till christchurch. De erbjod mig lift fran Dunedin till Christchurch vilket jag givetvis nappade pa.
John slappte sen av mig i Owaka, en liten hala fran vilken jag satte ut tummen. Efter ca 40min plockade en ung NZ:are upp mig och korde mig till belclutha. En lite storre stad. NZ:aren jobbade sjalv i byggbranchen har i NZ och var forundrad over att vi svenskar faktiskt gick till jobbet trotts att det var 10 grader kallt (!). Fran Belclutha tog jag bussen till Dunedin.
Via turistcentret i Dunedin bokade jag plats pa en tur pa speights bryggeri. Dar fick jag en rundtur pa bryggeriet, jag fick se kittlarna dar olet jaste och efterat fick jag prova bryggeriets olika olsorter. (for er som inte last det har jag brutit forsta nyarsloftet med hanvisning till att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk da jag utlovade det, lofte tva kvarstar daremot. Forresten Henrik och Jens, hur gar lakarstudierna?) Kul att prova de olika sorterna och samtidigt fa smaka pa malten som satte smak pa just den specefika olsorten. Intressant. En annan intressant detalj som kom fram under rundturen ar att Hops (jag tror att det ar samma som vart humle) ar en nara slakting med cannabis(!).
Pa eftermiddagen akte jag ut pa en guidad tur mot halvon utanfor stan. Fort akte vi till ett albatrosscenter och fick se levande albatrossar flyga over vara huvuden. Darefter fick vi se bade salar, sjolejon och pingviner (yelloweyed penguin). En pingvin kom tillochmed och motte oss pa vagen ned till stranden. Verkade vara helt oradd.
Dagen efter plockade Nils, 33ar och Katerine, 19ar upp mig i sin van och vi valde att ta vagen via mount cook till Christchurch. Kul att traffa lite danska och fa ova pa att forsta dem. Tyvarr tappade vi ibland talamodet och i de djupare konversationerna gick vi over till engleska istallet. Man blir otroligt trott av att koncentrera sig pa vad de sager hela tiden. Men det ar kul. Katrine och Nils hade goda matvanor ty de behovde inte slapa pa all mat eftersom de hade en bil, darfor var jag mycket lycklig nar vi lagade riktig mat. Biff och rotgronsaker till middag. Vi enades om att det bara var rodvinet som saknades. Pa natten sov vi alla i deras bil, med gott om utrymme. Imponerande att en sa stor bil bara drar 0,7l/mil, (ung sa stor som min morbror gunnars gamla vita bil for er som vet hur den sag ut).
Lake tekapo och Lake Pukaki ar imponerande bla. Nils forklarade att det beror pa atyt smaltvattnet fran de bla glaciererna vid mount cook gar direkt ner i sjoarna och fargar dem blaa. Vet inte om jag tror att det ar enda anledningen, men vackert ar det iallafall.
Igar anlande jag sen till christchurch. Har ringde jag mamma och rapporterade, tog en dusch och tvattade klader. Pa kvallen traffade jag sen Sara och Ola och vi gick tillsammans ut och tog en ol.
Pa morgonen nar jag checkade ut envisades portiern med att patala atyt jag betalt deposit $20 nar jag checkat in medan jag havdade att jag inte hade gjort det. Till slut fick jag $20 i handen och konstaterade att natten da endast hade kostet mig $3 (ca15kr) ett helt klart overkommligt pris.
Nu bor jag pa samma hostel som sara och ola, lite langre fran stan, men mycket mysigare.
Happas alla har det bra darhemma!
Kramar
Varsta sagan om ringen landskapet! Vid Lake Tekapo, huset ar en relativt nybyggd kyrka, vid altaret ar ett panoramafonster ut mot sjon och bergen. Inte illa!
Utsikt over mount cook och Lake Pukaki
Oskar in the wilde pa Dinosaurieagg! (Stenar som lag pa en strand langs med stranden mot christchurch).
Ett klackt dinosaurieagg?
Sa har resta jag tillsammans med Nils och Katrine
Yelloweyed penguin
Albatross (uppstoppad, lyckades inte fanga nagon live)
Pa besok i speights brewery
Oskar vid McLean falls
Paradoxalt nog sa finns niagrafallen pa flera stallen, alla ar dock inte lika imponerande (titta bakom skylten)
Oskar vid Curio bay fossil tree area
Sjolejon vid Waipapa beach
Efter Raikura track pa stuart Islands utkikspost
Sagi, Israelen jag pratade om.
Thursday, January 18, 2007
"En mask avslöjar mer än ett ansikte."
-Oscar Wilde
Hej!
Har precis kommit hem fran Keppler Track. eller rattare sagt, jag kom hem for ett dygn sen, men Keppler ar egentligen det senaste som har hant.
Keppler track ar ett spar pa 6 mil som utgar och slutar i Te Anau. Det stracker sig over bergen och gar omkring sjoarna som ligger kring Te Anau. 4 dagar tog det oss att ta oss runt. Det ar ocksa var som rekomenderas nar man laser om sparet. Ca 6h vandring varje dag.
Sparen ar valdigt val underhallna och for det mesta ar det ca1,5m brett. Enkelt underlag alltsa, men oj vilken stigning det var forsta dagen. Vi konkade ju pa en packning som sakert vagde over 13kg. Skulle ju ha all proviant som kravdes de narmaste dagarna. Som tur ar blir ju vaskan lattare och lattare varefter man ater upp provianten.
Jag och Ola satte ett hogt tempo fran borjan. Sara hade redan innan sagt at oss att vi inte skulle vanta pa henne, hon hade tidigare erfarenheter av att Ola hade varit rastlos over att inte fa ga i sitt eget tempo. Sara slog sig istallet i slang med en engelsk tjej, Anna. Som sagt forsta dagen var tung och jag borjade pa allvar undra vad jag holl pa med innan vi till slut (!) lyckades na tradlinjen. (Da traden avtar for att klimatet blir for kargt) Dar fick man sin beloning. 1300m over havet och en stralande utsikt. Man fick genast ny energi att orka ga hela vagen till hutten. Vi hade vackert vader hela dan. Otrolig utsikt fran hutten (Se bilderna nedan).
Andra dagen var nog den vackraste. da vandrade vi pa bergskammen med branta stup pa bada sidor om oss. Jag och Ola besteg Mount Luxmore (se bilderna). Pa bergskammen skulle jag ha kunnat stanna for resten av livet. Tyvarr gar ju inte det, for man maste ju ha mat och sa, men om... I vilket fall fortsatte sparet langs med bergskammen fram tills dagens vandring borjade narma sig sitt slut. Da gick det istallet brant nedfor och jag insag att nedat faktiskt ar jobbigare att ga an uppfor, det blir sa mycket jobbigare nar man har sin ryggsack. Val nere pa malnivan (497m o h) kom vi fram till var hut. Den lag vi en grasslatt omgiven av skog. Skulle ha varit fantasktiskt om det inte var for sandflugorna (som bits). Jag tror det var har jag pa allvar insag att de faktiskt alskar svenskt blod. (tror att jag nu har ca 60 bett pa varje fot och fler upp langs med benen, oj vad det kliar). Vid hutten gick vi ochsa ivag och tog ett valbehovligt dopp i ett vattenfall. Tyvarr var vattnet isande kallt sa det blev inte sa langvarigt.
Dag 3 var latt gang pa relativt liten hojdforandring.Bara 300m. Dett insag vi tidigt, sa vid lunch tog vi en rejal rast vid en fors omgiven av en grasplatt som vi strackte ut vara vita pa och solade. (tror jag faktiskt borjat fa lite farg nu). Hutten som vi kom till lag vid en sjo, och utsikten var inte att forakta (se bilden pa ola i solnedgangen). Men som sagt, sandflugorna domminerade aven den har hutten sa om man var utanfor dorrarna var det langarmstroja som gallde. Sjon var valtempererad och vi tog oss ett behagligt bad dar. Ca 18 grader varmt.
Dag 4 valde jag att ga tillsammans med ganget som ni ser pa bilden nedan. Tankte att Sara och Ola skulle fa lite tid tillsammans. Tillsammans med Engelsmannen och tysken satte vi ett hogt tempo. Vi stannade inte for lunch pa vagen. 18,5 km pa 4 h var vi ratt nojda med nar vi kom fram.
Pa kvallen var det planerat att vi skulle se pa Lord Of The Rings, men filmen som hostelet formedlade visade sig vara riktigt kass kvalite. Jag valde istallet att spendera kvallen tillsammans med tva hollandska tjejer. Vi spelade Yatzy och vi utbytte reseupplevelser. Mycket trevligt.
Ska titta pa LOTR ikvall istallet tror jag. Hostelet har i queenstown har en DVD-spelare sa om det blir tid till det ska jag satta mig dar.
Imorgon styr jag kosan mot Invercargill och har sedan tankt att ta mig upp langs med ostkusten for att sedan slutligen mota upp med Sara och Ola i Christchurch den 28:e. De ska istallet nu aka till Mt. Cook forr att gora nagra tracks dar. Sara hade ocksa nagra slaktingar som de skulle passa pa att besoka.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
Har ocksa lagt in en karta ovwer sydon sa att ni kan se hur min resa har sett ut hittills, uppdaterar den sen nar mer har hant.
Kramar
/Oskar in the Wilde
Hej!
Har precis kommit hem fran Keppler Track. eller rattare sagt, jag kom hem for ett dygn sen, men Keppler ar egentligen det senaste som har hant.
Keppler track ar ett spar pa 6 mil som utgar och slutar i Te Anau. Det stracker sig over bergen och gar omkring sjoarna som ligger kring Te Anau. 4 dagar tog det oss att ta oss runt. Det ar ocksa var som rekomenderas nar man laser om sparet. Ca 6h vandring varje dag.
Sparen ar valdigt val underhallna och for det mesta ar det ca1,5m brett. Enkelt underlag alltsa, men oj vilken stigning det var forsta dagen. Vi konkade ju pa en packning som sakert vagde over 13kg. Skulle ju ha all proviant som kravdes de narmaste dagarna. Som tur ar blir ju vaskan lattare och lattare varefter man ater upp provianten.
Jag och Ola satte ett hogt tempo fran borjan. Sara hade redan innan sagt at oss att vi inte skulle vanta pa henne, hon hade tidigare erfarenheter av att Ola hade varit rastlos over att inte fa ga i sitt eget tempo. Sara slog sig istallet i slang med en engelsk tjej, Anna. Som sagt forsta dagen var tung och jag borjade pa allvar undra vad jag holl pa med innan vi till slut (!) lyckades na tradlinjen. (Da traden avtar for att klimatet blir for kargt) Dar fick man sin beloning. 1300m over havet och en stralande utsikt. Man fick genast ny energi att orka ga hela vagen till hutten. Vi hade vackert vader hela dan. Otrolig utsikt fran hutten (Se bilderna nedan).
Andra dagen var nog den vackraste. da vandrade vi pa bergskammen med branta stup pa bada sidor om oss. Jag och Ola besteg Mount Luxmore (se bilderna). Pa bergskammen skulle jag ha kunnat stanna for resten av livet. Tyvarr gar ju inte det, for man maste ju ha mat och sa, men om... I vilket fall fortsatte sparet langs med bergskammen fram tills dagens vandring borjade narma sig sitt slut. Da gick det istallet brant nedfor och jag insag att nedat faktiskt ar jobbigare att ga an uppfor, det blir sa mycket jobbigare nar man har sin ryggsack. Val nere pa malnivan (497m o h) kom vi fram till var hut. Den lag vi en grasslatt omgiven av skog. Skulle ha varit fantasktiskt om det inte var for sandflugorna (som bits). Jag tror det var har jag pa allvar insag att de faktiskt alskar svenskt blod. (tror att jag nu har ca 60 bett pa varje fot och fler upp langs med benen, oj vad det kliar). Vid hutten gick vi ochsa ivag och tog ett valbehovligt dopp i ett vattenfall. Tyvarr var vattnet isande kallt sa det blev inte sa langvarigt.
Dag 3 var latt gang pa relativt liten hojdforandring.Bara 300m. Dett insag vi tidigt, sa vid lunch tog vi en rejal rast vid en fors omgiven av en grasplatt som vi strackte ut vara vita pa och solade. (tror jag faktiskt borjat fa lite farg nu). Hutten som vi kom till lag vid en sjo, och utsikten var inte att forakta (se bilden pa ola i solnedgangen). Men som sagt, sandflugorna domminerade aven den har hutten sa om man var utanfor dorrarna var det langarmstroja som gallde. Sjon var valtempererad och vi tog oss ett behagligt bad dar. Ca 18 grader varmt.
Dag 4 valde jag att ga tillsammans med ganget som ni ser pa bilden nedan. Tankte att Sara och Ola skulle fa lite tid tillsammans. Tillsammans med Engelsmannen och tysken satte vi ett hogt tempo. Vi stannade inte for lunch pa vagen. 18,5 km pa 4 h var vi ratt nojda med nar vi kom fram.
Pa kvallen var det planerat att vi skulle se pa Lord Of The Rings, men filmen som hostelet formedlade visade sig vara riktigt kass kvalite. Jag valde istallet att spendera kvallen tillsammans med tva hollandska tjejer. Vi spelade Yatzy och vi utbytte reseupplevelser. Mycket trevligt.
Ska titta pa LOTR ikvall istallet tror jag. Hostelet har i queenstown har en DVD-spelare sa om det blir tid till det ska jag satta mig dar.
Imorgon styr jag kosan mot Invercargill och har sedan tankt att ta mig upp langs med ostkusten for att sedan slutligen mota upp med Sara och Ola i Christchurch den 28:e. De ska istallet nu aka till Mt. Cook forr att gora nagra tracks dar. Sara hade ocksa nagra slaktingar som de skulle passa pa att besoka.
Hoppas ni har det bra dar hemma!
Har ocksa lagt in en karta ovwer sydon sa att ni kan se hur min resa har sett ut hittills, uppdaterar den sen nar mer har hant.
Kramar
/Oskar in the Wilde
bilder
Har har vi precis gatt fardigt Keppler Track, Det ar jag och ett antal andra som ocksa reser ensama, sa vi slog oss samman till ett storre gang.
Ola i solnedgangen vid Motaru Hut vid keppler track.
Sara har ett nytt satt att ta pa sig solkram.
Antligen, toppen av berget (Mount Luxmore 1472 m o h)
En bild tagen i en totalt mork grotta utanfor luxmore hut. Ville prova kameran. Slutartid: 10sek.
Oskar in the wilde, utanfor Luxmore hut. Lagg marke till den nya fina regnjackan.
Halvvags upp mot luxmore hut och dags att stracka ut.
Bilder fran paddlingen i Milford Sound. Tjejen ni ser nere till hoger pa bilden kom fran Tyskland och var min motor i foren pa min kajak.
Lycklig i det haftiga klimatet, har precis dykt under ett vattenfall med kajaken.
Ola infor dyket under vattenfallet i Milford Sound.
Romantisk bild pa Sara och Ola. Tagen pa vagen mellan Te Anau och Milford Sound.Sunday, January 14, 2007
"For mig ar hedersplatsen dar jag sjalv sitter"
-Oskar Wilde
Hej!
Nu har jag varit och kajakat i Milford sound. Jag sager bara en sak, "-Fyrisan, slang dig i vaggen".
VI kom med pa en eftermiddagstur fran vart hostel. Dar blev vi uppplockade av Tim, var kajakinstruktor. Han tog oss med ner till fjorden dar vi blev utkorda av en bat en bra bit bort pa fjorden. Ett tag var jag och Ola fundersamma pa hur baten fortfarande kunde halla ihop nar de kor som galningar. Men allt gick fint. Val framme pa andra anden kopplade vi loss kajakerna och satte igang.
Turen borjade med att vi fick vanja oss vid kajakerna och paddla i cirklar. Darefter satsade vi stenhart mot ett 150m hogt vattenfall (som regnade ner pa oss). Man paddlade in, blev plaskblot och paddlade sen ut igen. Riktigt haftigt. Efter det foljde ung en timmes paddling langs med ett av bergens kant. Dar fick vi se lite salar som lag och solade pa klipporna. Inte illa. Efter en stunds paus paddlade vi rakt ut i fjorden (dar det var ordentligt blasigt och vagorna gick hoga). Sen satte vi ihop vara kajaker sa att alla 4 lag bredvid varann. Till slut hissade vi en spinnaker och seglade tillbaka mot basecamp. Delfiner passerade oss vid ett par tillfallen, men de ville inte komma och leka, tyvarr.
Till slut mojnade vinden och vagorna avtog, och vi befann ossi en spegelblank fjord med otroliga bergsmassiv var man an tittade, jag har tagit flera bilder, men det gor sig inte riktigt, man maste vara dar for att uppleva det. Bilderna kommer senare fiorresten.
Sen blev det lugn paddling tillbaka till basecamp och vi var otroligt nojda med var tripp. Och aterigen hade vi knappt markt att det regnat under storre delen av tiden vi paddlade (man ar i och for sig otroligt blot anda, sa regnet gor inget). Kul helt enkelt!
Kramar
Hej!
Nu har jag varit och kajakat i Milford sound. Jag sager bara en sak, "-Fyrisan, slang dig i vaggen".
VI kom med pa en eftermiddagstur fran vart hostel. Dar blev vi uppplockade av Tim, var kajakinstruktor. Han tog oss med ner till fjorden dar vi blev utkorda av en bat en bra bit bort pa fjorden. Ett tag var jag och Ola fundersamma pa hur baten fortfarande kunde halla ihop nar de kor som galningar. Men allt gick fint. Val framme pa andra anden kopplade vi loss kajakerna och satte igang.
Turen borjade med att vi fick vanja oss vid kajakerna och paddla i cirklar. Darefter satsade vi stenhart mot ett 150m hogt vattenfall (som regnade ner pa oss). Man paddlade in, blev plaskblot och paddlade sen ut igen. Riktigt haftigt. Efter det foljde ung en timmes paddling langs med ett av bergens kant. Dar fick vi se lite salar som lag och solade pa klipporna. Inte illa. Efter en stunds paus paddlade vi rakt ut i fjorden (dar det var ordentligt blasigt och vagorna gick hoga). Sen satte vi ihop vara kajaker sa att alla 4 lag bredvid varann. Till slut hissade vi en spinnaker och seglade tillbaka mot basecamp. Delfiner passerade oss vid ett par tillfallen, men de ville inte komma och leka, tyvarr.
Till slut mojnade vinden och vagorna avtog, och vi befann ossi en spegelblank fjord med otroliga bergsmassiv var man an tittade, jag har tagit flera bilder, men det gor sig inte riktigt, man maste vara dar for att uppleva det. Bilderna kommer senare fiorresten.
Sen blev det lugn paddling tillbaka till basecamp och vi var otroligt nojda med var tripp. Och aterigen hade vi knappt markt att det regnat under storre delen av tiden vi paddlade (man ar i och for sig otroligt blot anda, sa regnet gor inget). Kul helt enkelt!
Kramar
Thursday, January 11, 2007
"Det bästa sättet att bli kvitt en frestelse är att falla för den."
-Oskar Wilde
Hej!
Det ar bara nagra dagar sen jag skrev nagot senast. Men det har hunnit handa mycket sen dess. Jag beskrev tidigare hur mitt skydive varit. Efter det liftade jag till Queenstown med en for dagen ledig polis som skulle dit for att traffa lite goda vanner.
Val i Queenstown motte jag upp med Sara och Ola pa turistinformationen. De hade precis bokat plats till riverrafting och bungeejump. Jag bokade ocksa plats till dagen efter. Alla skulle rafta och alla utom Emelie skulle hoppa bungeejump. Ett av varldens hogsta forresten. 134m hog. Den kallas for Nevis.
Pa onsdagen mott jag upp de andra vid informationen dar det blev transport ut till raftingen, som enligt ryktet skulle vara den vildaste som fanns pa nya zeeland, Shootover river. Men ryktet verkade inte stamma, for nar vi akte var vattnet lagt och storre delen av raftingen sa gled vi i sakta mak ned for floden. Den enda som ramlade i spat var Hanna. Maste vara for att kunna fa bli uppplockad av var instruktor, Gavin, for egentligen var det inte sa svart att halla sig pa ratt kol. Gavin bjod sen ut hanna till en pub pa kvallen. Vi gick alla dit, men vi hittade inte instruktoren. Synd for Hanna.
Nar man val kom till de mer avancerade delarna av floden var det ratt kul, men jag hade vantat mig mer action under hela tiden. Vid ett tillfalle slangde vi alla i oss i vattner for att kyla oss. Floden var bara 4-6grader, men vi hade vatdrakter, regnstall och flytvast i solen sa vi var4 ordentligt varma efter att ha paddlat i gummiflotten ett tag.
Pa eftermiddagen var det sen dags for hoppens hopp, Nevis. Det hogsta bungeen pa nya zeeland (134m hog). Jag Hanna, Sara och Ola blev alla up[phamtade med en buss i Queenstown. Efter en ca 40min lang resa kom vi fram till toppstationen. Dar fick alla pa sig selar, sen blev vi utvinchade i en liten korg till sjalva bungeestationen som sitter uppspand pa nagra vajrar mellan tva bergstoppar. Under oss fodade en liten flod och golvet i korgen var ett galler, sa man kunde se rakt igenom det. Man var inte sa morsk i det laget.
Sen gick det hela ganska fort. Inne pa stationen spelade Metallica pa hog volym vilket jag tror fick mig att kanna mig lite mer som hemma och darmed ocksa lite lugnare. Inne i stationen fick vi Selar om fotterna. Sen fick man vanta pa att de ropade upp ens namn. Ola blev fors uppropad, sen jag, sen sara sist kom hanna. De gick efter viktordning. Ola och jag enades om att inte titta ner forns vi hade tagit spranget. Efter att de ropat upp ens namn fick man satta sig i en stol medan de spande pa linan. sen ledde de ut en pa avsatsen (man hade benen hopbundna, sa man gick ung som nar nagon har bundit ihop ens skosnoren). Sen holl en kille i en pa ryggen, raknade ner fran 3 och sen hoppade man. Det var det hela, det fanns ingen mojlighet att angra sig egentligen, for det hann man inte.
Till en borjan nar man precis kommit ut i luften var jag radd. Men efter nagopn sekund kunde jag svalja den kanslan och istallet njuta. Det var riktigt haftigt. Men det var kort, och innan man visste ordet av var jag nere vid floden. Nagra meter ovanfor vande jag. Efter tva studs drar man ut en sprint som lossar fotterna och som gor att man bara sitter i selen och pa ratt ledd. Sen vinchas man upp igen. Nar man sen kom upp var det hela klart.
Konstigt, plotsligt kanner man att man tyckte att hoppet varit alldeles for kort. Skulle jag valja mellan skydive och bungee skulle jag valja skydive. Da hinner man kanna av det fria fallet langre, och man far annu battre utsikt.
Pa kvallen var planen att vi skulle ut och fira. Det gjorde vi, men jag var sa trott att jag inte orkade halla igang under kvallen. Sa redan vid tva kom jag hem. jag tror att jag somnade innan jag ens traffade madrassen i sangen.
Idag har det varit en bakisdag. Vi har hallit oss pa hostelet och tittat pa lite film och tagit det lungt. Ratt skont faktiskt efter sa pass hektiska veckor. Jag rakade ocksa av mig slutspelsfjunet jag sparat infor att jag skulle hoppa skydive och bungee.
Har kommer en bild fran bungeen. Fler bilder kommer inom kort.
Kramar!
Har ar jag, efter hoppet. Man kan se i ogonen att jag fortfarande ar lite skarrad.
Hej!
Det ar bara nagra dagar sen jag skrev nagot senast. Men det har hunnit handa mycket sen dess. Jag beskrev tidigare hur mitt skydive varit. Efter det liftade jag till Queenstown med en for dagen ledig polis som skulle dit for att traffa lite goda vanner.
Val i Queenstown motte jag upp med Sara och Ola pa turistinformationen. De hade precis bokat plats till riverrafting och bungeejump. Jag bokade ocksa plats till dagen efter. Alla skulle rafta och alla utom Emelie skulle hoppa bungeejump. Ett av varldens hogsta forresten. 134m hog. Den kallas for Nevis.
Pa onsdagen mott jag upp de andra vid informationen dar det blev transport ut till raftingen, som enligt ryktet skulle vara den vildaste som fanns pa nya zeeland, Shootover river. Men ryktet verkade inte stamma, for nar vi akte var vattnet lagt och storre delen av raftingen sa gled vi i sakta mak ned for floden. Den enda som ramlade i spat var Hanna. Maste vara for att kunna fa bli uppplockad av var instruktor, Gavin, for egentligen var det inte sa svart att halla sig pa ratt kol. Gavin bjod sen ut hanna till en pub pa kvallen. Vi gick alla dit, men vi hittade inte instruktoren. Synd for Hanna.
Nar man val kom till de mer avancerade delarna av floden var det ratt kul, men jag hade vantat mig mer action under hela tiden. Vid ett tillfalle slangde vi alla i oss i vattner for att kyla oss. Floden var bara 4-6grader, men vi hade vatdrakter, regnstall och flytvast i solen sa vi var4 ordentligt varma efter att ha paddlat i gummiflotten ett tag.
Pa eftermiddagen var det sen dags for hoppens hopp, Nevis. Det hogsta bungeen pa nya zeeland (134m hog). Jag Hanna, Sara och Ola blev alla up[phamtade med en buss i Queenstown. Efter en ca 40min lang resa kom vi fram till toppstationen. Dar fick alla pa sig selar, sen blev vi utvinchade i en liten korg till sjalva bungeestationen som sitter uppspand pa nagra vajrar mellan tva bergstoppar. Under oss fodade en liten flod och golvet i korgen var ett galler, sa man kunde se rakt igenom det. Man var inte sa morsk i det laget.
Sen gick det hela ganska fort. Inne pa stationen spelade Metallica pa hog volym vilket jag tror fick mig att kanna mig lite mer som hemma och darmed ocksa lite lugnare. Inne i stationen fick vi Selar om fotterna. Sen fick man vanta pa att de ropade upp ens namn. Ola blev fors uppropad, sen jag, sen sara sist kom hanna. De gick efter viktordning. Ola och jag enades om att inte titta ner forns vi hade tagit spranget. Efter att de ropat upp ens namn fick man satta sig i en stol medan de spande pa linan. sen ledde de ut en pa avsatsen (man hade benen hopbundna, sa man gick ung som nar nagon har bundit ihop ens skosnoren). Sen holl en kille i en pa ryggen, raknade ner fran 3 och sen hoppade man. Det var det hela, det fanns ingen mojlighet att angra sig egentligen, for det hann man inte.
Till en borjan nar man precis kommit ut i luften var jag radd. Men efter nagopn sekund kunde jag svalja den kanslan och istallet njuta. Det var riktigt haftigt. Men det var kort, och innan man visste ordet av var jag nere vid floden. Nagra meter ovanfor vande jag. Efter tva studs drar man ut en sprint som lossar fotterna och som gor att man bara sitter i selen och pa ratt ledd. Sen vinchas man upp igen. Nar man sen kom upp var det hela klart.
Konstigt, plotsligt kanner man att man tyckte att hoppet varit alldeles for kort. Skulle jag valja mellan skydive och bungee skulle jag valja skydive. Da hinner man kanna av det fria fallet langre, och man far annu battre utsikt.
Pa kvallen var planen att vi skulle ut och fira. Det gjorde vi, men jag var sa trott att jag inte orkade halla igang under kvallen. Sa redan vid tva kom jag hem. jag tror att jag somnade innan jag ens traffade madrassen i sangen.
Idag har det varit en bakisdag. Vi har hallit oss pa hostelet och tittat pa lite film och tagit det lungt. Ratt skont faktiskt efter sa pass hektiska veckor. Jag rakade ocksa av mig slutspelsfjunet jag sparat infor att jag skulle hoppa skydive och bungee.
Har kommer en bild fran bungeen. Fler bilder kommer inom kort.
Kramar!
Har ar jag, efter hoppet. Man kan se i ogonen att jag fortfarande ar lite skarrad.
Tuesday, January 9, 2007
Final
Ok, jag vet inget citat, men Oskar wilde har sakert sagt det nagon gang.
Har kommer bilden som togs precis innan jag hoppade ut ur planet! Jag fick betala $20 (100kr) for den sa titta noga!
Kramar
Har kommer bilden som togs precis innan jag hoppade ut ur planet! Jag fick betala $20 (100kr) for den sa titta noga!
Kramar
Monday, January 8, 2007
" Bästa sättet att lyckas är att överdriva."
-Oskar Wilde
Hej!
Jag kan idag stolt rapportera att jag numera bemastrat hojden 15.000 fot (motsvarar 5000m) och hoppat fallskarm. 60sek fritt fall. Sjukt kul. Kanslan gar inte att beskriva. Enl organisationen flyger man under de3t fria fallet ca 200km/h. Jag kan ju kanske inte dolja att jag var ordentligt nervos innan. Nar val fallskarmen vecklats ut (vilket kandes som att det var aldeles for tidigt) fick jag ocksa prova pa att styra den. Vagade inte beratta for nagon mer an kompisarna har att jag skulle gora det, ville inte bygga upp ett rykte. Tillracligt svart anda att klara det. Imorn ska jag lagga upp bilden pa mig som de tog precis innan jag hoppade da jag satt pa planets kant.
Dessutom har jag nu lyckats lagga upp lite bilder fran min resa.
Kramar!
Efter hoppet, stolty poserande framfor planet. Den oppna dorren ni ser bakom ar darifran man hoppar ut.
Min tandeminstruktor. Mycket trevlig kille!
Innan, lite nervig sa dar...
Nar jag och Ola nadde little criffles topp i forrgar tov vi den har bilden. Otroliga vyer over landskapet.
Under min och olas gangtur till little criffle i forrgar.
Franz Josefs glaciar, lunchtid.
Campoing at it's best. Sunflies ar det stora problemet under campingen, darav utstyrseln...
Nyar tillsammans med tjejerna. Ola star bakom kameran.
Hej!
Jag kan idag stolt rapportera att jag numera bemastrat hojden 15.000 fot (motsvarar 5000m) och hoppat fallskarm. 60sek fritt fall. Sjukt kul. Kanslan gar inte att beskriva. Enl organisationen flyger man under de3t fria fallet ca 200km/h. Jag kan ju kanske inte dolja att jag var ordentligt nervos innan. Nar val fallskarmen vecklats ut (vilket kandes som att det var aldeles for tidigt) fick jag ocksa prova pa att styra den. Vagade inte beratta for nagon mer an kompisarna har att jag skulle gora det, ville inte bygga upp ett rykte. Tillracligt svart anda att klara det. Imorn ska jag lagga upp bilden pa mig som de tog precis innan jag hoppade da jag satt pa planets kant.
Dessutom har jag nu lyckats lagga upp lite bilder fran min resa.
Kramar!
Efter hoppet, stolty poserande framfor planet. Den oppna dorren ni ser bakom ar darifran man hoppar ut.
Min tandeminstruktor. Mycket trevlig kille!
Innan, lite nervig sa dar...
Nar jag och Ola nadde little criffles topp i forrgar tov vi den har bilden. Otroliga vyer over landskapet.
Under min och olas gangtur till little criffle i forrgar.
Franz Josefs glaciar, lunchtid.
Campoing at it's best. Sunflies ar det stora problemet under campingen, darav utstyrseln...
Nyar tillsammans med tjejerna. Ola star bakom kameran.Friday, January 5, 2007
" En idé som inte innebär några risker är knappast värd att kallas för idé."
-Oskar Wilde
Hej!
Nu kanns det som att saker har borjat rulla igang har (till slut). I forrgars gar fick vi (Jag, Sara, Ola, Emelie och Hanna) till slut tummen ur rumpan och hyrde en bil for att ta oss ner langre soderut pa sydon. Det blev en vit mutsubishi (vet inte riktigt hur det stavas). Vi beslutade att ta vagen mot Westport dar Hanna och Emelie fortsatte med buss och jag Sara och Ola akte vidare med bilen. Vi tog oss via Greymouth till Frans Jozef. Vi hittade en camping strax utanfor stan och slog lager dar. Sen tog vi bilen in till lilla samhallet franz josef dar vi bokade en heldagstripp pa glaciaren. Vi kom till sangs tidigt och kande oss darfor ordentligty utvilade pa morgonen.
Glaciaren is the shit. Det har ar nog en av de haftigasety grejernajag nagonsin(!) gjort. Pa morgonen mottes vi upp vid 9 pa guidens basecamp dar alla utrustades med regnklader, ordentliga skor och broddar. Sen blev det en kort bussfards till parkeringen. Darefter foljde en gangtur pa ca 40 min innan vi nadde botten pa glaciaren. Glaciaren ar formad som ett stort Tennisrack och har dar vi star ar precis anden pa skaftet , forklarade guiden. Sen tog vi pa broddar, till en borjan kandes det osmidigt (da vi gick pa sten), men oj vilket faste man fick nar man val stod pa isen. Coolt. Guiden (vid namn Goose, "like the bird" viftandes pa handerna) forklarade att man med broddarna egentligen har battre faste an man nagonsin kan fa pa asfalt. (Henke, "nagonsin" ska tas med en nypa salt).
Innan lunch kandes vandringen haftig, med otroliga vyer over dalen dar vi borjat och som var fullkommligt omringad med berg. Vi rorde oss i turiststrak i bergen, sopm visserlkigen var lite svar klattring i, men allt var hela tiden sakrat med rep. Kandes lite sissadar, nastan en turistfalla kande jag. Men Nar vi val kommit upp sa pass langt att glaciaren inte langre hade revor och raviner kom man till ett boljande landskap av is. Har tog vi lunch.
Efter lunch fortsatte farden uppat. Vi hade nu lamnat turiststraken och nya raviner narmade sig framfor oss. Goose hade med sig en ishacka och alla deltagare var utrustade med isyxor. Goose gick forst och hackade spar at oss som anslot bakom. Det hela blev ett riktigt aventyr da vi borjade gaover 20cm smala passager over raviner och hoppade over vattenavrinningar. Nar man sen borjade bestiga vaggarna var det otroligt haftigt. Branta raviner bestegs (sakert 4-5 meter hoga utan sakerhetslina. Haftigt.
Som ni marker tenderar jag att glomma bort att det var hallregn under hela farden. Det var jobbigt, men var bara ytterligare en utmaning. Hela dagen blev ett riktigt kul aventyr och vid 3-tiden paborjade vi farden nedat. Vid 17.30 kom vi hem hela och glada till basecamp och konstaterade att glaciarerna (ursakta spraket) "is the shit"(!).
Efter ytterligare en natt med kamp om livhanken mot myggen pa campingen har vi idag gett oss av till Wanaka. Det lilla queenstown. Har hoppas vi att divarse aventyr ska kunna handa. Imorn ska jag och ola ut pa en dagshike i bergen. Sen pa mandag tror jag att det blir rafting som galler, for da ansluter tjejerna (Emelie och Hanna).
Hoppas allt ar bra darhemma, och glom inte att skriva inlagg!
Ska forsoka lagga in lite bilder snart. Maste bara fora over dem, men de borde komma under de kommande dagarna.
Kramar
Hej!
Nu kanns det som att saker har borjat rulla igang har (till slut). I forrgars gar fick vi (Jag, Sara, Ola, Emelie och Hanna) till slut tummen ur rumpan och hyrde en bil for att ta oss ner langre soderut pa sydon. Det blev en vit mutsubishi (vet inte riktigt hur det stavas). Vi beslutade att ta vagen mot Westport dar Hanna och Emelie fortsatte med buss och jag Sara och Ola akte vidare med bilen. Vi tog oss via Greymouth till Frans Jozef. Vi hittade en camping strax utanfor stan och slog lager dar. Sen tog vi bilen in till lilla samhallet franz josef dar vi bokade en heldagstripp pa glaciaren. Vi kom till sangs tidigt och kande oss darfor ordentligty utvilade pa morgonen.
Glaciaren is the shit. Det har ar nog en av de haftigasety grejernajag nagonsin(!) gjort. Pa morgonen mottes vi upp vid 9 pa guidens basecamp dar alla utrustades med regnklader, ordentliga skor och broddar. Sen blev det en kort bussfards till parkeringen. Darefter foljde en gangtur pa ca 40 min innan vi nadde botten pa glaciaren. Glaciaren ar formad som ett stort Tennisrack och har dar vi star ar precis anden pa skaftet , forklarade guiden. Sen tog vi pa broddar, till en borjan kandes det osmidigt (da vi gick pa sten), men oj vilket faste man fick nar man val stod pa isen. Coolt. Guiden (vid namn Goose, "like the bird" viftandes pa handerna) forklarade att man med broddarna egentligen har battre faste an man nagonsin kan fa pa asfalt. (Henke, "nagonsin" ska tas med en nypa salt).
Innan lunch kandes vandringen haftig, med otroliga vyer over dalen dar vi borjat och som var fullkommligt omringad med berg. Vi rorde oss i turiststrak i bergen, sopm visserlkigen var lite svar klattring i, men allt var hela tiden sakrat med rep. Kandes lite sissadar, nastan en turistfalla kande jag. Men Nar vi val kommit upp sa pass langt att glaciaren inte langre hade revor och raviner kom man till ett boljande landskap av is. Har tog vi lunch.
Efter lunch fortsatte farden uppat. Vi hade nu lamnat turiststraken och nya raviner narmade sig framfor oss. Goose hade med sig en ishacka och alla deltagare var utrustade med isyxor. Goose gick forst och hackade spar at oss som anslot bakom. Det hela blev ett riktigt aventyr da vi borjade gaover 20cm smala passager over raviner och hoppade over vattenavrinningar. Nar man sen borjade bestiga vaggarna var det otroligt haftigt. Branta raviner bestegs (sakert 4-5 meter hoga utan sakerhetslina. Haftigt.
Som ni marker tenderar jag att glomma bort att det var hallregn under hela farden. Det var jobbigt, men var bara ytterligare en utmaning. Hela dagen blev ett riktigt kul aventyr och vid 3-tiden paborjade vi farden nedat. Vid 17.30 kom vi hem hela och glada till basecamp och konstaterade att glaciarerna (ursakta spraket) "is the shit"(!).
Efter ytterligare en natt med kamp om livhanken mot myggen pa campingen har vi idag gett oss av till Wanaka. Det lilla queenstown. Har hoppas vi att divarse aventyr ska kunna handa. Imorn ska jag och ola ut pa en dagshike i bergen. Sen pa mandag tror jag att det blir rafting som galler, for da ansluter tjejerna (Emelie och Hanna).
Hoppas allt ar bra darhemma, och glom inte att skriva inlagg!
Ska forsoka lagga in lite bilder snart. Maste bara fora over dem, men de borde komma under de kommande dagarna.
Kramar
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
